Blindtestet Aberlour är en Speyside-pärla som alltid funnits där. Jag minns det storslagna 1990-talet då whiskyn radade upp utsökta utgåvor av vällagrad maltwhisky. Flera tänkta för den amerikanska marknaden och förstås den franska där ägaren Pernod har sin hemvist.
På den tiden var Aberlour ett av de ledande whiskyhusen med hög svansföring och i whiskykretsar bland de mest eftersökta. Sedan fick konkurrenterna fart och Aberlour blev en i mängden. Många av fansen vandrade vidare.
Man måste förstå att de mest hängivna maltwhiskynördarna lever ett ytterst rikt men också hektiskt liv. Maltwhiskyintresset går ut på att hinna prova en oändlig flora av smaker innan man dör. Och då går det inte an att stanna på en tuva för länge.
Min egen resa är extrem. Jag har samlat på mig hyllmeter av svarta anteckningsböcker med tusentals noterade whiskyupplevelser. Av den enda anledningen att jag älskar själva provandet, att upptäcka och utforska den blinda och tysta aromvärlden.
För här hjälper inte den moderna människans mest dominanta och informativa sinne synen som kompletteras av den rymdskapande hörseln.
I provningssammanhang måste man förlita sig på smaksinnet, det mest eftersatta och nonchalerade. Nutidsmänniskan lever i en doftlös och antiseptiskt fulländad värld och är dåligt tränad på att sortera bland aromer.
De senaste åren har jag återkommande landat på destilleriet i utkanten av Spey-dalens centralort Aberlour. Den höga nivån på standardbuteljeringarna är den främsta anledningen. Det vore dumt att missa de upplevelserna. Även om omgivningen kryllar av begåvning har Aberlour något visst.
Standardwhiskyn ges ut vid 40% för den breda massans skull. Visst ökar koncentrationen av smaker med mer procent i glaset men samtidigt står ju alkoholen delvis i vägen för doft- och smakupplevelser eftersom spritångor bedövar smaksinnet.
Det kan alltså finnas en poäng för en blender att jobba vid 40% och där hitta balanserna för att teckna en smakrik arombild som också upplevs mjukare och lugnare.
12-åringen är Aberlours flaggskepp. En whisky svår att gå förbi i det skotska myllret av whiskytappningar. Den är större i sitt uttryck än exempelvis 16-åringen vilket kanske förvånar.
Men tänk på att en yngre utgåva lämnar mer utrymme för destillatet att verka och det är det som är grejen med 12-åringen, här talar Aberlours sprit frigjort, uppbyggligt uppbackad av eken.
Whiskyn har en rund simmig sherry-nos med pear drops och tutti frutti. Chimärt mild men eken ger djup och tar bort en del av sötman så att blommiga aldehyder bereds plats.
Smaken har ett kryddigt driv och istället för sherry är det nektar i fokus. Mot slutet dyker lakritsfenoler upp med tobak i släptåg som ger den torkade frukten en knäckig feeling.
12-åringen kom 1985 vilket är i maltwhiskyns barndom som kommersiellt fenomen i Skottland. Då en avlång klassisk whiskyflaska som byttes mot dagens mer trumpna form 2001.
Då myntades också begreppet ’Double Cask’ som ringar in destilleriets approach i blending-rummet. Likt många destillerier på Speyside mixar Aberlour de vanligast förekommande bourbonfaten med mer exklusiva och dyrare sherryfat.
Det är därför vi aldrig får veta proportionerna i någon av destilleriets utgåvor. De ändras ju för varje batch eftersom blendern måste balansera fatinnehållet för att uppnå den smakprofil som eftersträvas. Double Cask-beteckningen antogs 2019 över hela utgivningslinjen.
2017 kom en icke kylfiltrerad version av 12-åringen utgiven vid 48% istället för 40%. Fatreceptet är detsamma på så sätt att man kombinerar sherry- och bourbonfat men självklart har komponenterna förskjutits för att åstadkomma en balanserad högklassig produkt. Whiskyn exporteras till USA och finns hemma i UK och på kontinenten.
Oj vilken power-Aberlour detta är. Styrkan koncentrerar aromerna såklart men effekten är inte linjär, det blir inte större och mer av allting. Istället är doften lätt och flyktig i en renare och mer stringent stil än hos den vanliga 12-åringen. Här regerar söta malttoner med torra veteskorpor och på djupet avskalad tropisk carambole.
