Reviews Rom är sötaktig i stilen. Drycken är sällskaplig och gillar kombinationer med annat. Nyligen fick jag en 12-årig Appleton Estate i glaset och var fast. Jag hajade till inför romens moderata hållning och artisteri. ”Den här måste gå att göra mycket kul med,” tänkte jag. Men vi börjar med ursprunget. Appleton Estate är Jamaicas äldsta rombränneri grundat 1749. Ligger mitt på ön i den lummiga Nassau-dalen där firman odlar sockerrör på 4500 hektar. Hjärtat i operationen är sockerfabriken vars melass kokas till rom i intilliggande bränneri och sedan (tack och lov) läggs på begagnade amerikanska barrels. Begreppet single estate (som likställs med whiskyns single malt) används flitig bland andra destillat. Appleton är verkligen en single estate. Jamaicas enda destilleri som själv äger och odlar råvaran. Å andra sidan är väl variationen bland sockerrörtyper ringa jämfört med cognacens druvskördar eller whiskyns maltvarianter. Men det känns bra att veta att firman har makten över hela produktionskedjan. Den fertila jorden är grunden, mikroklimatet i öns mitt är gynnsamt, den egna kallkällan Blue Hole med kristallklart vatten ser till att plantorna är livskraftiga. Efter skörd har man 24 timmar på sig, sockerhalten minskar på grund av bakterieangrepp. En egen jäststam ger kontinuitet i brygden. Men viktigast är ändå pannorna. Nästan all rom görs i höga kolonner. Framförallt den vita rena romen, men även förvånande många lagrade mörka romsorter tar sin sprit ur denna ”vodka-stajlade” process. Appleton har traditionella pot stills, svanhalsens lyne-arm stupar brant nedåt för att få med sig alla aromer. Den vita romen säljs lokalt, den lagrade fin-romen går på export. Egendomen har 240 000 fat i lager! Alla dessa fat hanteras av master blender Joy Spence, rom-industrins första kvinnliga master blender. Hennes handlag är utsökt, 12-åriga Appleton Estate är ett ess i romvärlden. Tjugo olika stilar och åldrar ingår, från 12 år och uppåt. Resultatet är approachable och drinkable men med djup och finess. Man hittar nya sidor varje gång.
Stor arom nyhälld, faktiskt jätteexpansiv. Arrak och karamell omges av simmig mandellikör, mitt i äppelmarmelad och päronpaj. Ofantligt inbjudande och fräscht. Krämig sötstinn smak av syrup får syltig tyngd när frukten saftar på, samtidigt eterisk med pirrig krydda och stramande mineraler som ger kropp. Lång fetlagd eftersmak där lätt värme lyfter, i botten knäckig och kakig med fruktsyrup i basen, halvtorr arrakston dröjer sig kvar. De 43 procenten inbjuder till vattning. En mikrodroppe räcker för att förlösa kemin. Lättare renare arom, sötman viker undan för grästoner och seren björksav stiger ut! Smaken förlängs och hoppar liksom fram, en underbart luftig textur som gör en euforisk. En elegant avancerad smakupplevelse. Vattnet väcker syran som balanserar sötman mot slutet. Följaktligen är efterklangen torrare, romen tappar kropp och fetma. Bouqueten är fröjderik med sin väldighet men hittar nya sidor i sin personlighet med vatten, det tyder på intelligens vilket jag går igång på. Smaken sitter ju perfekt som den är men vatten ökar svårighetsgraden och bjuder på en överraskande komplexitet. Efterspelet ska upplevas vid 43 där fetman och tyngden behålls. Ovanligt långt avslut för att vara en rom. Sheer quality.
I varma klimat vill man kyla sin rom. Jag dumpar ett isblock i en mindre kupa och häller i rom så det täcker. Spinner runt glaset i 30 sek och läppjar försiktigt. Som kall äppeljos, torrare fortsättning i kaktusglass. När romen värms i munnen blir den hetare och sura nappar-syrligare med metalliska arrak-stick och gurkskal. Kraftig ekbeska i eftersmaken som också är oljigt tung med sött espresso-kaffe längst ner, samtidigt varm krydda med inslag av syrliga tallskott! Över is blir Appleton tuff och asketisk när sötman går förlorad, beskan/kryddan ökar och drycken blir mer whisky-lik.
Jag dukar fram lite tilltugg på bardisken. Oliver med sin sälta och salami med sin fetma borde funka fint. Zetas spanska oliver fyllda med vitlök återtar frukten i den kylda romen, matchningen sitter perfekt. I aromglaset där den rumsvarma romen håller till adderar sältan ytterligare ett lager som snyggt kontrasterar sötman. Jag tar en munsbit av Gøls röda danska salami. Den något syrliga feta köttsmaken smälter ihop perfekt med romens lätt brända sötma. Återigen är det sältan (och fetman) hos korven som lyfter fram frukten i destillatet. Vad enkelt! En flaska rom och lite småplock, sedan är kvällen räddad.
