Reviews Longrow är Springbanks rökiga variant. Gjord i destilleriet i Campbeltown sedan 1973. Då ett svar på oron att framöver inte få tag på Islay-whisky till firmans whiskyblandningar.
’Grundidén var alltså en dubbeldestilleriad copycat på den röigaste whiskyn från Islay, som ju ligger en bit nordväst om Kintyre-halvön.
Rökinnehållet i maltkornet till den här whiskyn ligger på 50-55 ppm, alltså strax under Ardbeg. Och trots att lagringen sker vid havet, precis som på Islay, blir resultatet inte alls sådär medicinalt och torvrökigt som förlagan.
Longrow brukar vara rätt instängd i sin rökighet, ibland lyser röken nästan med sin frånvaro. I den här utgåvan märks den tack och lov.
Whiskyn har en lättsam och direkt doft av torvrök med enrisrökt skinka där bakom. Det luktar sött och gott av karamell med lite äppelchips och inslag av stjälkselleri.
I munnen förslag av komocka innan den äppelsaftiga smaken kommer igång med liquid smoke-BBQ och fruktkräm i basen. Torvröken kommer ut sent. Eftersmaken är lång med pyrande torvrök på saltlakrits. En enkel fruktsötma i botten mildrar.
Jag är riktigt nöjd med allt. Så här outgoing brukar inte Longrow vara. Ett rökosande exemplar som rekommenderas. Och dessutom tål vattning bra.
Dioften mjukas upp av lite vatten. Drag av mandelmassa och tobaksrök, med torvrök understundom, ovan sandelträ. Godissmutt och kommersiell till stilen!
Käften blir sötare av vattnet. Whiskyn bjuder på en sötrökig smak med bolmande torvrök, och krydda en bit in, som blir tjära mot slutet med liquid smoke-vibes. Det serveras tjärad planka i eftersmaken plus saltlakrits. Gloppande sockerlag bär.
Det bjuds alltså på ren sötröka utan krusiduller. Vilket bra. Detta är en whisky som är kul att dricka. Det händer något hela tiden utan att det blir det minsta besvärligt.