Smuggling Prohibition har ett romantiskt skimmer över sig. Tillochmed maffians härjningar vid gränsen mot Kanada där man köpte Canadian Club legalt och smugglade in i USA omges av anekdoter. Vad få vet är att myndigheterna medvetet förgiftade bootleg-sprit i avskräckande syfte. Med dödlig utgång som följd. Det första utbrottet inträffade julaftonskväll 1926 i New York. En panikslagen man flyr in i Bellevue Hospital. Skräcken lyser i hans ansikte, jultomten jagar honom svingandes ett basebollträ. Alkoholinducerad hallucination inser personalen snart men det är försent, mannen avlider.
Kvällen blir lång, fler partande offer raglar in på akuten. 60 personer räknas in, samtliga alkoholförgiftade, 8 dör. Ytterligare 23 dödsfall rapporteras kommande två dagar. I sig inget ovanligt under förbudstiden. Drack man dåligt producerad ”träsprit” mådde man dåligt. Men det här var annorlunda.
En utredning visade att myndigheterna låg bakom. Frustrerade av att folk fortsatte konsumera alkohol trots rådande totalförbud tillgrep man desperata metoder. Industrialkohol kontaminerades i hemlighet med avsikten att avskräcka stölder. Ifall bootleggers visste att spriten var giftig skulle man avhålla sig från att ta den. Trots de katastrofala effekterna pågick programmet fram till repeal 1933. Minst 10 000 medborgare miste livet.
”Kemisternas krigföring” under Prohibition är glömd idag. New Yorks rättsläkare under förbudstiden Charles Norris kommenterade efteråt att detta var vårt ”nationella utrotningsexperiment.” Det ohyggliga var ihärdigheten, att man trots konsekvenserna inte vek från sin linje. Och att det var de egna medborgarna på hemmaplan som attackerades. På 1970-talet sprejades mexikanska marijuana-fält med växtgiftet paraquat vilket fick aktivister att rasa och ifrågasätta myndigheternas motiv.
Då backade man men på 1920-talet var det ingen som egentligen opponerade sig. Tidningarna uttalade skepsis men det högre syftet rättfärdigade metoderna. För alkoholproblemen var alarmerande. Försäkringsbolagen rapporterade att antalet fall av grav alkoholism ökade med 300 procent under 1920-talet. Spriten flödade som aldrig förr. New York City hade 30 000 svartklubbar där det dracks nätterna igenom. I detta ”krigstillstånd” ansåg sig myndigheterna ha rätt att ta människors liv.
1925 stals 230 miljoner liter industrialkohol från depåer över hela landet. Det var därför president Calvin Coolidge tillgrep kemi som vapen för att stoppa excesserna. Vanligast var att tillsätta metanol. Andra använde bittra tillsatser som var mindre dödliga men gjorde spriten odrickbar. Motvapnet för maffian var att rena alkoholen. Gangstrarna betalade sina kemister mer än var regeringen kunde. Motåtgärden blev starkare gifter som stryknin, formaldehyd och allehanda dödliga tillsatser.
Effekten var omedelbar, startpunkten var julen 1926. Och det var de fattiga som drabbades. Välbeställda medborgare kunde få riktig whisky utskriven på recept av läkare. Laphroaig gjorde karriär på detta sätt, och flera bourbonmärken fanns att tillgå. Men bara för de med pengar och kontakter. Mot slutet av förbudstiden på 1930-talet ville inte ansvariga myndighetspersoner kommentera förfarandet och efter 1933 föll allt i glömska.
