Reviews Cragganmore är ett av Diageos mest kända destillerier på grund av sin medverkan i Classic Malts där den representerar Speyside-regionen. Detta är första gången destilleriet ger ut en 20-åring. Annars är det åttonde gången gillt i Special Releases.
Blender Craig Wilson har kryddat upp anrättningen med amerikanska nyeksfat i hogsheadstorlek som bränts ur ordentligt inuti. Detta har balanserats med återanvänd refill-ek. Nyeken hotade nämligen att sänka destillatet, berättar Craig Wilson:
– Vi testade ut balanserna noggrant med flera batcher. För den här whiskyn handlar om eken. Uttrycket är överlag väldigt eteriskt. Nyeken fördjupar sötman samt tillför kryddor. Jag är väldigt nöjd med resultatet.
“När Cragganmore dyker upp i årets Special Releases hajar jag till. Smakrik med kontraster, precis det som är kul i en provning.”
När whiskyn dyker upp i blindprovningen av Special Releases hajar jag till. Smakrik med kontraster, precis det som är kul i en provning. Man vill att det ska hända saker ju. Här förloppet i realtid:
Livlig eterisk arom som är klisterliknande. Vassa lime/kuquats-estrar a la sura nappar och eneträ. Har stuns i sig.
Långsam smak. Direkt kraftfull citrusattack, strax rundare med citronmaräng och exotiska frukter. Mot slutet ansamlas tjocka fenoler och kornmaltgröt.
Den eteriska eftersmaken leder på ek-mynta och en mix av citronpaj och citronsoda. Men det intressanta är den elaka basen av torvrök som tillsammans med myntan frammanar en frisk munkänsla.
Here we go again, tänker jag när identiteten på destillatet avslöjas. Craig Wilson verkar ha uppfunnit en ”rökig Cragganmore”. Sensationen från ifjol upprepas.
Då var ju whiskyn bara 12 år gammal och Diageo gjorde en grej av att man hittat en fatficka från det förgångna där destilleriet faktiskt kokat whisky på torvrökt malt.
Den här gången säger man inget om detta. Å andra sidan är ju fenolansamlingen inte i samma nivå. Så det kanske bara är fenoler från eken, men mina smaklökar tolkar ändå rökpartiklarna som torvrök.
“Med vatten saktar smaken ner betänkligt och blir mer komplex. Sirliga tropiska toner som bottnar i tung citronpaj…”
Lite vatten i glaset mjukar upp aromen som blir mer varierad. Whiskyn doftar äppelskum och bedagad citrus med eterisk översida. Pretty amazing!
Smaken saktar ner betänkligt och blir mer komplex. Sirliga tropiska toner som bottnar i tung citronpaj. Halvvägs dyker tobak upp som bäddas ner i syrlig marmelad och brända toner av torvrök?
Eftersmaken andas rökhosta och kakiga ektoner med mintekon. Efterhand piggare och ljusare när gammelestrar och piptobak tar sig fram. Lättare sorti helt enkelt med sköna rökpustar.
Cragganmore som annars är en rätt stram och stel figur kläs i ny kostym av blender-teamet. Det är nyeken som är den hemliga ingrediensen. Aromen blir vattnad en skönhet där alla kärl står i balans med varandra.
Vattnet skapar också en fruktmun som vi inte är vana vid där rökflagor förundrar. Cragganmore i denna skepnad är verkligen häftig! Och som sista nivåhöjare trillar gammelestrar ut i eftersmaken som på alla sätt är lagom. Tänk vad lite vatten kan åstadkomma!
Vid fatstyrka är smakerna mer distinkta och rappa, också bra utfört. Men jag tar den hellre med några droppar vatten. Slainté!
