Reviews Aberlour ligger i hjärtat av Speyside. Whiskyn bygger på tradition och småskalighet i processen. Efter världskriget i händerna på Campbell-familjen. I början på 1960-talet gavs whiskyn ut som singelmalt – en av de första i Skottland!
I ett Skottland som handlar om blended whisky där destillerierna ägs av de stora blendinghusen var Aberlour länge oberoende. Man moderniserar men trångboddheten på ägorna förhindrar uppskalning.
Franska Pernods första whiskyförvärv 1974 var just Aberlour. Det är därför Frankrike är en av de största marknaderna för Aberlour vars namn ligger bra i franska munnar.
Pernod gick senare vidare och köpte Chivas-gruppen och även Ballantine’s men det känslomässiga hjärtat i dagens koncern är ändå Aberlour. Därifrån strålar bjässens whiskykärlek alltjämt.
Betydelsen understryks av The Glenlivets mångårige förgrundsfigur Alan Winchester som från början var destillerichef för just Aberlour. Ditt han gärna återvänder på återbesök närhelst han kan.
Som alla destilleriutgåvor är dagsformen avhängig blendern. Sandy Hyslop som visserligen kommer från Ballantine’s men i alla år använt Aberlour i sin blend hyser en genuin kärlek till vätskan.
Det märks. Nivån på 12-åringen har lyfts rejält. Skärpan i blendingarbetet har skruvats upp för att komma Aberlour inpå livet och göra destillatet rättvisa.
2014 var whiskyn rätt tam och sherry-defensiv i sin makeup. En trevlig lättsam sherry-nos utan oloroso-tunggung. Okomplicerat sherryfyllig chokladsöt smak där eken inte orkade fylla ut. ”En bagatell för den som vill ha en pratwhisky i glada vänners lag,” skrev jag då.
“Idag har 12-åringen en helt annan stringens och skärpa. Flaskan andas lyx och innehållet motsvarar förväntningarna.”
Idag har tappningen en helt annan stringens och skärpa. Flaskan andas lyx och innehållet motsvarar förväntningarna:
Rund simmig sötma av äpple och päronpastiller. Tablettaskmumsig a la tutti frutti. Sötman motverkas förtjänstfullt av torra sandelträ-toner vilket ger utrymme för blommig fräschör åt fläderhållet. På samma gång säljande men med djup.
Inbjudande krämig smak. Söt nektar drar igång med sherry i släptåg men strax bryter örtig sandiga toner in. Mot slutet rökt sandelträ med fenoliga kanelstick.
Som bär vidare in i eftersmaken där tobak och fenoler till slut landar i sötlakrits. Under torkad frukt som tar på bröstkaramell samt knäck/fudge. Värme driver på och förlänger efterklangen.
Jättekul att få återkomma till en klassiker och bli överraskad. Doften är chimärt mild men eken ger djup och motar sötman så finliret från blommiga aldehyder får mer utrymme.
Det är dock smaken som gör det stora lyftet. Aberlours destillat har den där kryddiga nerven som Macallan (delvis har) och även Glendronach drar nytta av. Genomtränglighet behövs om man bestämt sig för att jobba med sherryfat primärt.
Och Aberlour har gjort karriär sedan 1980-talet som sherry-whisky. Att få en bourbonfatslagrad Aberlour är ovanligt men det är just där hemligheten kommer i dagen – det kryddiga drivet.
“Helt klart är att Aberlour 12 år har rustats upp och aldrig varit bättre.”
I 12-åringen som mixar bourbonfatlagrad Aberlour med sherry-dito märks inte sherryn av nämnvärt. Det är faten och destillatet med sin krydda som styr och ställer. Signaturen kommer till uttryck i form av lakritsfenoler mot slutet.
Helt klart är att Aberlour 12 år har rustats upp och aldrig varit bättre. Ett måste-köp för dig som tröttnat på din nuvarande huswhisky. Den här kan man varva ner till efter en lång arbetsdag framför brasan med en god bok…
