Reviews Kung Charles III:s kröningswhisky är en fin gåva från familjen Urquhart. Född 1948 är kungen årsbarn med Ian Urquhart. De båda träffades på internatskolan Gordonstoun halvmilen utanför Elgin.
Charles levde ett skyddat liv och att lämnas på internat måste ha varit en chock. Men samtidigt ett uppvaknande. 16 år gammal tjänstgjorde han som sjökadett på skolan och var ute på övning på Stornaway Island.
Dit nyfikna journalister letat sig, för att komma undan smet den unge prinsen in på en pub och beställde något värmande, en cherry brandy. What?! Det visade sig att när hans föräldrar med vänner var på jakt och tog en hutt och lillprinsen undrade vad det var blev svaret alltid: körbärslikör.
Det sägs att Charles efter att ha smakat på det söta på puben aldrig någonsin drucket ett glas cherry brandy igen. Han insåg bittert att det varit Scotch i fickpluntorna på rävjakten. Whisky blev naturligt kungens favoritdryck framgent.
Britter älskar kungliga festligheter. Vilket företagare passar på att slå mynt av. Så ock whiskybranschen. Inför den första kröningen av en monark i Storbrittanine på 70 år har ett antal kröningswhiskys givits ut.
Chivas har gjort en variant av sin lyxblend Royal Salute där 53 malter ingår för att salutera att blenden introducerades 1953 i samband med att Elizabeth II kröntes.
Fyndigt såklart. Men Gordon & MacPhail är ännu pricksäkrare när de skjuter in sig på föremålet för firandet. Ians far George Urquhart lyckades med konststycket att fylla ett fat samma dag som prinsen föddes i London.
På Glen Grant tappades sherry butt nr 1365 upp 10 april 1948. Kanske insåg man redan då att det vore smart att spara något enstaka fat och göra något med det i framtiden? Visst kunde man ha slagit mynt av vätskan många gånger. Charles har ju firat födelsedagar.
Men inget slår förstås en ’once-in-a-lifetime coronation’. Det händer så sällan och är så betydelsefullt, inte bara för huvudpersonen själv, utan en hel nation. Frågan som uppstod var ju ifall fatet skulle hinna dö eller inte. Stuart Urquhart som varit ’custodian’ i egenskap av blender valde att fria, vilket vi är mycket glada för idag.
Beslutet att ge ut whiskyn fattades efter Elizabeths bortgång i september 2022. Buteljeringsdagen bestämdes då, 15 december. Just den dagen för 74 år sedan döptes lillprinsen i Buckingham Palace musikrum.
Det är en ålderstigen sherry-whisky som säljs i 281 exemplar, varav åtminstone ett har skänkts till den nyblivne kungen. Butts är stora behållare upp mot 475-500 liter.
Mycket vätska har försvunnit genom åren utan att styrkan har sjunkit särskilt mycket. Denna galopperande luftspalt har förmerat oxidationen vilket producerar djupgående estrar, alltså söta toner, som jag kallar gammelestrar.
En naturlig styrka på dryga 50% efter 7,5 decenniers lagring borde vara omöjligt att åstadkomma. Någon gång på 1980-talet flyttades fatet från destilleriets lagerhus i Rothes till Gordon & MacPhails egna i Elgin där det legat i över 30 år. Den begränsade avdunstningen beror på upplägget i lagerhuset, förklarar Stuart Urquhart:
– Vi packar faten tätt hela vägen upp till taket. Det minskar chansen för alkoholen att försvinna. Dessutom är temperatursvängningarna minimala över året. Det är viktigt att inte stressa faten om man vill spara whiskyn länge.
Färgen är mahogny-mörk men inte så mörk som den kanske borde vara för sin ansenliga ålder. Det är också en livlig och i sammanhanget ungdomlig arom vi har i glaset. Mättad oloroso sherry varvas med tunga gammelestrar.
Som på djupet speglar sig i syltiga druckna körsbär. Där finns också och mjuk pepparkaka som anknyter till murken ek/gammal rock i centrum, med chokladfondant mitt i.
Smaken är oljig och trögstartad med kryddpeppar. Så kommer oloroson igång med syltiga gammelestrar. Halvvägs väller murken ek fram med eukalyptus i bakhasorna. Effekten är gudomlig, ett eteriskt lyft som antar bibliska proportioner.
I svansen flyter 85%-ig chokladfondant fram och dämpar hovsamt. O så tacksamt, annars hade det gått överstyr och whiskyn hamrat sig sönder och samman på ekklippor.
Eftersmaken är långsam. Den släpar sig fram på fet ricinolja med en sträv syrlig ton av surved. Mörk demararasockrig körsbärssaft bär. Finishen blir luftigare allteftersom, en rökelsefragrant ton rensar upp bland ekbråten.
Detta rökstråk är förstås intressant. Whiskyn gjordes sannolikt på maltkorn som rökts lätt över torvbrasa. Ett bruk som fasats ut under efterkrigstiden. Rökigheten växer i styrka mot slutet av smaken när övriga aromer tonar ut. Denna rökskyla är en kombination av rökrester från malten och fenoler som eken knuffat ut ur fatets träväggar.
Denna 74-åring måste vara den mest ekbelamrade gamling jag fått. Och då är jag smakat mycket gammalt i mina dagar. Men en gammal whisky ska smaka gammalt, det är ju själva poängen. Eken ska ta över men inte dräpa frukten och kväsa livslågan. Ändå balanserandes på ekbranten till helvetet.
