Boulard är världens mest kända äppelbrandy. Calvadoshuset har höjt anseendet och nivån på drycken. Bästsäljande Grand Solage är bästa VS-brandy på hyllan här i Sverige. Lyxiga XO Auguste är bättre än många cognac-utgåvor. Här är storyn bakom Normandies stolthet.
BOULARD ÄR EN av de äldsta calvados-firmorna still going strong. 2025 firas 200-årsjubileum. Det var nämligen 1825 Pierre-Auguste Boulard började koka äppelbrännvin av cider i en alembic-panna på sin gård i Normandie.
Pannan puttrar fortfarande i den lilla staden Coquainvilliers i regionen Pays d’Auge (uttalas pejj-DOOsj-é) varifrån den bästa calvadosen kommer.
Efter fem generationers brandymakande sålde familjen företaget 2014. Då drog sig Vincent Boulard tillbaka och Spirit France Diffusion tog över. Köpesumman var 4 miljoner euro men idag värderas företaget till 14 miljoner!
Boulard tog calvados ut i världen. De första lådorna äppelsprit skickades faktiskt till Sverige 1947, för att senare samma år ta båten över till Amerika, berättar Cécile Lecerf, Boulards exportchef:
– Calvados dricks såklart i första hand i äppelodlande länder. Sverige var ett naturligt första steg.
Calvados är en region i nordvästra Frankrike. En del av det franska ciderriket Normandie där man destillerar musten och gör brandy. Men idén att exportera till andra länder satt långt inne, menar Cécile Lecerf:
– Du vet, i alla franska hem står en flaska calvados i skafferiet, som används i matlagning. Det är främst i Normandie man också dricker äppeldestillatet.
Det franska är väldigt lokalt. Viner, destillat, ostar och andra delikatesser reser inte långt från ursprungsorten. Alla landsändar har ju sina specialiteter!
Å andra sidan vet alla fransmän vad ’le trou normand’ är. Men att mitt i en måltid, som kan pågå i flera timmar, återställa aptiten med en hutt calvados, och skapa ett ”normandiskt hål”, är framförallt en regional sedvänja. Bor man i trakterna av Cognac eller Armagnac, fyller den lokala druvbrandyn samma funktion.
Den franska marknaden var alltså lite av en utmaning, att uppgradera matlagningsprit till finsprit i cognacsklass är inget man gör i en handvändning. Export sågs som en snabbare och enklare väg att tjäna mer pengar och kunna skala upp produktionen.
Så här 70 år senare har förstås fransmännen fått upp ögonen för vilken spritskatt man har på hemmaplan. I alla fall de mer spritintresserade fransoserna. Mer än varannan Boulard-flaska säljs inom landet, men resten går på export.
Mestadels till de ciderdrickande grannarna i Tyskland, Belgien och UK. Fler än 3 av 4 exportflaskor går hit. Ungefär 8% av exporten hamnar i Asien där Sydkorea tagit täten efter att Kina infört importtullar och japanernas intresse svalnat något.
Hela 4% når Sverige, som fortfarande är en av de viktigaste enskilda marknaderna. Att jämföra med USA och Canada som tillsammans tar emot 5%. Orsaken är förstås att framförallt USA är svårt att verka i eftersom alla delstater har egna regler som måste hanteras.
Boulards stora succé världen över är VS-varianten Grand Solage. Den är bästsäljare här i Sverige också, med över 35 000 flaskor sålda på Systembolaget under 2023. Faktiskt kvalar calvadosen in på brandyns topp-10 bland alla cognacsflaskor.
Detta är den bästa calvan på Systembolagets hyllor. Men så är utgåvan mer av en VSOP-brandy jämfört med annan standard-calva av VS-kvalitet, menar Boulards destillatör och blender, Cellar Master Sylvain Pluchard:
– När jag gör Grand Solage jobbar jag med brandy som lagrats i mellan 2 till 5 år på ekfat. Jag vet vilka egenskaper jag letar efter och sätter sedan ihop produkten utifrån smak. Doftmässigt ska det lukta äpplen med inslag av vanilj. Smaken ska vara fruktigt elegant och rikt aromatisk.
“Grand Solage är en instegscalva för alla som vill förstå storheten med lagrat äppelbrännvin.”
