Reviews Cardhu är ett maltälskande destillat. Rensjungande råvarunära i sin stil. 12-åringen är en skönhet i sitt slag. Som singelmalt är den bland de äldsta i Skottland. Alltså i modern tid.
När Ronald Cumming år 1961 fördubblade kapaciteten från två till fyra pannor passade han nämligen på att återintroducera Cardhu som maltwhiskyprodukt. Då såldes bara blended Scotch ute i världen.
Kändisen Glenfiddich kom ju i samma veva men fick internationell spridning först 1963 då den letade sig ut på flygplatserna.
“Cardhu är en av Skottlands första Single Malts!”
Destilleriet grundades i början av 1800-talet av familjen Cumming som sålde ut till Alexander Walker 1893. Mannen som gjorde blenden Johnnie Walker till en världssuccé.
Ronald Cumming var styrelseordförande för bolaget Distillers Company (dagens Diageo). Så man kan säga att Cardhu på många sätt är hjärtat i dagens koncern.
Detta är ett exempel på en komposition där Diageos blender-team velat styra smakerna och delvis göra om Cardhu-stilen, förklarar ansvarig blender Craig Wilson:
– Cardhu är ren och maltig när den kommer ur refill-ek. Här har vi tagit med whisky lagrad på bourbonfat samt amerikansk nyek vilket frammanar en gräsig sötma och energisk krydda som normalt sett inte förekommer i en Cardhu.
Wilson påpekar att det här är en utewhisky man med fördel tar med i fickpluntan eller serverar kyld till kallskuret under sommarmånaderna. Ett lite ovanligt användningsområde för en ”finwhisky” i Special Releases-serien. Men självklart har han en poäng som vi snart ska få se.
“11-åringen känns klumpigt ofärdig och högst NAS-orienterad.”
Med spänning tar jag mig an ett av mina favoritdestillat. Och blir besviken. Nyhälld stinker 11-åringen ungkola a la gräddkola och sirap med sött maltkorn i basen. Klumpigt ofärdig och högst NAS-orienterad. Whiskyn sticker verkligen ut i sammanhanget.
Smaken rimmar bättre med åldern. Fruktkola och fruktsoda i starten. Förväntade äppelestrar kommer som ett brev på posten, plus parfym från eken. Mot slutet oljig sötma med vingummin i släptåg. En högst ordinär men trevlig smakupplevelse.
Finishen är halvlång och löper fram på sött krämigt maltkorn skuggad av fruktsyrup. Tobak följer och bryts av med torrare knäckebröd. Lite tuffare än man är van vid från Cardhu.
Man kan verkligen undra VARFÖR? Vad har den här whiskyn att göra i prestige-serien Special Releases. Whiskyn är hyggligt bra med sina 83 poäng men knappast exklusiv i sin framtoning. Vilka kvaliteter såg blender Craig Wilson i den här fatkombinationen. Svaret levereras med lite vatten i glaset.
Ungdomen skalas bort och Cardhu kliver fram med äppelsoda och vingummi-estrar. Fortfarande liten arom men med ljusare frukttoner.
Smaken är långsam, estrar drar sig sävligt framåt. Äppelpaj är det första man tänker på, efterhand ljus pepparkaka, och stor Ryvita-beska. Gommen får en nytändning av vattnet, regin med mer ektoner är dramatisk och värdig en särskilt utvald whisky.
“En rökbestänkt Cardhu, vilken grej!”
Eftersmaken fortsätter i samma tröga stil med krämig fruktighet, men molande seg. Strax knäckigt rökig a la saltkrokant. De här oväntade fenolerna är nog förklaringen till att blender-teamet hamnade här under sitt experimenterande. En rökbestänkt Cardhu, vilken grej!
När man skruvar på vätskan med lite vatten flyger poängen upp på 88-89 – beroende på hur exalterad man är! En whisky som visar på en ny sida av Cardhu. Intressant att uppleva för fansen, och såklart en whisky som passar den som gillar NAS. Jämfört med det mesta som kommer från Nya världen är detta fenomenalt.
