Barbados kan få sitt efterlängtade ursprungsskydd!

UNDER LÅNG TID har debatten i Karibiens kanske mest betydelsefulla romnation Barbados rasat. Det har ältats hur man på olika sätt kan ursprungsskydda sin rom.

Detta har skett i kölvattnet av det ganska generösa regelverk som EU fastställt för rom. En av de avgörande händelserna var när regelverket för sötad rom trädde i kraft våren 2021, vilket innebär att rom nu kan säljas i EU med maximalt 20 gram socker per liter.

Tidigare fanns ingen speciell gräns för sockerhalten. Generellt ansågs det räcka med att det inte var tillåtet att smaksätta rom och att sötning skulle anses vara smaksättning.

Detta respekterades dock inte av många stora producenter och regelverket blev urvattnat då det inte efterföljdes. Efter mycket påtryckningar från olika håll satte EU slutligen en gräns om 20 gram.

Gränsen ansågs dock av många producenter vara alltför generös, eftersom det enbart är rom med tillsatt sötma som kommer upp i de nivåerna. En naturlig sötma ligger i en långlagrad rom på några enstaka gram som uppstår naturligt genom spritens interaktion med ekfaten.

I stort sett samtliga traditionellt romproducerande länder i världen har någon form av regelverk eller lagstiftning kring vad som ska krävas för att slutprodukten skall få kallas rom.

Länder som Kuba, Jamaica, Brasilien, Martinique, Australien, Guyana och Barbados har alla sedan lång tid egna regelverk.

Problemet har varit att världens två största importmarknader för rom, EU och USA, inte har haft mycket egen romtillverkning, och därför inte heller har haft ett detaljerat regelverk. Det goda med det är att det möjliggjort för alla dessa olika stilar och ursprung av rom att säljas på dessa marknader.

Samtidigt kan exempelvis rom från ett visst karibiskt land inte säljas som rom i ett näraliggande land, eftersom romproducerande länder alla har olika regelverk. I vissa länder måste spriten lagras för att få kallas för rom medan i andra länder behöver den inte det.

Detta är ofta inget problem. Länder med betydande egen produktion har ju inget behov av import och har därför inte harmonierat sina regler med omvärlden. Därför har det utvecklats särpräglade stilar utifrån lokal tradition som sedan funnit sina respektive regelverk.

Just detta att ha ett skyddande regelverk har ansetts allt viktigare i takt med att rom exporteras på bulk för att buteljeras på andra ställen där regelverket är ett annat och en Barbadosrom därmed inte längre garanterat är en Barbadosrom till stilen.

Den brittiska rom-stilens andra gigant är Jamaica. Där har producenterna tillsammans enats om ett gemensamt regelverk och lyckats få till stånd ett G.I.-skydd. Alltså att Jamaica-rom har ett skyddat geografiskt ursprung, på engelska Geographical Indication.

Producenterna äger då tillsammans varumärket ’Jamaican Rum’ och de som märker sina flaskor med detta måste garantera att romen är producerad på Jamaica enligt detta specifika regelverk.

På Barbados har debatten gått het kring frågan om ett G.I. sedan WIRD (West Indies Rum Distillery) köptes av Maison Ferrand våren 2017. Detta destilleri har sedan länge levererat rom till många olika varumärken som själva inte haft ett eget destilleri.

Maison Ferrand som äger varumärket Plantation såg sin chans när WIRD kom ut till försäljning och lyckades köpa destilleriet. En av Plantations mest sålda produkter är just en Barbados-rom som köps på bulk och exporterats till Frankrike där den sedan sötas upp och buteljeras.

Detta har bekymrat öns övriga producenter eftersom de ser att mycket av den möjlighet man har att skapa ett ”adderat värde” genom att lagra och buteljera rom på ön går förlorat om öns produktion säljs som en bulkprodukt, vilken sedan förändras på ett sådant sätt att den inte längre smakar som den gjort om den producerats på Barbados.

På Barbados är det nämligen inte tillåtet med falska åldersangivelser; anges en ålder ska den avse den yngsta komponenten i blenden. Att tillsätta smaker till rom är heller inte tillåtet på Barbados, då måste produkten kallas Flavoured Rum och innehålla som mest 2,5% smakämnen.

På senare tid har debatten om sötning anses vara smaksättning tagit fart. Samtidigt som sötning av rom inte uttryckligen är förbjudet har det inte förrän nyligen börjat förekomma.

Barbados har accepterat det gemensamma CARICOM-regelverket för rom. CARICOM kan man säga är Karibiens motsvarighet till EG och även där finns det inget generellt förbud mot sötning men varje land har möjlighet att göra egna undantag som exempelvis Jamaica gjort.

Att Barbados-firmorna tolkar det befintliga regelverket olika är naturligtvis inte bra eftersom det uppstår förvirring i konsumentledet. En osäkerhet om vad Barbados-rom är gör att folk hellre väljer annan rom där reglerna är tydliga.

Men om romen lämnar ön gäller inte längre Barbados-regler utan regelverket där den buteljeras, exempelvis EU.

