Reviews 17 år gammal whisky skulle man kunna döda för. Åldern är perfekt för de flesta maltdestillat. Nu som då är stilen ovanlig. För vem sparar sina fat frivilligt i nästan två decennier?
När det gäller Arran är fatbristen tyvärr ett faktum. På grund av bekymmersam ekonomi genom åren har man tidvis sålt ut sitt unga lager av maltwhisky vilket betyder att vissa årgångar gapar tomma och särskilt alarmerande är det längre tillbaka i tiden.
Arran skaffade sig i unga år ryktet ”Calvados of the North.” Inte bara för att man här satsar på att koka ett fruktigt destillat utan också för att skottarna på den tiden inte smakat så mycket NAS-whisky.
Stället kom igång i mitten av 1990-talet och utgivningen tog fart vid millenniumskiftet. Den mesta ungwhiskyn smakar ju äpple. Med tiden har Arran delvis övergivit sitt äppelspår i takt med att andra estrar utvecklats i samvaro med ekträet.
Destilleriet var tidigt ute med fatexperiment och såklart gav man sig på tunnor som tidigare innehållit äppelbrännvinet från Calvados. I byn Pont L’Évêque sourcades fat av familjen Drouin.
Så med tanke på whiskyns gamla rykte som Skottlands äppelbrännvin nummer 1 torde förväntningarna infrias. Vilket såklart sker, detta är äppel-Arran gånger två!
Förvånande nog har denna medelålders maltwhisky en något omogen arom. Liten är den i alla fall, nedtystad av de många ekåren. I förstone banal sockerdricka. Men därunder händer mer. Centralt äppelsoda och vaniljkex/vaniljglass. Plus lemonad och fruktkompott. På hela taget rätt bra ändå.
Chimärt en ungdomligt äpplig Arran. Något helt annat uppenbarar sig när man tittar under huven och börjar smutta på öwhiskyn. Eken växer ut och gör äppeltonerna mörkare och mer calvados-lika.
I munnen flödar äppellag som känns lite sträv, som av garvsyror. Strax lugnar honung och malttoner ner det hela. Därpå flätas fuktig tobak in, sent bifogas sockerdricka. Finalen är lång och sötsvassande. Ekfenoler och lädertoner drar och skapar en skön sötek-skugga.
Vatten triggar eken, fast på fel sätt. Nosen får en udda bacon-vibe med äppelkaka i centrum omgärdad av honungsmuffins. Det smakar äppellag med krämigt söt calva-brandy en bit in, mot slutet mer av eteriska whiskytoner.
Eftersmaken lugnas ner av smygande ektoner/fanér, värme ihop med äppelsötma bär. Lika god som förut men lite enklare i sin uppbyggnad.
Detta är en ren och lättdrucken whisky. 17-åringen känns verkligen inte som 17 år. Väldigt god men ändå inte riktigt en modern Arran som brukar vara mer komplex än så här.
Det blev helt enkelt för mycket äppelromantik av de där äppelbrännvinsfaten. Personligen hade jag velat få en 17-åring från vanlig whiskyek, det vore en helt annan sak!