RUBRIKEN VILL PROVOCERA. Det är klart att asiater inte kopierar gin eller whisky mer än andra. Dessa brittiskinfluerade drycker görs ju närapå i alla länder numera.
Men spaningen att kvaliteten är väldigt hög på asiatisk sprit är korrekt. Det vet alla som smakat whisky från Japan, Indien, Taiwan.
Det asiatiska spritundret kom till oss i västvärlden via Japan och den whisky man utvecklade efter skotsk förebild på 1920-talet. Idag bubblar det av från början västerländska spritdrycker i österled. Och som allt annat därifrån är även spriten högklassigt proffsig.
En gin som leder på enbär blir vad man gör den till. Ofta med lokal färg av örter som plockas där man bor. Och en whisky är enkel att göra rent tekniskt. Men blir bra om man är noggrann och ambitiöst lagd.
Det ökande intresset för asiatiskt här i väst har att göra med det kulturutbyte som naturligt sker när västerländska spritmärken exporteras till Kina, Hong Kong, Singapore, Taiwan, Sydkorea, Japan.
Enorma marknader som har stor tillväxtpotential. Och det räcker inte med att bara exportera västerländsk sprit. Know-how överförs också när västerländska bjässar investerar i fabriker i Asien.
Dessa joint-ventures får till följd att traditionellt asiatiskt brännvin som det kinesiska baijiu och det japanska shōchū nu börjar etablera sig i USA och Europa. Och som sagt traditionellt västerländska sprittyper som whisky, gin samt karibisk rom.
Föregångare när det gäller asiatisk gin gjord på lokala växter är Japan, Vietnam, Singapore och Indien. Vars produkter nu går på export för att hitta en publik i väst.
En av gin-pionjärerna är Kyoto Distillery som gör ultra-premiummärket Ki No Bi. När tillverkningen startade 2016 var detta japans första dedikerade gin-destilleri. Grundat av britten Marcin Miller som en gång i tiden var chefredaktör för Whisky Magazine och senare köpte upp lagret med Karuizawa-whisky.
– Om man djupdyker i japansk sprithistoria upptäcker man att de sedan länge gjort västerländskt sprit här, säger Marcin Miller.
Premiärprodukten kom i augusti 2016 och har sedan dess kompletterats med Ki No Tea, framtagen i samarbete med te-blender Horii Shichimeiem, och nu senast Ki No Bi Navy Strength. I pipeline ligger en sloe gin på 29,5% som leder på plommon.
– Destilleriet har komittat sig att bara göra gin, säger Marcin Miller. Ingen annan har byggt ett destilleri i Japan som bara ägnar sig åt gin. Det är en viktig poäng eftersom vi visar äkta hängivenhet för att göra den allra bästa japanska ginen.
Om Kyoto var först är andra gin-sorter mer kända utomlands. Vi svenskar hajar till inför Roku som görs av Suntory, som finns på Systembolaget.
Ginen lanserades i maj 2017 hemma i Japan och kryddas med sex växter – körsbärsblommor och -blad, grönt te av sencha- och gyokuro-typ, japansk peppar och citrusfrukten yuzu. Därutöver ytterligare ingår åtta mer traditionella ginkryddor i receptet.
– Gin är en attraktiv dryckeskategori världen över, säger Jon Potter, VD för Suntory i USA. Vi är övertygade om att Roku Gin kommer att utmärka sig var än den hamnar. Det är fantastiskt att se vilket intresse japanska hantverksprodukter får överallt.
Och förhoppningen är ingen underdrift. Produkten finns redan på 45 marknader globalt. Från Australien och Sydostasien till UK och så USA, som är den största exportmarknaden hittills. Dit går också den nya vodkan som man hoppas mycket på. Haku Vodka introducerades år 2018 och görs på japanskt ris, förklarar Jon Potter:
– Haku är en väldigt komplex spritdryck. Den enda japanska vodkan som till 100% görs på vitt japanskt ris och sedan filtreras genom en bädd av bambu-kol som framhäver sötman från riset.
Intet är nytt under den japansk solen dock. Efter att Suntorys grundare Shinjiro Torii lät bygga whiskydestilleriet Yamazaki år 1924 har japanerna ägnat sig åt att koka kvalitetssprit.
