Reviews Är vi äntligen där nu? Stunden då Ardbeg växt ikapp sitt lager och kan börja fokusera på åldersbestämda utgåvor. Jag hade nästan glömt hur bra världens mest beryktade rökkok kan vara när man lägger manken till.
Inlästa Ardbeg-fans vet att när en omärkt utgåva med skojigt engelskt namn kommer är det ofta spretig ungsprit i flaskan. Om pavan tilldelats ett gäliskt namn är nivån istället glimrande.
Nya Anthology-serien får sägas vara en yngre variant på omsusade 17-åringens efterträdare Traigh Bhan (som blev 19 år). Här är det behagligt att vistas, i ett 13-årigt Ardbeg-land.
Trenden pekar såklart åt rätt håll. Med dryga miljonen liter nedlagda per år i över 20 års tid borde det finnas utrymme att ge ut rimliga volymer av en mellanårig rökwhisky.
När destilleriet nu byggts ut och gör över 2 miljoner liter årligen kommer vi å andra sidan översvämmas av 5-10 år gammal whisky i evinnerlig tid, ifall mammon får styra (vilket den alltid gör). Men också allt större batcher av 10-13 år gammal kvalitetswhisky.
Den nya serien har poetiska undertitlar. Den första utgåvan får heta Harpy’s Tale – efter den mytologiska varelsen Harpy; halvt mänsklig, halvt fågel – och således undflyende.
Detsamma kanske kan sägas om whiskyn, som dock är ombytlig med många lägen och har flera lager i sin arsenal. Ambitionerna är höga, bekräftar master blender dr Bill Lumsden:
– Tanken med Anthology-serien är att presentera perfekt balanserad Ardbeg-whisky lagrad i fat som är helt nya för destilleriet. Ardbeg med en extra växel.
I första utgåvan har Bill Lumsden kombinerat rökosande bourbontunnor och söta sauternesvinfat efter 13 års lagring:
– Ett djärvt mognadsexperiment där destillatets karaktäristiska rök förenas med mer nyanserade söta toner i komplex Ardbeg. En kamp mellan sötma och rök som är en nyhet i Ardbeg-världen.
Det här är en komplex Ardbeg. Man kan undra varför destilleriet undvikit sauternes-fat tidigare. Vinfatet har en framgångsrik historia tillsammans med systerdestilleriet Glenmorangie, så kunskapen finns.
Sauternes-eken sötar upp Harpy’s Tale med honungstoner men skänker också en blommig komplexitet med djupare fruktlager. Helt perfekt matchning för det sötaktiga Ardbeg-destillatet utan särskilt rik inneboende fruktighet.
Skir, blommig bouquet med honung- och sauternes-vibbar samt rökelse. Under sura nappar, på djupet torvrök med fläsksvål och gammalt läder. Lagom oregerlig och kantig, och högst personlig.
I munnen rivstart med bacon och torvrök, halvvägs mer fragranta toner av färska vedträn, som tyngs av jod mot slutet. I ett annat spår ljus blommighet från början som tar på honung och senare sauternesvin. Sammansmältningen av rök och sötma gör whiskyn väldigt god.
Eftersmaken bjuder på sandig torvrök som samtidigt är kryddig med sandelträ, efterhand mer vallabod och fläsksvål. Efterklangen är långvarig men lugnar sig strax, kryddan pirrar på i bakgrunden. Behaglig sorti.
En mikroskopisk vattendroppe förlöser vintonerna och bygger kropp, samtidigt som Ardbegs finurliga rök stormtrivs, destillatets vallabod-dimension framträder tydligare.
Vattnet gör nosen renare och ljusare. Överallt luftigt läder, centralt fruktkola och citronkräm, lätta torvrökskyar omger, i mitten lychee och cigarr. Mer frukt i smaken som startar i blommig honung, strax växer smågodis fram med torvrök, följt av mer syltig tyngd och ljus lychee.
Långsammare eftersmak av marshmallows och geléfigurer. Torvröken bär, med kallvalla i släptåg där spår av tjära smugit sig in, alltmer verkstadsoljiga toner lugnar och lägger gommen till ro.
Vattnad får whiskyn mer kommersiell bouquet, smarrigare smak, tyngre finish. Etiketten ’many-faced God’ är i överkant men fångar ändå dynamiken och rymden i en Ardbeg vi inte sett på flera år. Mer sånt här dr Bill?
