Reviews Mackmyras fjärde preludium är här. Imorgon 2 maj släpps 9096 buteljer på Systembolaget till priset 469 skr. Whiskyn tillskrivs karaktären ”gruvlagrad elegans”. Faten hämtas ur bolagets whiskykällare i Bodås gruva 50 meter under markytan. Komponist denna gång är marknadschef Rikard Lundborg, en av grundarna, vägledd av ordinarie whiskymakare VD Magnus Dandanell.
– Ambitionen var att jobba med våra champagne-fat i Bodås gruva, men syrligheten krånglade till det, berättar Magnus. Jag fick leta ett bra tag innan jag hittade två fat med måttlig syra. Ett par 100-liters sherryfat lades till för att ytterligare dämpa syran.
Kompositionen kompletterades med några biffiga svenska ekfat samt lite rök från pilotdestilleriet. Dessutom tog man 10 liter ur fat nr 43, svensk ek och elegant-whisky körd direkt efter en rök-batch vilket ger spriten en röksvans. Basen är 30-talet 200-liters bourbonfat från april 2003. Totalt ingår 45-50 fat inklusive kärnan på tiotalet specialfat.
Snittåldern för Prel:04 är 4 år, ettan var ungefär 3,5 år. Whiskysläppen har kritiserats, ”vanligt folk” har kastat glåpord åt svensk-whiskyn förfärade över att firman har mage att släppa halvfärdiga produkter. Ändå betyder ju Preludium förberedelse inför den första ”officiella” skarpa standard-produkten.
– Kanske är det korkat att ge en testprodukt så stor spridning, efterfrågan frestar Gävle-fabriken att sprida drygt 17 000 buteljer numera, menar Whiskyspots Henrik Aflodal. Volymen sväljs för det mesta villigt, den svenska whiskypopulasen är den mest avancerade i världen, de flesta förstår att uppskatta de trevande försöken.
Den förste att erkänna att det handlar om lärande experiment är Magnus Dandanell själv:
– Preludierna är förstudier inför det stora, idéer testas för att förstå hur destillatet tänker och arbetar tillsammans med eken. Fokus ligger än så länge på det rökfria elegant-receptet som ju står för merparten av nedlagd whisky.
Så här skriver Henrik Aflodal i sina ’whisky files’ på nätet om whiskyn:
”Mackmyra seglar på med högt huvud. Nu har destillatet gått in i en Arran-groove, ungdomsäpple står skrivet över hela whiskyn. Sanslöst fruktjublande arom kastar sig över en, bubblande äppelskumpa, den mest frivola cask strength-nos jag stött på, en blinkning från champagne-faten månntro, i alla fall den gladaste Mackmyra-näsan hittills. Munnen jobbar intensivt med ciderfrukt, lägger på värme och oljig beska men veknar skickligt i krämiga nöttoner som följs av en kort björnlimsfinish, kartig beska stör idyllen något. Det häftiga är att vatten får spriten att tända till, stark äppelcider sprudlar och whiskyn bränner plötsligt av ett litet kryddfyrverkeri, hetta man minns och längtar tillbaka till. Strukturen i whiskyn är alltså här, vattning fungerar till skillnad från de första preludierna. Fortsättningen tacklar tyvärr av, eftersmaken halkar liksom till, pöser ihop och försvinner, ek fattas för att bygga vidare. Men mun och näsa blixtrar, elegant-destillatet har bra struktur och kan uträtta storverk i framtiden, redan om 4-5 år lär eken ha integrerat smakerna och investerat komplexitet i whiskyn.”