Självfallet skulle kung Charles III ha älskat sin kröningswhisky, om han accepterat att ta emot en flaska. Stephen Rankin, som är Gordon & MacPhails direktör för den exklusiva whiskyn, säger att man erbjudit flaskor men att hovet tackat nej.
Dessvärre lever britterna under oket av lagstiftning om bestickning också. Värdefulla gåvor från företag kan ses som muta.
– Vi erbjöd kungen att sälja en signerad flaska på auktion men han avböjde. Det hade en för kommersiell klang i detta högtidliga sammanhang. Istället har vi skänkt 25 000 pund till välgörande ändamål.
Men hoppet lever. Man håller på att planera ett besök av kungen på nya Cairn Distillery. Han var ju med när Benromach invigdes. Och då kommer man naturligtvis låta regenten smaka på 74-åringen.
Och det lär uppskattas. Charles är whiskykungen framför andra, en monark som är påläst och har provsmakat mycket. Intresserad och engagerad i skotsk whisky på flera sätt. En alldrickare som det verkar.
Den här sortens whisky går inte att sätta ett pris på. Gjord på ens födelseår och välsmakande på ett sätt som bara långliga år kan skapa.
Det jag kallar gammelestrar uppstår bortåt 25-30 år i fat. Tänk bara på vad som händer när den tiden tredubblas…
Detta fat har legat i Elgin under slutdelen av sitt liv, dit Gordon & MacPhail slutligen fraktar alla gamla och värdefulla fat från destillerierna. Whiskyn dryper av ek på ett sätt som kan tyckas ohanterligt och närmast sataniskt.
Men lagringsfickan har av någon anledning varit relativt torr. Alkoholstyrkan är fortfarande hög, vattnet har flytt i högre grad än alkoholen. De +50 procenten ger smaken ett maffigt driv.
Styrkan är käftens motor, så att säga. Det är denna energi som ”tvingar” mig att sätta 25 poäng för en smak som nog borde få 24-24,5.
Men att whiskyn backar hem mot slutet är väl precis vad man behöver, motsatsen är ju en knuff över ekstupan mot en sannolik död.
Ändå är whiskyn från 1948 förvånansvärt pigg och vital doftmässigt. Låt oss återvända till glaset och sammanfatta upplevelsen. Kröningswhiskyn har en tung och mättad sherryarom med de där syltiga söta gammelestrarna plus relativt luftiga eksjok. Bouqueten passerar som yngre än den är.
Whiskyn tar stora konfidenta kliv i munnen. En kunglig whiskymun värdig en monark av Charles kaliber och pondus. Eken är nästan övermäktig, en dånande sötbeska som ruskar om hela kroppen, monumental i sin uppbyggnad.
Käften är oljig såklart men också kryddig av alla ekår. Ekberget motas förstås av syltiga gammelestrar med sin djuplodande, sugande sötbeska.
Mot slutet drabbas gommen av det där vidunderliga eteriska lyftet som snart fångas in av mörk tryffelchoklad.
Den långsamma fetoljiga efterklangen som får liv av strävare survedstoner men mjukas upp av mörksockriga safttoner förenklar, vilket är behövligt.
Efterdyningarna bärs vidare av värmande kryddek som görs luftigare av rökelsefragranta toner från rökmalt och ek.
En märklig vändning i sista akten, att whiskyn lättar och tillåts plana ut. Avslutet blir godare och mänskligare.
Ungefär som kung Charles vill vara, en man av kött och blod, närmare sitt folk än enigman Elizabeth, som vi aldrig riktigt lärde känna.
Men hur reagerar gammel-whiskyn på vatten? Häromdagen fick jag en andra chans att prova rariteten, inbjuden till Grand Hotel och kungasviten. Där nyss nämnda Stephen Rankin tog emot med en helflaska av kröningswhiskyn redo.
Lite vatten i glaset framkallar mer frukt hos gamlingen. Rött äpple och röda vinbär stiger fram. Torra trätoner liknande fanér med surved under. Estrarna triggas men också de ekrökiga fragranta tonerna.
Smaken blir oljigare i starten, nästan fet-smörig. Strax kravlar sig sävliga estrar upp. Halvvägs rundas smaken av med torkad frukt åt sviskon-hållet och underliggande cigarrslingor. Allra längst bort en kyss av pepparmynta.
Eftersmaken har mer surved med segsyrlig plommonmarmelad och söt marsipan samt massor av ek. Efteråt en pyrande sotig, fenolig munkänsla, med pustar av ekmynta – värmen bär.
Smaken blir mjukare och mer tilltalande, samtidigt som den var häftigare ovattnad. Men eftersmaken sprakar mer och är kryddlivlig på ett annat sätt. Ekvärmen balanserar ekbitterheten och ger whiskyn en större persona.
Kungens Coronation Whisky har ett jordnära tilltal, om än märkt av ålderdom. Sláinte mhór!
Glen Grant 1948 King Charles III Coronation 74 år 50,4%
93p Doft 23, Smak 25, Exit 22, Balans 23 Utgiven av Gordon & MacPhail i serien Privat Collection. Gjord på rökmalt och destillerad 10 april 1948. Lagrad i 74 år och 9 månader på 1st fill sherry butt nr 1365. Buteljerad 15 december 2022 vid fatstyrka 50,4%. Endast 281 flaskor, varav en butelj får ett webbsläpp på Systembolaget 25 maj. SB-nr 41425, 318 995 kr
LÄS MER: Whiskyprinsen blir whiskykung!
Henrik Aflodal testar Glen Grant 1948 för Aftonbladet:
