Reviews Vad är nu detta? En bourbon utgiven av ett skotskt whiskybolag. William Cadenhead grundat 1842 i Aberdeen har länge letat bra fat av framförallt rom men även annan sprit som bourbon.
Tanken är att man aldrig ska behöva lämna independent-etiketten utan kunna njuta av det allra bästa på ett och samma ställe. Självfallet gör man inte en ”vanlig” bourbon.
Fatet har ju flyttats till kyliga Skottland och placerats i ett dragit fruktigt lagerhus i kuststaden Campbeltown. Vilket påverkar lagringen dramatiskt jämfört med det torra och heta inlandsklimat Kentucky bjuder på, där destillatören Heaven Hill är bosatt.
Glaset dyker upp i en blindprovning av singelmaltwhisky från Skottland och först undrar jag om någon försöker lura mig. Vad är detta? Ingen maltwhisky såklart men inte heller vanlig amerikansk whiskey.
Dove-tvålig fräschör i näsan som är liten och mild med citron-YES i bakgrunden där också mandelsyrup och lädertoner dröjer. En europeisk synnerligen otypisk bourbon-stil som måste komma av den stillsamma oaktiva lagringen.
I munnen känner man igen sig, tack och lov. Fruktkaramell i starten som är tät och intensiv till karaktären. Strax parfymig tutti frutti och tablettask, utgången är luftigt eterisk.
Lång lågmäld eftersmak som är tablettask-ren med bittermandelstråk. Pyrande kryddvisp förlänger. Efteråt munkänsla av älggräs och honung.
Vad säger man. Doften är avvikande men smaken stånkar på som en bourbon ska göra, fast utan det där trycket. Jag saknar gåpåarandan som en jänkare ska ha.
Denna whiskey platsade rätt bra i morgonens lineup av maltwhisky i blandade åldrar där ”lamhet” ju är en passande beskrivning för den whiskyarten. Så för den som är skeptisk till bourbon kan denna tillbakadragna Heaven Hill vara ett lyckokast.
Med vatten lockas mer frukt fram i nosen. Melon omsvärmas av parfymångor samt mycken honung (som påminner om barndomens björnlim). i munnen fruktkräm och tutti frutti genomgående som förstärks av honung och mot slutet läder.
Eftersmaken blir fet och bitter av all ek med tropisk frukt under som får käften att ljusna efterhand påhejad av vaniljskumgodis. Allt stannar i en beskbruten ton av älggräsbrännvin.
Att ha en bourbon på ekfat i 12 år förtar ju fräschheten, men å andra sidan brukar whiskeyn fördjupas av ektoner och krydda. Här händer inte det.
Visst är Cadenheads bourbon ekig men den behåller ändå det lätta handlaget. Eken hämmar frukten en del och ger whiskeyn en parfymig överrock. Hur som helst ELJEST och mer maltwhiskylik än klassisk bourbon. Buy and try!