Solagen lyckas förena de färska äpplena (som är ett måste för en ung calvados) med den adderade sötman från faten. Man märker redan på doften att den här brandyn har mer ek i sig än vanliga VS-calvor.
Solage-brandyn doftar lättsamt av gräddkola med vanilj- och nougat-stråk. Runtom bedagad fallfrukt. Lätt smak av äppeldryck, strax äppelskumgodis och sist gräddkola. Halvlång eftersmak av gräddkola och äppelsyrup.
En smakmässig bagatell men stilmässigt inbjudande och säljande med rätt sorts motstånd från eken. En instegscalva för alla som vill förstå storheten med lagrat äppelbrännvin.
Precis som andra franska destillat och viner har Calvados sin lagstadgade appellation. Från att ha varit en väldigt lokal dryck, egentligen en förlängning av cidermakandet, tog man steget mot reglering.
Erfarenheterna under första världskriget satt i. Då invaderades Normandiet av tyskar som använde brännvinet för att torka krut till bombtillverkning. När nästa krig stod för dörren insåg calvados-makarna att de behövde lagligt skydd för att värna sin sprit, förklarar Cécile Lecerf:
– Processen att skapa en appellation inleddes i slutet av 1930-talet och 1942 trädde regelverket i kraft.
Äppellundarna i Normandie sprider sig över departementen Calvados, Manche och Orne. Den finaste calvadosen görs i Pays d’Auge, öster om residensstaden Caen. Området är bara 40 kvadratkilometer stort.
Calvados härifrån får innehålla max 30% päronmust, men de flesta gör 100% äppelsprit som destilleras dubbla gånger i ’alembic pot stills’, och därefter lagras i minst två år på ekfat.
Angränsande region Domfrontais har istället en majoritet päronodlingar. Där är minimumkravet 30% päronråvara men alla använder uteslutande päron i sitt brännvin som kokas en gång i kolonnpanna för att sedan lagras i tre år på fat.
AOC-appellationen tilldelar en calvados som legat minst två år på fat beteckningen VS eller tre stjärnor ***. 3-årig calvados kallas Vieux, Old eller Réserve och 4-årig benämns VO, VSOP eller Vieille Réserve.
XO-calvados ska innehålla minst 6-årig brandy, vilket även gäller för mer fantasifulla beteckningar som Extra, Napoléon, Hors d’Age, Trés Vieille Réserve.
“Boulard VSOP är ett referensverk att återvända till när äppelsmuttarna blir för många, och man vilset vill återse CALVADOS-stilen som den är tänkt att vara.”
Sylvain Pluchards VSOP innehåller brandy som lagrats i upp till 10 år, ånyo en mer avancerad brandy än konkurrenternas varianter.
För Boulard är detta primetime, alltså den ålder där alla pusselbitar faller på plats. Det doftar angenämt av höstlöv och äppelkompott. På djupet en mer savande ton av äppelsyrup. Rent av en oemotståndlig äppelarom!
Smaken är nyäpplig som vore drycken ”plockad” i fruktträdgården samma dag. Men strax blir munnen mer krämig med jäst äppelsaft i fonden. Mot slutet antyds en smörig träig äppelbeska.
Eftersmaken är halvlång och halvsöt med torkade äppelchips och fruktkaka. Smygande skalbeska understödjer och lite sötlakrits markerar lagom eknärvaro.
En flaska alla calvados-älskare ska ha till hands. Ett referensverk att återvända till när äppelsmuttarna blir för många, och man vilset vill återse CALVADOS-stilen som den är tänkt att vara.
Normandiskan Cécile Lecerf har calvados i blodet. Men också en bredare syn på dryck efter att ha jobbat med vin och sprit i flera år i Asien. Tillbaka i Europa hamnade hon på calvadoshuset Château de Breuil som brand ambassador, för att till slut bli exportchef på Boulard.
Grejen med calvados är att det smakar äpple, fast på olika sätt, förklarar Cécile Lecerf:
– Åldrarna kan liknas vid äppelsorter. Grand Solage har en frisk karaktär av gröna granny smith-äpplen. VSOP är mjukare, mer som röda äpplen. Boulards röda tråd är blommigheten, som kommer av destilleringen. Destillatet har en ton av violer, som alltid finns där.
