
Reviews Diez kallar Bacardi sin lyxiga premium-rom. Kokad i kolonnpannorna i vad man kallar ’Cathedral of Rum’. Destilleriet i Puerto Rico ligger vacker med utsikt över San Juan-bukten.
Här inne görs 100 000 liter rom per dygn vilket gör anläggningen till den största i romvärlden. Men moderniseringen har inte rört basspriten. Utgångspunkten är fortfarande den melassbaserade och kollondestillerade rom som grundaren Don Facundo formulerade på 1860-talet.
Två olika destillat framställs. Aguardiente är tyngre och mer oljigt och kokas i en singelkolonn till en styrka på 70-80%. Redestilado som är betydligt lättare i kroppen körs i fem separata kolonner och når 92-94%. Sprittyperna blandas för att skapa den stil man eftersträvar.
Efter destillering filtreras spriten genom aktivt kol. Sammansättningen bestämdes även här av grundaren. Tretton tropiska träslag inklusive kokosnötskal ingår i kolbädden som rensar ut kvarvarande orenheter ur spriten och gör den klar för tunnorna.
Det få vet är att all Bacardi-rom tas med båt till Florida i USA för lagring. Jacksonville är firmans centrala hubb för lagring och buteljering. En praktiskt lösning med tanke på att faten sourcas från Kentucky och bourbonindustrin.
Det är här Bacardis högt aktade Master Blender huserar. Mannen som ser till att all rom företaget buteljerar håller formen.
Det finns mycket gott att säga om jättedestilleriets finrom skapad av master blender José ‘Joe’ Gomez. Som häromveckan ersattes av Astrophel ‘Troy’ Arquiza.
Vars uppgift det nu blir att välja ut de fat som ska ingå i Gran Reserva Diez. Faten handplockas såklart och den här flaskan rymmer rom som lades på fat 2009 och dessförinnan, åldern är alltså snarare 11 år och äldre.
– Åldern är inte det viktiga, säger Troy Arquiza. Smaken styr till 100%. Vi letar efter stenfrukter och bananestrar som balanseras mot karamelliserad vanilj från ekfaten. Åldersspannet går från 10 till ungefär 12 år.
“Diez har en lätt luftig arom som vibrerar av ektoner. En stor sötfragrant doft av tobak som påminner om rökelse, eller röken från en vattenpipa.”
Diez har en lätt luftig arom som vibrerar av ektoner. En stor sötfragrant doft av tobak som påminner om rökelse, eller röken från en vattenpipa. Som bottnar i tropisk läsk och svartvinbärssaft. På djupet anas gödsel-toner som markerar tappningens ekdjup.
Söt exotisk smak i munnen som är överraskande komplex med banan och ananas. Tuggummifrisk sötma lyfter från den söta fruktsodabasen. Smaken blir härligt eterisk och luftig. Och mot slutet fyller ingefärskaka på, samt ekfanér.
Sötman fortsätter in i eftersmaken med sockerdricka/citronsoda och vanilj. Men under puttrar ekkrydda enträget och förlänger finishen. Läder i form av kalvskinn adderar en perfekt strävhet. De mörka stråk som en gammal rom behöver för att bottna i sig själv.
Lagring i sub-tropiskt klimat är en vansklig historia. Innehållet dunstar och ektonerna hotar att ta över, vore det inte för råvarans söta egenskaper. I Florida förvinner 7-10% årligen. Rom kan förstås långlagras i tempererat klimat där avdunstningen inte är alarmerande som i tropikerna men då blir resultatet ett annat.
Konststycket här är att undvika övermåttan ek och istället odla den fruktighet som är Bacardis styrka. För att hamna rätt har blender-teamet försiktigt sötat romen med 12 gram per liter. Sockret ökar fruktigheten och dämpar ekbeskan.
Diez har en förförisk, intensivt tropisk doft som också rymmer mycken livlig ek. Aromen är ljus och positiv, inget ekmörker alls i sikte.
Den sötdynamiska smaken där ek och destillat lever om fullt ut, utan inbördes blockeringar, är inget mindre än fenomenal. Ekkryddan bär eftersmaken som svärtas lagom mycket av eken.
Resultatet är en tokgod och rungande kommersiell tappning. Där eken tar stor plats men istället för beska tillför aromatiska eteriska toner som lyfter romen ur sin tunga sötma.
“Den sötdynamiska smaken där ek och destillat lever om fullt ut är inget mindre än fenomenal. Resultatet är en tokgod och rungande kommersiell tappning.”
Ifall man befinner sig i tropikerna är det lockande att dricka sin rom över is. En dödssynd när det gäller torrare brun sprit som whisky där kylan trycker ner aromerna och plattar till eken som då smakar fadd papplåda.
Men just i romvärlden är is och kylning ett etablerat trick som verkligen inte gör spriten bitter. Effekten är i stället att det söta trycks undan vilket släpper fram färskare/syrligare frukttoner och dessutom accentuerar ektonerna.
Jag tar fram ett större provningsglas med vidare kupa och släpper ner en isbit i romen, rör runt 1 10-15 sekunder och tar sedan bort isblocket. Smaken har nu förändrats dramatiskt.
Romen får större kropp, fylligare mer trögflytande sötma och mer komplexa djupgående smaker. Exotisk mogen frukt som guava, mango och banan tar fart. Samtidigt flyter tung ek in. Simmiga praliner på 70%-ig choklad och fragrant läder.
Lång bastant eftersmak av bränd ek och ”rökigt” läder plus simmig chokladsötma. En känsla av ekplank stannar kvar efteråt. Eklossningen ger också varma efterskalv.
Man kan jämföra kylning av rom med vattning av whisky. Vattnet triggar kemin i destillatet och lockar fram fler aromer ur glaset. Kylning påverkar romens kemi, fast på ett annat sätt.
Balanserna ändras och andra smaker får chansen när sötman dämpas. Diez får i min bok ytterligare en pinne och landar efter isning på 91 poäng, prova!



