Reviews Jag älskar verkligen denna whiskytyp. Gammal kvistig motvalswhisky från utslitna refillfat. Förr när maltwhisky användes till blended Scotch och inte gavs ut på egen hand som singelmaltwhisky var ju nästan alla fat av denna kvalitet.
När singelmalten slog igenom tittade skottarna över fatregimen och ökade på andelen 1st fill bourbon barrels. Poängen med att tappa sin whisky på ett fat som redan gått i 20-30 år är svår att förstå. Lagringseffekten minskar ju med åren.
Man kan likna det med cognacsindustrins lagring på glasdamejeanne dit brandyn flyttas efter 30-talet år och sedan kan ligga ytterligare ett halvsekel. Skillnaden här är ju att whiskyn fortfarande interagerar med träet men på ett mer stillsamt sätt.
Bland de miljontals fat som hanteras i Skottland ser man direkt på färgen när en whisky töms om fatet ska kasseras eller inte. Är vätskan för ljus är det liten vits att påbörja ytterligare en 5- eller 12-årig lagringscykel.
När det kommer till långlagring på slitna ekfat tillkommer också oxideringen. Ökad luftspalt inuti fatet på grund av avdunstning ändrar kemin drastiskt och skapar andra estrar med större djup än i yngre mer välfyllda fat.
“Lite överdrivet kan man säga att det handlar om nywhisky som missade ektåget men har legat och oxiderat i 23 år!”
Denna Bunnahabhain tappades på ett refillfat i hogsheadstorlek av amerikansk ek. Lite överdrivet kan man säga att det handlar om nywhisky som missade ektåget men har legat och oxiderat i 23 år!
Maltiga örtiga dunster stiger ur glaset. Frukten är ljuvlig men lite kvaddad av en sorts finklig sötma. En typisk aldehyddriven gammelarom från återanvänd ek. Kanske inte det bästa man kan lukta på i den här branschen men jag känner på mig att smaken är formidabel.
Käften stånkar av fruktkompott och tablettask, strax strävare fruktighet. Mot slutet vita praliner med champagnefyllning. Lång maltig eftersmak som är kartigt fruktsavande. Efterhand fet gräddbakelse och sockerkaka.
Med modiga 54% kan det lyfta med lite vatten. Doften hyfsas till en aning. Nu mer av kvistig kärnhusfrukt, en sorts obekväm smutsig fruktighet. Man måste verkligen gilla refill-frukt!
Käften är ännu mer estrig, sötare och tyngre liksom. Fruktkaramell och torkad frukt samt stigande savande äppel-lemonad. Sent kvistig kärnhusfrukt. Långa efterdyningar med söta malttoner och massor av mastig fallfrukt. Syrlig fartig forcering som biter ifrån bra.
“Jag kommer alltid tillbaka till den här arketypiska skotska singelmalten som glömts bort i ett lagerhus, gjord i värdelösa skruttiga ekfat som borde bränts upp för länge sedan.”
Jag som hållit på med det här i hela mitt vuxna liv och provat många tusen whiskys kommer alltid tillbaka till den här arketypiska skotska singelmalten. Den som glömts bort i ett lagerhus, gjord i värdelösa skruttiga ekfat som borde bränts upp för länge sedan.
Där whiskyn liksom fastnar i sin ungdoms äpplighet, som med åren får en bedagad dammig klang. Just den här tappningen är en whisky man kan dricka som lemonad utan att tröttna på. En brukswhisky för de få utvalda som förstår att leta upp dessa små juveler.
