UNDER DEN VITA månaden januari ifrågasätter många sitt drickande. Fast egentligen bara nu, resten av året rullar det på ungefär som vanligt. Med lagom dåligt samvete förstås.
Inte undra på när man måste bege sig till statligt kontrollerade försäljningsställen för att få tag på starkvarorna. Spritaffärer där grundidén var att stigmatisera alkoholbruk och ge de som var begivna på alkohol dåligt samvete.
Anledningen till att vi svenskar har ett Systembolag är för att se till att inte alkoholförsäljningen går överstyr. Monopolet är en systematisering av motboken (införd nationellt 1919) där varje medborgare hade rätt att köpa ut en viss mängd brännvin.
Systembolaget kan man säga ersatte motboken som avskaffades 1955. Tanken med att övervaka medborgarnas alkoholkonsumtion var att dämpa densamma och minska berusningen i de breda folklagren. Det får väl sägas ha lyckats till del, brännvinssupandet har vi vant oss av med.
Man kan undra vad målsättningen med systemet är idag. Systembolaget säger sig vilja minska svenskarnas alkoholkonsumtion men är det vad man praktiskt gör? Frikostiga öppettider och många butiker underlättar inskaffandet av starkvaror. Och flaskorna står ju där så förföriskt och lockande på breda hyllor i professionellt inbjudande butiksmiljöer.
Personalen är ju så hejigt tillmötesgående också. Och böjer man sig fram och särskådar priserna märker man snart att priserna är minst sagt gångbara i ett internationellt perspektiv, till och med låga trots den höga alkoholskatten.
Men visst har Systembolaget ändrat svenskarna drickande. Brännvinet har vi i stort blivit kvitt men konsumtionen har ersatts av vin vilket fått till följd att kvinnor börjat dricka alkohol på allvar jämfört med förr då starkvaror var en angelägenhet för män.
Att Sverige är ett av få västländer som aldrig haft ett totalförbud mot alkohol är ett tecken i tiden. Just idag 17 januari är det 103 år sedan USA anammade ’national prohibition’. 1520 federala agenter (poliser) skulle upprätthålla förbudet, vilket gick sådär.
Här i Sverige innebar den mjukare linjen med en motbok, som skulle begränsa alkoholintaget men inte stoppa det, att staten fortfarande kom i åtnjutande av skatteinkomster från drickandet. Och det har varit ett viktigt mantra för Systembolagsivrare genom tiderna. Men vårt höga skattetryck har ställt till.
Hembränning var ett problem som man paradoxalt kom till rätta med tack vare billigare resesätt som möjliggjorde privatinförsel från billigare lågskatteländer som Tyskland. Ända sättet att försvara den viktiga skattekronan blev att hålla ner priserna. Det är främst därför prisutvecklingen här hemma har gått i stå.
Strategin är att frysa priserna och tillochmed sänka priserna för att svensken ska välja att handla hemma istället för att ta bilen ner på kontinenten. Men drickandet i volym kommer man inte åt, alkoholpolitiken funkar inte som det var tänkt.
Kanske vore det bättre med ett totalförbud ändå? I alla fall fläckvis. Skär ner antalet Systembolag drastiskt så resvägen till närmaste spritbutik blir tidsmässigt kännbar, och alltför kostbar i dessa dagar med accelererande bränslepriser.
Begränsa öppettiderna för att försvåra tillgänglighet. Och dra in en massa utskänkningstillstånd så färre restauranger kan servera alkohol. Då skulle svenska folket nyktra till på ett alldeles förunderligt sätt.
Det största hindret mot denna utveckling är förstås statliga Systembolaget som alltså skottar in stora skattebelopp till statskassan. Som vi snart ska se är pengar samhällets (dolda) drivkraft för att på olika sätt uppmuntra och stimulera alkoholkonsumtion.
I de flesta länder är skattenivån på alkohol betydande eftersom sprit är ett gift som skapar problem, både på individ- och samhällsnivå. Substansen är ju beroendeframkallande. De allra flesta dricker sprit med måtta för att ha kul och för att man uppskattar smaken.
Men för enstaka missbrukande storkonsumenter blir drickandet en sjukdom. Som samhället likafullt utnyttjar och profiterar på. Ovanstående beskrivning av en konsumentfientlig dysfunktionell alkoholmarknad är en realitet i delar av USA.
