Reviews Det normandiska äppelbrännvinet från Calvados i Frankrike är känt över hela världen.
Fanbäraren är traditionsrika huset Boulard som tidigt satsade på export. Deras Grand Solage är bästsäljare här i Sverige.
Nyfikenhet och experimentlusta präglar vardagen där nere i äppellundarna. Cellar Master Sylvain Pluchard tar ut svängarna rejält med sin nya giv som han kallar 12-Barrel Collection.
Påbörjad våren 2019 som en homage till familjens pionjärarbete med att sprida calvados-traditionen utanför hemmadistriktet.
Sedan början av 1900-talet har Boulard exporterat sitt äppelbrännvin. Först till andra länder i Europa, sedan till franska kolonier i Nordafrika, samt efter andra världskriget även till USA och Japan.
12-barrel-konceptet som hunnit komma ut med fem fatvarianter kretsar kring fundamenta som dubbeldestillering av Calvados Apple Brandy från nyskördade äpplen. Det nya är att produkterna ges ut i liten limiterad upplaga med tydlig batch-märkning.
Syftet är att lyfta fram hantverket igen, en tillbakablick till den småskalighet som rådde i begynnelsen för snart 200 år sedan då bonden Pierre-Auguste Boulard brände äppelbrännvin hemma på sin gård.
Det nyskapande med serien är förstås att man slutlagrar i främmande fatmiljöer. Enligt bestämmelserna får en calvados uteslutande lagras på antingen Quercus petraea och Quercus robur.
Minimumtiden är 2 år och då får beteckningen VS användas. Men Boulard väntar alltid längre än så. Flaggskeppet Grand Solage innehåller upp till 5-årig brandy.
Efter de stipulerade två åren skulle man alltså kunna använda andra fattyper än de traditionella. Men ingen gör det eftersom få i Normandiet efterfrågar något annat än sin bordscalva! Vi utlänningar som inte vuxit upp med drycken är mer öppna för nymodigheter.
De första batcherna i serien benämndes Calvados men efter uppvaktning från branschorganisationen kallar Boulard numera produkterna för Eau-de-vie de Cidre. I en calvados får som sagt bara fransk ek användas.
När jag pratade med Sylvain Pluchard om projektets premisser undrade jag om de testat sherry- och portvinsfat. Som man gillar att använda i whiskysvängen. Oj så fel ute jag var, fransmännen är inte ett dugg intresserade av att utforska grannländernas traditioner.
– Med tanke på vår historia inom företaget var det amerikansk whiskey som väckte vår nyfikenhet. Bourbonfat var givna, men också rye-fat, framhåller Sylvain Pluchard.
På flaskorna står det VSOP vilket betyder att vätskan däri är 4-10 år gammal.
– Jag använder en blend av VSOP-calvados. Allting lagrat på fransk ek enligt regelverket. Sedan läggs spriten över på amerikanska barrels vilket ger calvadosen hintar av valnöt, äppelpaj och vanilj. Här finns lager av ugnsbakade äpplen, söt tobak, torkad frukt och rostade sädestoner.
“Calvadosen har legat i upp till 3 månader på amerikanska barrels. Effekten är mäktig och gynnsam.”
Calvadosen har legat i upp till 3 månader på amerikanska barrels som alltså tidigare innehållit bourbon och rye whiskey. Effekten är mäktig och gynnsam. Utgångsläget med VSOP-brandy är förstås gynnsamt.
Originalet smakar nyäppligt som om frukten plockats samma dag men fördjupas med krämiga toner av jäst äppelsaft. Eken kickar in mot slutet med en smörig träig äppelbeska.
Bourbon-utgåvan har en tjockare simmig smak och är rikare likt äppel-lemonad med massor av honung och vanilj. Mot slutet sötlakrits och fruktig tobak.
Eftersmaken är lång och fyllig samt jämnt halvsöt. Äppelkaka och färsk tobak sipprar fram. Alldeles utsökt! Den amerikanska ekboosten adderar lager till calvan och bygger kropp. Helt enkelt en tyngre version av Boulards vanliga VSOP.
Doften har dessutom mer fruktsötma i sig. Medelstor med trocadero/fruktsoda-ångor som stiger ur glaset. Under äppelkräm och vanilj, centralt strävare ektoner.
Jag fattar ju att styrkan på 44% ligger bakom tyngden men bourbonfaten gör sitt också. Dessutom finns utrymme att vattna försiktigt och kanske utveckla smakerna ytterligare…
Doften blir renare. Mer fruktsoda och vaniljkola. Munnen är äppelvinig och böljande rik till sitt uttryck. Vanilj ploppar upp följt av mineraler och sträv ekbeska, mot slutet tillochmed eterisk kryddnejlika.
Lång elegant ekdriven eftersmak som är krävande whisky-stram på något sätt. Samtidigt bedagad fallfruktsaktig med korint-beska och efterhand basilika-aromatiska toner.
Vattnet förlöser amerikansk kraft och virilitet. Som sätter en ny nivå för calvados. Det här är i sanning en sipping-calva som man både kan sitta ensam med eller konversera över. Men då utanför måltiden som solitär, före eller efteråt.
“Boulard Bourbon Cask sätter en helt ny nivå för calvados!”
Rye är den kraftigare ur-traditionen i Amerika. Det var råg man odlade och gjorde whiskey av i begynnelsen när utvandrarna invaderade den amerikanska kontinenten.
Grödan är robustare än den inhemska majsen som används till bourbon. Framförallt märks det på att drycken är kryddigare. Den här kraften borde sätta sina spår i Boulard Rye Cask?
Å andra sidan har Cellar Master Pluchard skruvat ner styrkan till normala 40% vilket antyder att han vill lugna ner ekipaget och ge utgåvan ett stillsammare uttryck.
Doften är mycket riktigt liten och rätt ren. Det doftar blygt av äppel- och fruktträdgård samt ängsblommor. Centralt gröna äppelskal och lite gödsel (kanske ett uttryck av whiskeyfaten).
Lätt fruktig smak som är härligt luftig. Äpplen och persikor tar fart, torra ektoner spritter. Mot slutet växer rågbröd och krydda till. Eterisk lång rye-torr eftersmak som är blommig med stråk av jordig värme.
Ånyo annorlunda jämfört med förlagan. Den här är mer fruktdriven än bourbon-varianten samtidigt som den har en torrare kryddighet i sig. helt klart präglad av rågwhiskeyfaten.
Båda utgåvorna är klockrena köp för calvados-fantaster likväl som för whiskeyfolk som behöver vidga sina vyer bortom Skottland, Irland och Amerika!