1936 släpptes Hermes Gin och 1956 hakade man på genombrottet för Smirnoff vodka i USA genom att göra egna Hermes Vodka. Båda produkterna är numera borttagna.
I juni 2017 kom konkurrenten Nikka ut med sina produkter Coffey Gin och Coffey Vodka. Coffey har inget med kaffe att göra utan är namnet på uppfinnaren av den ursprungliga kolonn-pannan, irländaren Aeneas Coffey.
På Sendai Distillery utanför staden med samma namn står fortfarande en gammalmodig coffey-panna som mest ägnar sig åt att göra grainwhisky men på senare år blivit inblandad i annan produktion.
– Vi bestämde oss för att visa mångsidigheten hos coffey-pannan och göra både gin och vodka efter framgången med grainwhiskyprodukterna Coffey Grain och Coffey Malt, förklarar Emiko Kaji, affärsutvecklare på Nikka Whisky som ägs av bryggeri-koncernen Asahi.
Intresset för Nikkas gin och vodka är störst i USA. I Europa säljs produkterna framförallt i Italien, Frankrike, Tyskaland och UK. Här i Sverige finns Coffey Gin och Coffey Malt.
Det är bartenders går igång på de speciella smaker som kommer ur coffey-pannan, framhåller Emiko Kaji:
– Coffey-destillatet är en perfekt fond för cocktailingredienser eftersom spriten är mjuk och följsam med rik textur som fångar upp de andra smakerna i en drink.
Till skillnad från i väst dricks inte gin i hemmen ännu. Japaner pimplar mestadels inhemsk shōchū hemmavid men när de går ut testar man gärna ginbaserade drinkar, förklarar Marcin Miller:
– Man kan inte ens köpa tonicvatten i en vanlig mataffär i Japan. Men jag vet att Fever-Tree har aggressiva planer på att ändra på det eftersom två av de största spritföretagen i landet satsar på gin.
Vietnams Sông Cái-destilleri bygger sin historia kring en craft-story, enligt grundaren Daniel Nguyen. Man har två produkter, en Dry Gin och en Floral Gin. Recepten innehåller kassiabark och stjärnanis vid sidan om vietnamesiska clausena indica (vinruta).
– Snart kommer också en gin smaksatt med myrten i samma stil som sloe gin men betydligt kryddigare, säger Daniel Nguyen.
På whiskysidan har man lagt ner fat innehållande maltsprit gjort på lokalt korn som växt i Vietnam. Men resultatet får vi vänta på i ytterligare några år.
Här i Europa inspireras nya whiskyentreprenörer såklart av Skottland. Men i Asien är det Japan som är inspirationskällan. Know-how må komma främst från Skottland men det var japanerna som visade att man kan göra asiatisk whisky av högsta kvalitet.
Efterföljarna finns i framförallt Indien och Taiwan. Och i Kina och Singapore startar nya destillerier på löpande band.
Kavalan på Taiwan släppte sin första singelmaltwhisky år 2008. och har sedan dess prisats internationellt för sin ypperliga kvalitet. Enligt destilleriets globala PR-chef Sandra Tsai är hemligheten landets extrema temperaturväxlingar:
– På vintern sjunker temperaturen till under 10 grader när den sibiriska kylan sveper söderut. Den här häftiga ”andningen” då whiskyn närapå kokar bort sommartid för att tryckas tillbaka in i träet på vintertid extraherar massor av aromer som är unika för taiwanesisk whisky.
Kavalan kom ut som gintillverkare 2018 för den lokala marknaden. Man planerar en serie av olika kryddningar framöver. Men det nya spåret var inget man planerade för, säger Sandra Tsai:
– 2008 satte vi in fyra tyska pannor för att göra singelmaltwhisky men upptäckte att spriten blev för lättviktig och inte tillräckligt fruktig. Det dög inte så vi styrde om produktionen och utvecklade en egen gin istället.
Tillochmed Mongoliet har sitt eget whiskydestilleri numera. Det handlar om ett joint-venture mellan Mengtai-gruppen lokalt och Skottlandsbaserade Valentine International.
– Vi ska skapa Kinas bästa och internationellt mest prisade whisky, säger en självsäker Ao Fengting som är styrelseordförande för Mengtai.