Visste du att delar av USA fortfarande befinner sig i Prohibition? Totalförbud mot försäljning av alkohol infördes 1907 i Mississippi, 1908 i Georgia, 1910 i Tennessee och 1920 i hela Amerika.
1933 kom repeal och förbudet avskaffades på nationell basis men på lokalnivå håller alltså en hel del counties fortfarande ut. Framförallt i södern där religiösa föreställningar är starka och nykterhetsrörelsen alltjämt behåller greppet om befolkningen.
Sexton delstater äger frågan men i resten kan alltså kommunerna själva bestämma. Wisconsin är särfallet där man inte alls adresserar frågan i sin lag. Så många som 83 counties är helt torrlagda.
1,7 miljoner amerikaner får alltså hålla sig nyktra vilket är 0,5% av befolkningen. Eller egentligen handlar det ju inte om det. Det är försäljning av alkohol som är förbjuden men man får såklart inta alkohol i sitt hem.
I Lincoln County i Tennessee som är hemort för Jack Daniel Distillery säljs ingen sprit i offentligheten (dock får man köpa specialutgåvor på destilleriet). Det är dock olagligt att medföra öppnade flaskor inom kommunens gränser. Vid en poliskontroll åker man dit med en halvfull spritflaska i baksätet, men klarar sig om förpackningen är intakt.
Oftast är rådande förbud påbjudet av nykterhetsrörelsen men det finns också en hälsoaspekt. Oglala Lakota County i South Dakota har utnämnts till Amerikas värsta område att bo i. Det är ett indianreservat med hög arbetslöshet och apati.
Stället det enda torrlagda i delstaten. Visserligen röstade man för att tillåta alkoholförsäljning 2013 men med ytterst liten marginal och hela folkomröstningen ifrågasattes så myndigheterna vågade inte ändra reglerna.
Det obehagliga är att alkoholismen är så alarmerande hög och utbredd i området, trots totalförbud sedan 1889. 2 av 3 vuxna har diagnostiserats som alkoholister och en av fyra nyfödda har alkoholskador.
Förespråkarna menar att om förbudet skulle lyftas lär inte situationen förvärras, dock kan inkomster från lokal försäljning satsas på att hjälpa de drabbade. Men frågan är känslig, att släppa loss fri försäljning av sprit när situationen är som den är för kontroversiellt.
Annars är det just de ekonomiska argumenten förespråkarna för fram i debatten. Walmart har gjort en studie som menar att om Arkansas torra distrikt skulle bli blöta skulle samhällen dra in ytterligare $100 miljoner varje år!
I Arkansas är nämligen 34 av 75 kommuner torrlagda (32% av befolkningen). Men ändå har nästan 15% av de vuxna problem att hantera alkohol. Regelbundet görs kampanjer för att få tillstånd att sälja alkohol. För att få tillstånd krävs underskrifter av 38% av de röstberättigade i kommunen, i andra frågor krävs bara 10%.
Detta var precis vad som hände 2012 då Madison County i Florida röstade för att tillåta alkoholförsäljning. Man kan föreställa sig den pust av lättnad förespråkarna undslapp sig. Madison gick in totalförbud redan 1906. 106 års torka byttes i blött festande! Fortfarande är tre counties torrlagda i delstaten.
I Georgia som inträdde i Prohibition 12 år innan det nationella förbudet infördes har fem kommuner dröjt sig kvar. Men på söndagar har butiker och restauranger på delstatsnivå fått hålla stängt fram till 2011 då en folkomröstning öppnade för alkoholförsäljning i 83% av städer och counties.
Det där med att ett förbud befrämjar folkhälsan fallerar i Georgia. 16,5% av invånarna i torra counties har problem med alkoholen jämfört med 15% i blöta counties.
Kansas har historiskt varit det mest hårdföra fästet för nykterhetsrörelsen. Delstaten inträdde i Prohibition 1881 och stannade i full nykterhet ända till 1948! Kansas är den enda delstat där totalförbud är inskrivet i grundlagen. Varje county måste aktivt ta ställning och rösta igenom alkoholförsäljning.
Det har skett i 102 counties men tre håller hårdnackat fast vi delstatens grundsyn. Och i 67 counties måste restauranger uppvisa att minst 30% av vinsten härrör från matförsäljning, annars dras tillståndet in.
