Blindtestet Canadian whisky är en mycket stolt whiskytradition. Och central i svenskt whiskyliv, vem vet inte vad Lord Calvert är. Långvarig Systembolagsetta som visserligen tappar, skotska Grousen är bara 25 000 liter efter nu. Calvan är tillochmed trea totalt, bara Explorer och Absolut vodka ligger före. Lyfter man blicken bortom svensk horisont har Canadian en riktig hjältesaga att berätta. Amerikanen Hiram Walker började koka whisky på den kanadensiska sidan av Detroitfloden 1858. Likt andra destillatörer kämpade Walker med att göra sin sprit presentabel och strippa den från tyngre oljor, helt enkelt att få till ett rent lätthanterligt destillat som skulle mogna bra i ekfaten. Knepet var en långsam utdragen destillering, en metod han fulländade över åren.
1884 lanserade Walker sin Club Whisky som genast blev en hit i den gryende storstaden Detroit. Club spred sig över USA, whiskyn var lättare och därmed godare än den tyngre straight rye whiskeyn från ostkusten. Amerikanska destillatörer klagade och tvingade Walker att ange geografiskt ursprung på flaskorna, sålunda föddes Canadian Club – tidernas mest framgångsrike kanadensare. Varumärkets stora genombrottet skulle dröja tills 1920-talet då USA kastades ner i det svarta smuggelhålet Prohibition. Maffian distribuerade en hel del Scotch men självklart mångdubbelt mer Canadian.
Whiskystilen bet sig fast men det riktigt stora lyftet kom på 1960-talet i kölvattnet på den vita spritens genombrott med Smirnoff vodka och Bacardi rom. Lättsam Canadian var the-order-of-the-day. 1964 skruvade Seagram’s ihop dagens Lord Calvert, ett märke man skapat 1934. Flaskan kom till Sverige 1984 och resten är historia, whiskyn tilltalade den groggande svensken. Men märket är på reträtt i takt med att folk söker sig till mer smakrik och finare whisky (alltså Scotch).
Vad är det då svensken får i glaset? Lord Calvert får sägas vara urtypen för kanadensisk whisky, i alla fall i svenska munnar. Men det är inte kul, produkten är billig i stilen och måste vara som om en kines kliver in på en kinakrog i en svensk småstad, man känner inte igen sig alls. Calvan känns som en ”svensk” Canadian, en helt egen kategori/dryckestyp. Här finns en unkenhet som tyder på flathet i blandandet. Mild antiseptisk tvålig odör av torr mandelkaka och bitter fruktsyrup – otrevlig doft. Men den här sortens billig whisky intas förvisso i tumblers och då luktar man inte. Smaken av toffee och smörkola är helt okej, kakiga toner solkas av godiskolaflaskor och torrt kaffepulver. Sammanblandningen av smaker ger ett något unket intryck. Drinkmixer ja, stand-alone nej. Märket befinner sig i fritt fall. 2012 krängde Systembolaget över 900 000 liter, 5 år senare har man tappat 300 000 liter! Och fallet accelererar, det senaste året har över 100 000 liter försvunnit från hyllorna.
En av ”hyenorna” som gynnas är evige tvåan Black Velvet som under 2016 ökade med nära 10% till knappa 400 000 liter men ifjol ånyo backade med några procent. Black Velvet kör hårt på krogscenen och har en attraktiv image, namnet är suggestivt och sexigt, i alla fall om man jämför med den stiffa lorden som pimplas i ensamhet i nersuttna soffor runt om i landet. Och BV är inte alls tokig. Sötsliskig rent av vore det inte för inpass av stramare sprittoner och rivig ek. Doften är endimensionellt farinsockrig, inget att fästa sig vid. Milda hallonestrar i munnen som är saliverande uppstagas av hårda mineraler och torrare sprit. Det hela är nära att spricka men sötman räddar föreställningen. Efterslaget är stramt pappigt men ändå hallonestrigt läskande med växande fruktsyrup. En vägvinnande blend som går hem i folkdjupet, bra groggvirke med sin motspänstighet.
En av snabbväxarna i Sverige heter Seagram’s VO som de senaste fem åren fördubblat sin volym till 140 000 liter (även om man backade med 14% ifjol). Blenden togs fram 1913 av Joseph Seagram för att fira sin sons bröllop (V.O. står därmed för Very Own). De flesta kommer nog ihåg den kanadensiska bjässen Seagram som på 1990-talet var störst i världen. Tyvärr plottrades allt bort av arvtagaren Edgar Bronfman Jr som var mer intresserad av showbusiness och1995 diversifierade in i underhållningsindustrin. År 2000 sålde man ut hela dryckesdelen. Vivendi kontrollerade Universal Pictures och tyska PolyGram bland annat. Men Bronfman kastades ut i december 2001. Hans farbror Charles Bronfman menade att strategiskiftet och upplösningen av företagsgruppen ”var en katastrof, är en katastrof, och kommer att bli en katastrof… Det var en familjetragedi.”