För att rom från Barbados inte skall blandas ut med rom från andra ursprung, sötas eller på andra sätt förändras så att den tappar sin ursprungskaraktär, gick tre av öns fyra producenter samman och ansökte 15 juli 2022 om ett G.I. under Barbados Geographical Indications Act.

De tre destillerierna – Mount Gay (världens äldsta romdestilleri i kontinuerlig drift), Foursquare Distillery samt St. Nicholas Abbey – står tillsammans för 90% av den rom som lagras på ön.

Hur man tillverkar sin rom påverkar i mycket stor utsträckning smakprofilen på lagrad Barbados-rom. Vitsen med att skydda Barbados-romens geografiska ursprung är att säkerställa att certifierad Barbados-rom är destillerad, eventuellt lagrad, och sedan buteljerad på Barbados, utan några tillsatser.

Bakgrunden är att rom producerad på andra ställen helt enkelt inte kan smaka likadant som på Barbados. Eller som Trudiann Branker, Master Distiller på Mount Gay uttrycker det:

– Om man flyttar Mount Gay till ett annat land, eller till och med en annan del av ön, skulle vår rom bli annorlunda. Detta är själva essensen av en produkt med en lokal geografisk koppling.

Faktorer som spelar in i är bland annat klimatet, bakteriekulturen vid fermenteringen, vattnet, samt hur temperatur och luftfuktighet påverkar lagringen.

Ytterligare en anledning till att skydda ursprunget är att man kan garantera konsumenterna att den rom de köper verkligen är Barbados-rom till 100%.

Idag säljs mycket rom som Barbados-rom trots att den i verkligheten är blandad med annan rom och i vissa fall även med tillsatser av socker eller lagrad i tankar med ekchips i stället för fatlagring.

Det handlar inte bara om kvalitetssäkring av produkten utan det finns också ett större socioekonomiskt perspektiv, menar Richard Seale, Master Distiller på Foursquare, som jag träffade tidigare i år:

– Att få till stånd G.I.-certifiering är ett viktigt steg för Barbados då vi kan skapa ökade värden lokalt på ön genom att i större utsträckning lagra och buteljera vår rom här istället för att det sker utomlands. Det skulle bidra positivt till vårt lilla lands ekonomi. Det här handlar inte bara om att garantera kvaliteten på romen utan också om vår självständighet som producenter och nation.

Richard Seale vill dock inte hindra rombuteljerare att köpa rom på bulk precis som nu, men skillnaden skulle bli att den inte får märkas med den certifierade G.I. märkningen.

Att ursprungsskydda drycker har en lång och framgångsrik historia. Vi känner alla till exempel som Champagne, Cognac, Bourbon, Armagnac och Scotch whisky.

Men det finns en mängd exempel på andra spritdrycker där man på senare tid genom skydd lyckats skapa medvetenhet hos konsumenter och dessutom lyckats höja sitt kvalitetsrykte.

Tequila och Cachaça är två sådana exempel där man genom ett medvetet arbete med att skydda sin ursprungsbeteckning har kunnat skapa en mer hållbar framtid och ett ökat internationellt intresse för produkterna, något som inte varit möjligt utan skyddet.

Med den ökade populariteten för segmentet rom kommer det att behövas mer tydliga profileringar av olika ursprung. Rom kan till viss del jämföras med vin på det sättet att det produceras i hela världen.

För varje vinproducerande land är det därför viktigt att framhålla vad som gör produktionen unikt just på i deras territorium. I vissa fall handlar det dessutom om en form av specialisering där klimatförutsättningar självklart är en bidragande faktor till varför Nya Zeeland främst är känd för krispiga vita viner medan Australien profilerat sig mer kring fylliga rödviner.

Naturligtvis produceras både rött, vitt, rosé och mousserande i bägge länderna, men för att vi på andra sidan jorden ska begripa och köpa just deras viner i konkurrens med en massa andra ursprung behövs profileringen.

Idag är Kuba, Jamaica och Martinique kanske de mest tydligt säregna ursprungsstilarna inom rom, men i framtiden kan även Barbados tydligare profilera sig med en egen stil.

Vad som händer härnäst i frågan om ursprungsskyddet för Barbados-rom återstår att se. Processen är nu igång och mycket talar för att myndigheterna på Barbados kommer att stödja utvecklingen då det är en viktig fråga ur ekonomisk synvinkel men också en ren prestigefråga för den nation som anses vara den karibiska romens födelseplats.

LÄS MER: Varifrån kommer rom?
LÄS MER: Romradion: Den brittiska stilen
LÄS MER: Lagrad rom måste regleras för att slå globalt
LÄS MER: Romindustrin på Barbados vill regleras men var ska faten lagras?
LÄS MER: Hur mycket socker vill du ha i din rom?

Lars Renbjer är en av Sveriges främsta romexperter. Tillsammans med Robert Sandqvist författare till ”Stora Romboken – rom & cocktails från hela världen”. Som grundligt går igenom hur de olika traditionerna vuxit fram och vad som skiljer stilarna åt i tillverkningen. Lars har jobbat med rom- och sprit-import de senaste 17 åren.