Det är i Asien det händer i framtiden. Det tror de största spritbolagen i världen. I april 2019 lierade sig Diageo med kinesiska baijiu-producenten Jiangsu Yangshe för att göra nya världen-whisky.
Franska Pernod Ricard är också på gång med flera asiatiska projekt. Man har gått in med pengar i Kyoto Distillery som ska användas till att bygga ett andra destilleri. En ekonomisk injektion som också hjälpt destilleriet att överbrygga de utmaningar man ställts inför under pandemin.
Men framförallt har man satsat stora summor i Emeishan Malt Whisky Distillery i kinesiska Sichuan-provinsen. 13 hektar av innovativ whiskyproduktion och spektakulär beskaupplevelse utlovas.
Filippinerna är en drömdestination för den som gillar gin och inte kan leva många minuter utan en G&T i handen. I rätt många år har filippinarna druckit mest gin i hela världen. Världsettan Ginebra San Miguel kommer härifrån och sålde 2020 över 31miljoner nioliterslådor ensam. trots pandemin ökade försäljningen med +8%.
Filippinarna är överhuvudtaget tokiga i starksprit. Det är härifrån Tanduay kommer. För den som inte vet det är detta världens bästsäljande rom. Men hallå, det är väl Bacardi?
Ack nej, kändisen blev omsprungen redan 2017. Ifjol sålde den filippinska rommärket nära 24 miljoner nioliterslådor jämfört med Bacardis 17,7 miljoner lådor.
Andra asiater på romhimlen är indierna McDowell’s (4:a på topplistan globalt) som ägs av Untied Spirits, samt Old Port Rum (7:a) från whiskyproducenten Amrut.
Nusa Caña hoppas ta indonesisk rom tillbaka till världsscenen. Lanserad 2015 görs den på melass från Java och jäst framodlad på javanesiskt rött ris. Öriket har 400 år av rom-makande tradition att falla tillbaka på och har odlat sockerrör långt innan dess.
Med hjälp av crowdfunding som drog in motsvarande en halv miljon pund satsar Nusa Caña på att sälja sin rom i UK och i övriga Europa.
– Vi har redan släppt en kryddad variant och kommer med ytterligare två smaksatta produkter under 2021, säger grundaren Sam Jeveons. Inom fem år ska vi ha flera olika typer av spritdrycker i vår portfölj.
All denna aktivitet och optimism står och faller med om asiatisk sprit lyckas göra sig ett namn i väst. Kan vanligt folk övertygas om ”kopians” kvalitet? Vietnamesisk sprit dras med dåligt rykte, erkänner Daniel Nguyen:
– Över tid har ju vietnamesisk sprit inte hållit den bästa kvaliteten. Så vi tvingas bemöta detta när vi pratar om våra spritprodukter utomlands. Men craft-scenen här i landet vibrerar otåligt på att få berätta att vi kan göra top-notch-sprit. I egenskap av pionjär kommer vi att hjälpa andra att etablera sig på fjärran marknader. I Vietnam görs sprit som ligger i framkant internationellt sett.
För Nusa Caña som producerar rom handlar det om att ånyo sätta Indonesien på rom-kartan, men det är inte lätt, fastslår Sam Jeveons:
– Asien som romproducerande region skulle dra nytta av ett gemensamt regelverk för att höja statusen.
Japan har nyligen antagit en kod för sin whisky och Sandra Tsai hoppas att Taiwan följer efter:
– Antalet destilleriet växer explosionsartat här i Asien. Vi behöver reglera de olika typerna av sprit mer för att vinna förtroende internationellt. GI-skydd som specificerar vad som skiljer taiwanesisk whisky från japansk efterfrågas av konsumenter på mer mogna marknader.
Även Nya Zeeland har under 2021 reglerat sin whiskybransch. Idag säger lagstiftningen att Taiwan-whisky måste mäskas, jäsas, destilleras och lagras i landet minst 2 år. Brygden ska innehålla säd, men inte uteslutande säd, och buteljeras vid minst 40%.
– Det räcker inte. Vi vill ha striktare regler här på Taiwan som liknar de europeiska för att skydda den höga kvalitet som Kavalan förknippas med.