Reviews Teeling har under senare år förgyllt oss med en hel del bra whiskey. Minns ni till exempel 24-åringen – som tog med oss på äventyr till tropiska breddgrader med fet banangrädde på toppen? Eller cask strength-varianten de släppte i samarbete med Plantation?
Jodå, Teeling har haft en förmåga att överraska. Så hur är det denna gång? Vi har ställt två nysläppta utgåvor under luppen.
Vi börjar med tredje utgåvan av Brabazon. Brabazon är namnet på den familj som dominerade området som det nuvarande destilleriet ligger i. Läs mer om det här. I utgåvan har Teeling arbetat med en bodega i spanska Jerez som i över 300 år specialiserat sig på druvan Pedro Ximénez.
2005 fyllde Teeling några riktigt gamla fat som använts till sherry i över 100 år. Efter 3 års extralagring buteljerades produkten som 14-åring. Enligt destilleriet smakar whiskeyn ”fikon och karamelliserad frukt men är samtidigt balanserad och angenäm.”
Brabazon-tappningarna brukar hålla hög standard, här lägger man extra krut. Första Brabazon kom 2017 och var en mix av oloroso- och PX-sherryfat.
Brabazon doftar bakade äpplen, marmelad, plommon, päron med after eight-mint. Plus den där nötigheten som går igenom i irländsk whisky. Kan nötterna vara nerkokade i grädde kanske? Doften är sammantaget mycket trevlig.
“Jag gillar när det finns en röd tråd genom en whisky. En whisky ska helt enkelt ha balans, det ska hålla ihop. Här blir jag imponerad.”
Smaken då? Jag gillar när det finns en röd tråd genom en whisky. En whisky ska helt enkelt ha balans, det ska hålla ihop. Här blir jag imponerad. Smaken har genomgående samma toner som doften fast nedsänkta i högkvalitativ italiensk olivolja (som bekant kan ju en sådan olja kosta mer än whisky).
Det tillkommer också en del kryddiga toner som balanserar upp Brabazonen ännu mer. Kummin, fänkål, pizzakrydda. Hursomhelst – Mycket Bra Smak.
Eftersmaken är medellång. Teeling får fram en del choklad, mörka kaffebönor. Men whiskeyn har tappat de flesta av sina originalsmaker.
Sammanfattningsvis en mycket bra whisky, igen. Teeling som bevisar att man verkligen bryr sig om sin Brabazon.
Över till den sommelier-designade blenden som fått mixade recensioner internationellt. Till Margaux Wine Cask Sommelier Selection har som namnet antyder en sommelier valt ut vinfat från den franska byn Margaux i Bordeauxregionen.
Det här är en exklusiv blended whiskey med två delar grainwhiskey samt en del maltwhiskey. Initialt är whiskeyn lagrad minst 6 år på bourbonfat varpå den slutlagrats i 24 månader på vinfat som tidigare innehållit ett rött premier cru Margaux-vin.
Whiskeyn sticker ut med sin ”häftiga rödskimrande färg och smaken har tagit till sig av rödvinet,” rapporterar destilleriet. Vilket jag till fullo instämmer i.
Den angenäma doften är det bästa med den här whiskeyn. Nosen har mycket vindriv, runda bärtoner och fruktkompott i sockerlag. Man anar grainwhiskeyn i blandningen, men inte så pass mycket att det stör.
“Jobbiga smaker av ansjovis, fiskspad, kol, olja. Det spretar åt alla håll, inget som binder ihop smakerna.”
Oj, vad mycket grain det smakar, är det första som slår en. Visserligen består ju whiskeyn av två tredjedelar grainwhiskey men den ska integreras bättre än så här?
Rödvinsfatet gör inte mycket för att hjälpa till utan rör bara till det ännu mer. Jobbiga smaker av ansjovis, fiskspad, kol, olja. Nej nej, grain/malt/vinfat spretar åt alla håll, här finns inget som binder ihop smakerna.
Eftersmaken är tack och lov mycket kort, whiskeyn dunstar ut i kinderna med lite toner av vinfat. Graintonerna ligger dock kvar länge.
Som helhet ingen bra blended whiskey även om det börjar rasande bra med doften. Visst kan jag tycka att experimentet är roligt men balansen och röda tråden saknas. Det skall tilläggas att whiskeyn efter 20 minuters luftning blir av med en del av det otäckare fiskrenset… Fast ändå, det spretar för mycket.
