Reviews Kvartsfat är så nära skottarna kommer småfat. Men hur stort är ett kvartsfat i Skottland? En fjärdedel av dagens mest vanliga fatstorlek barrel på 200 liter skulle betyda 50 liter.
Men eftersom Quarter Cask var i sving redan på 1800-talet då inga amerikanska barrels fanns i Europa (och knappt ens i USA) får vi leta andra storlekar.
Whiskybolagen i Skottland och på Irland fick framförallt sina fat från spanska Jerez och en sherry butt rymmer minst 450 liter. En kvartskagge är alltså 100-125 liter!
Vitsen med att lagra sprit på småfat är att ytan blir större räknat på volymen vätska. Man får en mer kraftfull lagringseffekt, vilket kan korta lagringstiden.
Nu är ju den skotska whiskystilen av idag (med renare destillat än för 120 år sedan) väl anpassad till 200-litersformatet. Så enda anledningen till att nyttja mindre fat är för att det är kul. Eller snarare för att QUARTER CASK är en stark ’selling-point’.
Ardmore och Laphroaig var först med att göra en grej av QC. Nu hänger Arran på. Resultatet är en uppfodrande ek-stockad whisky. Vilket alltid är spännande att utforska.
Doften är mild och överraskande förförisk. Det doftar sötaktigt av skumgodis och äpple med aromatiska tuggummi-toner.
Smaken är något helt annat, här är det eken som styr och ställer (till det). Vid fatstyrka 56,2% är käften koncentrerad.
Söt honung och rostad malt i starten. Strax fruktkaka uppbackad av mycken ek – tangerine tampas med skalbeska och mörk choklad.
Eftersmaken är lång och kryddvarm. Kardemummakaka och glupande malttoner övergår i örtig citrus. Lagom mycket uppförsbacke, som förväntat. Ingen lätt match att ta sig an minsann.
Vatten rensar upp. Dramatisk ek är som sagt grejen här. I munnen täta eklager som fylls upp med tropisk fruktkräm men sablas ner av brysk ek som växer till i form av skalbeska, nästan bitter marmelad. I eftersmaken härlig ekröka och savande marmeladton som går ut i en ton av rökelse.
Vattnet gör alltså whiskyn sötare med denna rökiga ådra. En skvätt till i glaset gör smaken långsammare. Honungen tar på syrlig citrusmarmelad. Mot slutet gör en tropisk skalbeska smaken komplex när eterisk ek snärtar till mot slutet.
Utgången är långdragen med mer syra men också hovsamt lowkey med mindre beska. Lite enklare exit blev det med dubbel vattning.
Arran har en kvalitet som man ideligen påminns om. På sista tiden har destilleriet dessutom börjat testa gränserna för vad destillatet tål. Och det måste alltid applåderas. Galna idéer ska uppmuntras…