Min blindprovning lyfter verkligen med VO, den sista kvarlevan av Seagram-imperiet. Så här ska en äkta Canadian skruvas ihop. Återhållsam och lagomt fruktflödande, varierad men inte alls krävande, eken sätter fart på munnen utan att ta över. Till skillnad från de båda andra luktar VO fruktigt, doften är visserligen timid men här finns lemon curd dämpad av lite kärnhus, vädring framkallar körsbär, väldigt trevligt! Munnen börjar sötaktigt, strax fruktkaskader med vassare sprit under, mot slutet krydda och torra mineraler. Halvlång estrig final med ren sötma i basen, torrare toffee och lätt värme. En klassiker som nog de flesta Calvert/Velvet-drickare därute skulle trivas med. Visst tar den mindre plats men smakerna hänger ihop mycket bättre och karaktärsmässigt sväller den lagomt mycket. Byt genast!
Snart får Canadian-drickare ett fjärde alternativ. J.P. Wiser’s är på väg till Sverige. John Philip Wiser var amerikan och farmare i Ogdensburg, New York. 1857 flyttade han till Prescott, Ontario och började göra whisky. Några år senare skrev Wiser en artikel om att drav/avfall från destillerier får boskap att växa fortare. Huvudintresset var fortfarande boskap. Karln hade 60 000 kor och exporterade framgångsrikt kött till USA. Kanadensiska destillatörers ”lucky break” var amerikanska inbördeskriget 1861-65 vilket var första gången Canadian flödade över gränsen. Många farmare upptäckte att whisky var mer profitabelt än att bara odla spannmål.
10-åriga J.P. Wiser’s Triple Barrel lanserades 2016 i Tyskland, enbart framtagen för den europeiska marknaden. Det är därför det står 10 år på etiketten, vi européer gillar ålder. I juni ställer Systembolaget ut 10-åringen på sina hyllor. Märkligt nog kommer den i PET-flaska, monopolet vill vara miljövänliga. Dessutom är whiskyn närapå härtappad. Whiskyn blandas samman hemma i Canada men exporteras sedan på bulk till Finland där den späds med vatten från 70% till 40%. Flaskan innehåller en mix av dubbeldestillerad majswhisky och kolonndestillerad rye. Tre fattyper används, bara 200-liters barrels såklart: Återanvända 3rd fill barrels varvas med 1st fill samt oanvända barrels (virgin oak).
En tät driven blend som kan mäta sig med andra duktiga blends (Scotch, Irish, Japan). Förförande doft radar upp söta estrar, lättdrucken fruktsmakande mun men 10-årig ek går tidigt in och drar i tåtarna för att skapa komplexitet. I starten sötar/saftar majsen på, krämig torkad frukt förebådar rika estrar åt körsbärshållet, mot slutet rye-kryddlyft och chokladek-boost. Lång saliverande eftersmak med livlig rye-krydda och rika estrar som puttrar på. Söt och godisartad som all kanadensisk whisky men kroppen är större och frukten lever ut med mer självförtroende. Och den där rågkryddan påminner faktiskt om straight rye från staterna men här mycket mjukare och balanserad mot helheter.
Det kan tyckas som självmål att matcha en 10-åring mot tre jättesäljande NAS:are i ett blindtest av Canadian whisky. Men det handlar (som alltid) om priset. J.P. Wiser’s 10 år kostar 229 kr, precis som Black Velvet och Seagram’s VO, Lord Calvert är tia billigare med sina 219 kr. Systembolaget har bunkrat rejält av nye Wiser’s, initialt ryktas det om 10 000 liter. Man tror att produkten kommer att flyga ut från butikerna. Folk är såklart nyfikna på nyheter och här är något riktigt fint, även om PET-flaskan kan väcka anstöt (men hur petig kan en Lord Calvert-konsument vara). Producenten Pernod Ricard vill ta 20% av marknaden för Canadian whisky i Sverige. Och utbudet är smalt, bara sex produkter är listade varav Seven Oaks 6 år och Royal Canadian säljer marginellt. Räkna alltså med J.P Wiser’s framöver, den nya kanadicken med mer under huven än sina konkurrenter.
