Maltwhisky-VM Whisky-VM:s första sherry-drabbning är inte bara smarrig utan också väldigt spännande. Glengoyne anför varumärkestriaden. Destilleriet ligger på Highland-line, den gräns ockuperande engelsmän drog för att hålla isär de upproriska bergsmännen och lågländarna. Stället gör ett nummer av att göra helt rökfri whisky och hyllar de rena maltsmakerna samtidigt som man företrädesvis lagrar whiskyn på sherry-fat. I det här gänget en balanserad måttfull sherry-whisky. Varumärke nummer två i sällskapet är Glenrothes på Speyside kopplad till Famous Grouse och Cutty Sark.
Singelmalten tas mestadels från 1st fill sherry butts. Och Royal Brackla är den nymornade lyxmalten som egentligen inte har något sherry-arv att försvara men när ägaren Dewar storsatsade på sina malt-destillerier 2015 gavs Highland-destilleriet rollen som sherry-diva. Gemensamt för dessa tre är relativ måttfullhet när det gäller sherry-excesser.
Andra halvan av startfältet är tre klassiska blending-malter tillhörande Diageo-familjen. Destillaten är samtliga lite tillkrånglade och närapå bångstyriga. Därför har spriten doppats i drypande färska oloroso sherry butts. Flaskorna skimrar dovt i bärnsten och svart kaffe! Benrinnes ligger vid foten av Speysides dominerande berg och nyttjar partiell trippeldestillering. Tyngden kommer av att pannorna körs välfyllda (utan mycket reflux/omkokning) samt nyttjandet av gammaldags kylning i form av ’worm tubs’ (utan mycket kopparrening). Dailuaine är traditionellt dubbeldestillerad och rätt tung vilket passar dominant sherrylagring. Blair Athol är ett mycket välbesökt destilleri eftersom det är homeplace för blenden Bell’s. Ändå kommer whiskyn i den anonyma Flora & Fauna-flaskan.
Hur väljer man sin favorit i ett sådant här disparat startfält. Vill juryn ha über-sherry-tappningar eller mer sansade intelligenta utgåvor? Nyköping-folket är rutinerade, med åratal av sherryduster bakom sig. De vet att mest sherry inte behöver vara bäst. De inser att komplexitet och stark berättelse är viktigare än sötsmaskighet. Benrinnes och Blair Athol drog kortaste strået ihop med Glenrothes. Den senare ropade ut sin NAS-tillhörighet vilket fick juryn att backa undan. Benrinnes var bra men lite eljest, kommenterar VM-general Henrik Aflodal:
– Tjock parfym-smak i början som tunnades ut och blev mintsavigt eterisk, inte alls dum men kanske lite svår. Blair Athol som förr i världen kokade halvklantig sprit är numera stabilt bra. Kvällens bästa doft med dadlar och Marsala-vin plus äppelskrutt. Bra smakstart som tappade trycket och stillade sig i bleke mot slutet.
Nyköping-juryn hade inga problem med att hitta den allra bästa whiskyn. Anonyma blending-destilleriet Dailuaine (dejl-JOOänn) var överlägsen smakmässigt. Henrik Aflodal var imponerad och gav 24 (av 25 poäng) för munnen:
– Rik lång komplex. Tropisk med fikon och kladdkaka, pärlande Schweppes Guarana-läsk och mineraler. Ojoj vilken smak. Så pass unikt och bra att alla sherryälskare måste söka upp en flaska omedelbart.
21 guldröster gav en jordskredsseger till Speyside-malten. Om andra semifinalplatsen blev det stenhårt mellan de två återstående malterna. Med samma poäng avgjorde Aflodals utslagsröst. Valet föll på titelwhiskyn Glengoyne före Royal Brackla men beslutet var inte självklart, menar experten:
– Brackla är en speciell whisky. Här finns något nytt som sticker ut i sherry-branschen. Märklig ton av papperslump i munnen som blandas med saftkräm och torkas ut av aromatisk ek som släpper av lakrits och mörk choklad i eftersmaken. Oväntat svår men spännande. I jämförelse var Glengoyne en svärmorsdröm med lång smarrig sherry-gom strösslad av Ahlgrens och förväntade oloroso-vibes.
Blickar man framåt och börjar spekulera i hur de två sherry-malterna ska klara sig i nästa omgång där alla whiskies är suveräna tippar Aflodal att vinnaren kan bli svårstoppad.
– Dailuaine är en Flora & Fauna-utgåva och Diageo lägger ingen stor energi på någon av dessa tappningar men ibland blir de fenomenala. Vi minns med saknad 16-åriga Mortlach som var den bäste av alla och faktiskt vann VM 2007. Daiuaine kan upprepa den bedriften även om doft och eftersmak inte egentligen är tillräckligt märkvärdiga.
SHERRIED style | Nyköping 28 mars
1. Dailuaine 16 år 43% (Flora & Fauna) = 72+6 poäng
2. Glengoyne 15 år 43% = 33+2
——————————————
3. Royal Brackla 16 år 40% = 33
4. Blair Athol 12 år 43% Flora & Fauna = 13
5. Benrinnes 15 år 43% Flora & Fauna = 4
6. Glenrothes Select Reserve 40% = 4
Röstförfarande: Varje provare röstar på de två malter man vill ska gå vidare till semifinal. Guldkandidaten får 3 poäng, silver ger 1 poäng. Juryns ordförande Henrik Aflodal har dubbel röststyrka (redovisas ovan som +6/+2).
Tävlingsklasser: VM har tre smakkategorier. Sherried (vinfatslagrad), Peated (rökig whisky) och Malty style (varken vinfatslagrad eller rökig whisky).