När brandyn blir äldre kommer kryddorna från ekfaten:
– XO-calvados har peppar, kryddnejlika och muskot i sig. Med tiden utvecklas toner av tobak och nötter.
Det äldsta kvarvarande fatet i lagerhuset är 49 år gammalt. Vilket öde den tunnan möter är inte bestämt. Riktigt gammal calvados går emot själva idén med fruktdestillat.
En XO snittar ofta på 10 år i fat. Efter ett decennium riskerar äppelkaraktären att suddas ut. Och det får inte hända. Det rika äppelspektrat är, som Cécile Lecerf påpekar, själva vitsen med äppelbrandy.
Det är annorlunda med cognac, där kliver man gärna in på XO-nivån för att drunkna i rancio-aromer och böljande ekiga estrar.
Så hur handskas Cellar Mastern med ektillväxten? Enligt Sylvain Pluchard ska en XO ha komplexa aromer av rostad mandel och mogna äpplen men samtidigt vara lättsam och belevad:
– Jag vill känna en harmonisk doft av äpple och vanilj med eleganta ektoner. Smaken ska bottna i mogna äpplen med kryddor och nötter. Sötman måste vara stor. I avslutningen får kryddorna från eken ta plats och eftersmaken ska stanna kvar för evigt…
Boulards mest exklusiva brandy är skapad till Pierre-Auguste Boulards ära, grundaren av calvadoshuset. XO Auguste görs i ytterst liten upplaga och är ett av de svåraste jobb Sylvain Pluchard har där han använder några av de äldsta och mest sällsynta tunnorna ur familjens fatreserv.
Faran med gammal calvados är förstås att äpplena hamnar i skymundan. Frågan är om XO:n ska kännas för gammal?
Auguste är precis det, gammal. En calva som lämnat ungdomen bakom sig men istället inträtt i de stora destillatens salar.
“Den här sortens calvados har få smakat. Inte för att Auguste är särskilt dyr, utan för att knappt någon vet om att flaskorna existerar.”
Brandyn har en rund lågmäld arom av skånsk äppelkaka med vaniljkola från eken och faktiskt björnlim. En sorts smörig parfymerad ton som med precision förklarar vad som händer när äppelsprit aspirerar på himmelska höjder!
Smaken är rik och stor. Färska gravensteiner-äpplen övergår i äppelkompott med lite mango längst bort. Sent faller höstlöv och tobak ut. Som synes tar eken över alltmer och avslutet torde begravas i intighet, som så ofta för med överekade calvor?
Inte här, eftersmaken är lång och levande samt äppelkakeflämtande. Söt ek bär i form av 70%-ig choklad-fondant.
Auguste är en elegant sofistikerad calvados förbehållen konnässörer. Smaken är lyxig och eftersmaken är snudd på för gammal – det är riktigt coolt.
Den här sortens calvados har få människor smakat. Inte för att det är särskilt dyrt utan för att knappt någon vet om att flaskorna ens existerar.
“Boulard XO är gjord för sällskapslivet, en prat-avec att dela med andra.”
En betydligt lugnare och mer stillsam smakupplevelse får man i den vanliga XO-utgåvan. En cuvée av mer sällsynta fat, här ingår fat som legat i drygt 10 år.
XO:n har en blyg, halvtorr arom av druvor med inslag av Pommac-läsk. I fronten anas geléfigurer och bakom skramlar tobak och läder.
Smaken är långsam, tjockt äppelmustig med fruktkola-vibbar. Mot slutet lyfter aromatisk ek med tallskott i ingången till eftersmaken som är rund med äppelkräm och lagom värme.
En laidback, försiktig calvados som rör sig långsamt och är enkel att umgås med. Gjord för sällskapslivet, en prat-avec att dela med andra.
Sylvain Pluchards egen favorit är Grand Solage. Såklart. Calvados ska drickas så ung att man kan ta på äpplena. För de som gillar destillat där eken märks mer, är de äldre sorterna av Boulard omistliga.
För brandy-konnässören som ägnat sitt liv åt lyx-cognac är XO Auguste en ögonöppnare. Men VSOP är det perfekta exemplet där ekfaten tillåts göra om smakprofilen utan att äppelfräschören går förlorad. En calvados man aldrig tröttnar på.