Spritindustrins starkaste fäste är ju Kentucky som uppfunnit bourbon. Men detta är den amerikanska södern och följaktligen hjärtat av bibelbältet med starka krafter emot alkohol.
Femton counties är torrlagda och här är bara 13% av invånarna alkoholister. I delstatens våta delar ligger överkonsumtionen på 16% (man bor ju ändå den destilleritätaste regionen i landet).
En tankeställare är att 18% av amerikanerna super för mycket, alltså har ett riskfyllt alkoholbeteende. Det där med torra fläckar kanske hjälper? Eller så handlar det mer om en fast gudstro.
Grannstaten Mississippi ligger inte långt efter Kentucky med tolv torra kommuner och samma låga siffra på 13% rörande folk med alkoholproblem. Men så sitter förmodligen det där med alkoholnegativitet djupt.
Delstaten gick in Prohibition 1907 men rev upp förbudet först 1966, den sista nykterhetsbastionen att falla i staterna. Det tog medborgarna 33 år att lämna förbudet bakom sig. Liksom Georgia är Mississippi torrt i grunden så varje county måste folkomrösta i frågan.
Det där med att folk måste köra långa sträckor för att få ut sin alkohol är kanske ingen bra idé ändå. Forskare misstänker att dödligheten bakom ratten är högre i torra områden. 7 av 100 000 dödsolyckor i trafiken orsakas av onykterhet i torra counties vilket är dubbelt smycket som de 3,5 omkomna sett till hela delstaten.
Nästa stopp är Tennessee, hem för whiskey och countrymusik. 82 år innan Prohibition infördes på nationell nivå, alltså år 1838, gjordes försäljning av alkoholhaltiga drycker på tavernor och i affärer straffbart. Det var ett grovt brott med fängelse på straffskalan.
1909 när debatten var som mest högljudd förbjöds all tillverkning av sprit i delstaten vilket fick till följd att Jack Daniels arvtagare Lem Motlow tvingades flytta produktionen norrut till St Louis, Missouri för att några senare fly till Birmingham, Alabama.
Intressant nog gav Motlow upp whiskeymakandet 1920 då landet som helhet lämnade förbudstiden, hoppet att kunna återvända hade dött. Istället gav han sig på uppfödning av mulor och blev rejält förmögen.
1938 lyckades Motlow med politisk nerv övertala Lynchburgs kommunfullmäktige att medge destillering igen. Med futtiga nio rösters marginal. För att inte hamna i underläge igen var policyn uttalad att anställa folk från samtliga klaner i trakten.
Denna strategi ligger fast än idag vilket förklarar den stora arbetsstyrkan på över 350 personer. Moore County är nämligen fortfarande heltorrt. En fientlig omröstning i kommunfullmäktige skulle tvinga bort fabriken.
Men går man miste om en massa jobbtillfällen och framförallt ett par dollar varje gång en flaska säljs på destilleriet. Kommunen har nämligen provision på försäljningen lokalt. Ett upplägg som ju liknar det svenska, där staten via Systembolaget gör vinst och tjänar pengar på folks drickande.
Men Moore-gänget har i alla fall vett att låta utsocknes folk stå för det mesta av superiet. Och här nere i den djupaste södern verkar man hålla sig ifrån flaskan, bara 12,9% lider av överförfriskning i delstatens torra counties.
Så det kanske inte är så dumt ändå. Att ta bort möjligheten att köpa sprit (inklusive öl och vin) i områden där drickandet är utbrett? Gärna i kombination med ideologisk fostran i sann nykterhetsanda i hem och skola.
Det enda problemet är väl individens frihet att själv bestämma över sitt liv. Något vi i Sverige ser som en grundläggande rättighet. Svensken sätter sig ingen över. Trots fostran i socialdemokratisk kollektivism under 1900-talet är vi fortfarande det mest individualistiska folket i världen.
Jantelagen är det yttersta tecknet på var och ens självständighet – ”ingen är förmer än jag.” Så att svenskarna dricker mer än förr, sett till hela populationen, är kanske inget vi vill göra något åt. De flesta dricker ändå med måtta och urskiljning. Och vad skulle samhället i stort ta vägen om skattekronan uteblev?