Den lätta doften säger inte mycket om kraften hos de tunga estrarna i munnen. Käften har en estrig rom-feeling med parfymtoner och äppelpaj och mot slutet vingummin och fruktsyrup. Lång värmande eftersmak där eken kliver fram med skitig sötlakrits och knäck.
En Heavy Weight 12-Year-Old med en sorts rökig Jamaicarom-hook som ju kommer av ekdoseringen i tappningen. Som vi nyss lärt oss har den vanliga 12-åringen mycket ek i sin makeup och när man ökar på smakkoncentrationen med mer arombärande alkohol i flaskan kommer detta 48%-iga mirakel ut. Nördigt belönande för den som fortfarande inte förstått att Aberlour också kan vara en elitwhisky för de mest luttrade whiskygommar.
Men det är 10-åringen som är destilleriets egentliga signaturwhisky. Klassikern såldes i UK och Frankrike men fanns också i Sverige innan de äldre utgåvorna började dyka upp. 10-åringen är som 12-åringen fast numret mindre och sedan 2019 utfasad världen över. Undantaget UK där den fanns kvar till 2021.
Jämfört med 12-åringen känns doften ung med godisångor och äppelkärnhus. Men munnen har det där drivet en Aberlour-tappning med ålderbeteckning ska ha. Päronsoda i starten och sedan krämiga sherrytoner och sötlakrits i botten med en läskande utgång som är maltig.
10-åringen får representera det gamla folkliga Aberlour. Man förstår att den togs ur rullorna eftersom destilleriet idag ånyo vänder sig till en mer specialiserad whiskypublik som kräver större djup i whiskyupplevelserna.
En mer spännande variant av 10-åringen är Forest Reserve som fått sitt namn av att destilleriet supportar trädplantering på det avskogade Speyside.
Är man Aberlour-freak är det förstås i Frankrike man ska bo. Dit koncentreras den mesta energin med specialugåvor. Den här flaskan finns på nätet och kostar £40. En annorlunda 10-åring som kännaren borde testa.
Ren lagom söt arom av godisestrar i lättsam tuggummi-stil med mandelskorpor och stråk av gödsel. Fyllig kropp i munnen som är savande med torkad frukt och vibbar av fino sherry. En tjockt maltig smak med fruktpaj och fragrant torr ek i en lång utfyllande eftersmak.
Det som fascinerar är den fylliga, nästan mastiga smaken som är tjockt frukt-guppande på ett närmast chockerande vis. En drickmalt att jubla över!
16-åringen introducerades 2003 och är en helt annan varelse än den 12-åring de flesta dricker. Whiskyn doftar fruktkola i mogen stil. En tät arom av fruktkaramell och rik fruktkaka med äppel-Champis i kanten.
Lite nedtonad jämfört med sin yngre kusin men bra mycket elegantare. Smaken är också godare och faktiskt mindre ekdiktad. Rund karamellig entré fylls ut av sherry, körsbär och fruktkaka. Mot slutet våt tobak och salta digestive-kex.
I eftersmaken lagerbladsbeska som gör körsbärssaften stramare. Mer komplex än storsäljaren. En sipping oldie, smakmässigt en premium-upplevelse.
Våren 2021 kom förbindelselänken mellan 12- och 16-åringarna. Enligt destillerichef Graeme Cruickshank fokuserar 14-åringen på destilleriets ’terroir’:
– Vi vill framhäva den naturliga karaktären hos Aberlour som vi kokar fram varje dag här på destilleriet. Tanken är att Aberlours ’new make’ med toner av svarta vinbär och lite citrus ska slå igenom i den nya whiskyn.
Så om 12-åringen har mer ekenergi än 16-åringen, som är mer mogen (likt all gammal whisky), ska nykomlingen smaka mer av destillatet?
Doften är inbjudande söt och utåtriktad med hallonbåtar och svarta vinbär med en mjuk ton av bärpaj. Runtom ekfanér och aromatisk tobak. Blender Sandy Hyslop har prickat ’briefen’ klockrent. Det luktar färskt syltigt Aberlour-destillat!
