Krönikan Metoo-drevet rasar vidare i UK. Alla stora whiskyhus fördömer de sexuella formuleringarna i Whisky Bible, inklusive den största aktören Diageo. Är det kört för Jim Murray nu? Hans ambitiösa genomgång av all världens whisky som sedan 2002 har sålts i över 1 miljon exemplar ser ut att portas för gott hemma i UK. I 34 av 4500 reviews jämför han whiskyupplevelser med att ha sex med kvinnor. Kritiken rör objektifiering av kvinnor i ett förlegat språkbruk som inte har något att göra med whiskyprovande.
Så här skriver den självutnämnde gurun om Canadian Club Chronicles: ”Have I had this much fun with a sexy 41-year-old Canadian before? Well, yes I have. But it was a few years back now and it wasn’t a whisky. Was the fun we had better? Probably not.”
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Becky Paskin som var redaktör för nedlagda Scotchwhisky.com var den som tände metoo-elden:
– Jag hade väntat mig ett par sexistiska formuleringar men hittade många rent ut sagt äckliga recensioner. Jag måste säga ifrån. Vi kan inte ursäkta folk som uttrycker sig så här längre. Budskapet att kvinnor inte ska tas på allvar och att det är okej att objektifiera oss hör inte hemma i whiskyindustrin längre.
Manlige författarkollegan Blair Bowman som skrivit Pocket Guide to Whisky säger så här om sex-referenserna:
– Antingen har han sex på fel sätt eller så dricker han sin whisky på fel sätt. Att han inte inser att det är något fel på formuleringarna är chockerande. Sättet att uttrycka sig på är fullständigt onödigt, vulgärt och rått. Att hoppa till sex för att beskriva whiskysmaker är oförståeligt, utom för honom.
Själv försvarar sig Jim Murray med yttrandefriheten som tillhygge, att han har rätt att uttrycka sig som han vill:
– Det här handlar inte om sexism utan om rätten att som kritiker få använda det språk man vill. Det är inte okej att försöka kontrollera andras tankar. Detta är nu en strid mellan yttrandefrihet och humorlös puritanism.
– Whisky handlar om sensualitet vilket gör att för vissa whiskys refererar jag till sex eftersom det är vad whiskyn påminner mig om. Och när det händer skriver jag det. Att somliga inte kan hantera det är helt okej. Men köp då inte Whisky Bible!
Becky Paskin har uppmanat till samlad bojkott av boken från hela whiskybranschen i UK. The Whisky Exchange var först med att ta ner den från hyllorna, konkurrenten Master of Malt följde efter. Och nu ser det ut som de många destillerier i UK kommer att göra samma sak med tanke på bolagens uttalandena som vi redovisar nedan.
Storbolagen har nämligen börjat röra på sig. Chivas Brothers var först ut dagen efter Beckys upprop på Instagram och Twitter när man publicerade ett uttalande som inte nämner Jim Murray vid namn men tydligt hänvisar till det som nu utspelas: ”Sexistiska kommentarer har ingen plats i vår industri.”
På Instagram ger Glenfiddich Becky Paskin sitt fulla stöd och meddelar att man vill sträva mot en ”whiskybransch där sexistiska kommentarer och beteenden inte längre förekommer.”
The Glenlivet tar ställning mot sexism och uppger att man ”ser över sina affärskontakter för att försäkra sig om att partners delar samma värderingar.”
Dewars Master Blender Stephanie Macleod som innehar en av de högsta positionerna i den skotska whiskybranschen gör ett mer personligt ställningstagande. ”Kvinnor är en viktig drivkraft inom Bacardi och i branschen i stort. Det är vårt jobb som ett kollektiv att utbilda och förändra förlegade åsikter och stereotyper för att göra whisky inkluderande för såväl producenter som konsumenter.”
Neil Urquhart på familjeföretaget Gordon & MacPhail säger: ”Vi uppskattar journalistisk integritet och oberoende men vill inte ha något samröre med individer eller företag som inte respekterar inkluderande och mångfald.”
Den högst rankade whiskyn i boken är Alberta Premium Cask Strength Rye. Beam Suntory ser nu över de marknadsaktiviteter man har planlagt för att kapitalisera på resultatet. Bolaget är hedrat över utmärkelsen men hade inte tillgång till hela boken och kände inte till språkbruket som används i andra recensioner.
Mer överraskande är att Scotch Whisky Association ser sig manade att agera i frågan. VD Karen Betts gjorde omedelbart med ett skarpt uttalande direkt adresserat till Jim Murray. Nästa vecka presenterar branschorganisationen sin kod för inkluderande och mångfald så den sexistiska Whisky Bible kommer lägligt. Betts skriver att ”språket som används i Whisky Bible är stötande och inte är något vi supportar.”
Intressant är att SWA representerar en bransch som exporterar Scotch till mer än 160 länder worldwide. Som synes har flera av medlemsföretagen valt att motarbeta författaren efter detta utspel. Men varför nu? Hans beteende och språkbruk har upprepat sig år efter år. Alla har känt till det. Man agerar nu när tidsandan kräver det.