Munnen är mer luftigt ekdriven vilket är naturligt efter 14 års ektillvaro. Sherry och godisestrar möter stramare ektoner en bit in i smaken som blir eterisk och pirrigt ek-fragrant. Finishen är syrligt fruktkaramellig med fetlagd tobak.
De extra två åren på ek märks. Visst kan man säga att destillerikaraktären tar mer plats eftersom sherrydelen skruvats ner. Samtidigt har den amerikanska eken fått mer att säga till om.
Det här är en mer krävande Aberlour jämfört med den exemplariska 12-åringen. Whiskyn präglas av en vital ekdominans. Därmed inte sagt att den är svår av sig. För hur kan en Aberlour vara det?
Allt färre destillerier mäktar med att släppa 18-årig whisky. Anledningen är att denna premiumklassade kategori har varit för lågt prissatt. Whiskyfansen har länsat hyllorna. Och det är inte lätt att åstadkomma en så här gammal maltwhisky.
Man måste avhålla sig från att plocka ut faten efter 12, 14 och 16 år. För ett destilleri med vind i seglen är det såklart frestande att skörda whiskylagret och tjäna pengar. Alternativet är ju förstås att höja priset på de äldre utgåvorna för att avhålla lycksökare från att köpa.
Hur uppför sig en 18-årig Aberlour då? Aromen är sirligt elegant med sötsyrliga bärtoner uppbackad av gammelestrar, därbakom skymtar lädertoner och skumtomtar.
I munnen tunga estrar a la fallfrukt och såklart mörk ek-choklad. Mot slutet en häftig signalton av hallon som skriker ut destilleri-identiteten. Väldigt saliverande eftersmak av puttrande stimorolvärmande ek med fluffig sockervadd och sötsyrlig citronmaräng.
Gamlingen tar smakresan några steg längre än 16-åringen. Smakerna går djupare och eken gör frukten mer komplex och tyngre. Flaskan är på tok för billig med sina 719 riksdaler, konkurrenterna säljer samma kvalitet för det dubbla.
Sist men verkligen inte minst är Triple Cask. En 40%-ig utgåva vikt för franska marknaden introducerad i september 2017. Man var tvungen att skydda allokeringen av 16-åringen som sålde för bra.
Nykomlingen prissattes mellan 12- och 16-åringarna med €35. Som vanligt sherry butts och bourbon barrels i receptet som ”drygats” ut med refill hogshead-ek. Idén är att frammana mer av destillatet med den slitna eken i centrum.
Det här är en elitistisk Aberlour, ett barn av den nya eran som påbörjades just 2017 då hela rangen började omarbetas och utförandet skärpas. Det här kan sägas vara förstlingen av den revolution vi fått uppleva från Aberlour sedan dess.
Frodig lekfull Aberlour-frukt i nosen som är sjungande rik med persika a la peach melba och hyacinter plus korinter vid horisonten. I kanten mandelmassa med malttoner på djupet.
Munnen är gladfruktig med ett djup som blir underbart rökelse-aktigt efterhand. Rund apelsin-tropisk start, samtidigt luftig med aprikoskräm. Mot slutet svänger eksvärta in med läder och piprök. Eftersmaken är rökelse-ekig med saliverande tropisk frukt.
Intelligent cutting-edge-malt för de mest inbitna fansen som tror sig ha sett alla sidor i Aberlours personlighet. Men det måste inskärpas, denna whisky är fortfarande lättillgänglig på ett sätt som bara Aberlour kan vara.
85p Aberlour 10 år 40% D21, S22, E21, B21 utgången
89p Aberlour 10 år Forest Reserve 40% D22, S23, E22, B22 utomlands, €40
91p Aberlour 12 år 40% D22, S23, E23, B23 SB-nr 529, 419 kr
91p Aberlour 12 år 48% Non Chill-Filtered D22/21, S23/22, E23/21, B23/22 utomlands, €47
91p Aberlour 14 år 40% D22, S23, E23, B23 SB-nr 53708, 659 kr
90p Aberlour 16 år 40% D22, S23, E22, B23 SB-nr 85584, 689 kr
92p Aberlour 18 år 43% D23, S23, E23, B23 SB-nr 53477, 899 kr
92p Aberlour Triple Cask 40% D23, S23, E23, B23 utomlands, €35