Frågan är: Blir det någon ny upplaga av Whisky Bible? Av och till har Jim Murray fått nej av skotska whiskyhus när han ber om prover. Handlar det om viktiga och stora maltwhiskymärken måste han då köpa flaskor på stan och prova. Och en bibel som saknar reviews av betydande Scotch-märken blir mindre relevant.
Det som sker just nu är ett klassiskt drev där alla hoppar på tåget för att inte riskera att lämnas kvar på perrongen med Jim Murray som just nu står där ensam. En författare som oftast sitter i ensamhet på kammaren och nosar på whisky får klä skott för en mycket större fråga.
Uttalandena ovan handlar om sexism samt diskriminering av kvinnor i arbetslivet. Att det är ett problem inom whiskybranschen visar den policy mot diskriminering som SWA presenterar nästa vecka. Ovanstående mestadels luddiga uttalanden tar avstamp i denna viktiga fråga som har mycket lite med Whisky Bible att göra.
Det mest nyanserade uttalandet kommer från maltwhiskyfirman Glenmorangie som tackar för de lovord Jim Murray har givit deras olika whiskys genom åren samtidigt som man medger att man känt till att språket i tidigare upplagor kunnat uppfattas som stötande.
Och så talar man klarspråk: ”Sorgligt nog har författaren valt att inte reagera på ett positivt sätt inför den legitima kritiken. Som en konsekvens av detta kan vi inte längre supporta Whisky Bible och kommer inte att referera till boken i vår reklam eller sälja boken i våra besökscentrum, samt inte bidra med fler prover inför kommande upplagor.”
Det uppenbara som hade desarmerat drevet hade varit att göra avbön. Om Murray omedelbart gjort en pudel och lovat att ändra sitt agerande och språkbruk inför kommande upplagor av publikationen hade kritiken fallit platt.
För sexism är i grunden ett kränkande beteende av fysisk och psykisk art som riktas mot motstående kön. Det är något allvarligt som dagligen förekommer på arbetsplatser och även i informella whiskysammanhang.
Whiskyföretagen har mycket jobb framför sig som de också konstaterar i sina uttalanden för att komma till rätta med det, att skapa arbetsmiljöer som är inkluderande för alla.
Som det ser ut nu är det alltså kört för Jim Murray, i alla fall på hemmaplan. En viktig försäljningsplats för bibeln är just destilleriernas besökscentrum och ingen kommer att vilja ha 2021 års upplaga på hyllan.
Men den viktigaste försäljningskanalen är såklart den egna hemsida och där kommer de många köpare som inte direkt berörs av kritiken (läs: män) så småningom att skaffa sitt exemplar precis som vanligt. Pågående metoo-drev kommer att lägga sig och i lugnare vatten domnar affären bort.
Men på längre sikt krävs en grundläggande beteendeförändring från Jim Murrays sida för att rädda projektet. Han kan ju inte gå och köpa all Scotch han vill prova. Nu krävs direkta förhandlingar med ovanstående whiskybolag som kommer att bli tuffa.
Kanske kommer författaren orka med att göra det. Han beskriver ju själv detta projekt som sin ”livsuppgift.” Men kantigheten i relationerna på hemmaplan har funnits där sedan tidigt 00-tal (läs vårt porträtt av Jim Murray här) så det blir svårt för honom att navigera rätt nu.
Strategin i många år har ju varit att promota amerikansk whiskey och whisky från andra delar av världen. Murray har sedan länge givit upp den brittiska whiskyscenen där han har få vänner kvar.
Men det finns motbilder. Charlie Liu (som är kvinna) och sortimentschef för spritkedjan LiqourTown i Kina skriver på LinkedIn om händelseförloppet. Själva anklagelserna om sexism anser hon är bisarra och förstår inte alls vad Becky Paskin och Blair Bowman är ute efter.
Kinesiskan som aldrig träffat Murray och inte heller känner till hans dåliga rykte här i Europa baserar sin bedömning på texten, inget annat. Och när hon i sociala medier testar fallet på andra kvinnor framkommer att somliga tycker att formuleringarna är klumpiga men ändå framförda i positiv anda för att framhäva en whiskys förtjänster, och dessutom underhållande ifall man tar på sig denne äldre mans glasögon.
Ingen anser att detta är sexism utan osaklig och överdriven kritik av en publikation som håller hög kvalitet och verkligen behövs ute i världen som konsumentupplysning och köpguide. Man understryker att sexism är mobbning i verkliga livet som är en allvarlig sak och att det är felaktigt att beskylla en bok som handlar om whisky för att vara sexistisk. Läs Charlie Lius artikeln här.
Whiskyvärldens enda satirsajt Whisky Sponge har naturligtvis hakat på skådespelet och skrivit en harang på temat ”Jim Murray är fortfarande oskuld.” Snaskig satir som biter bra.
