Vad betyder FAKE TAN i bourbonkretsar?

ALLA VILL VI SMÄLTA IN och vara en i gänget. Inte göra fel och göra bort sig. Som Ohio-senatorn John Kasich gjorde inför de republikanska nomineringarna 2016 då han åkte till New York för att kampanja på Donald Trumps hemmaplan. Klavertrampet begicks på Gino’s Pizzeria i Queens. När Kasich satte gaffeln i pizzan tänkte det samlade pressuppbådet förfärat: ”WHAT THE ACTUAL F*CK IS THIS DUDE DOING?!”

En sann New Yorker vet att man (ovillkorligen) äter slicen med händerna. Greppa degbiten med tumme och långfinger undertill och pekfinger över. Tryck lätt med pekfingret så pizzan får U-profil, börja mumsa. Kasichs korta besök i metropolen kom att handla om detta ödesdigra misstag, denna förolämpning mot New York-borna och deras oantastliga livstil, han var körd. För övrigt begick Trump 2011 samma ofötlåtliga ”brott” – att äta pizza med bestick – men på teflon-mannen fastnar som bekant ingenting.

Sensmoralen är man måste fatta vilka koder som gäller i en subkultur. Som i whiskysvängen. I bourbonkretsar i Amerika går tugget ungefär som följer. När bourbon-dudes pratar om JUICE menar man josen i flaskan. Om du hänger med likasinnade och hela tiden måste upprepa ord som ’bourbon’ och ’whiskey’ behövs ’juice’ som variation för att det inte ska bli tjatigt.

Låt oss fortsätta konversationen. När en UNICORN kommer på tal menas en extremt svårfångad och eftertraktad release. Exempel på ikoniska unicorns är de årliga släppen av Old Forester’s Birthday Bourbon, vad-som-helst av Pappy, Four Roses Limited Editions och valfri flaska ur Buffalo Trace’s Antique Collection. För att få tag på en unicorn gäller det att ligga på låset.

När någon droppar ordet HONEY HOLE handlar det om den där fantastiska spritbutiken som har stenkoll på prisade omtalade bourbon-släpp och självklart säljer dessa till rimliga eller helst låga priser. Dessa ”sockrade vattenhål” finns ofta i förorterna där trängseln inte är lika stor som i innerstaden och hyrorna är lägre – bourbonfans är praktiska (och prismedvetna).

Men när man i nästa mening nämner en HONEY BARREL har det inget med honey hole att göra. Det refererar till det perfekta bourbonfatet. En mytisk diskussion som har paralleller med fenomenet vandringssägner. Att man fått tag på en äkta honey barrel vet man först när man smakat på whiskeyn.

Och att få fram ett ”honungsfat” kräver den mest fulländade kombinationen av temperatur, placering i lagerhuset, ålder, destillationshandlag och (förmodligen) ren tur. I de (ovanliga) fall där två fans råkar benämna samma tappning som en honey barrel blir man kompisar för livet.

Dålig stämning utlöser beskyllningen FAKE TAN, alltså en whiskey som är färgad. Såklart en styggelse i Amerika där whiskey lagras på nyek och får kraftig färg av sig själv. I Europa används ofta karamellfärg eftersom whiskyn lagras på begagnade fat som ger klen färg.

I USA är det ju olagligt att tillsätta färgmedel men nördarna är övertygade om att det fuskas. Det är då fake tan kommer på tal, när flaskans juice ser mörkare ut än förväntat. Färg indikerar ålder och de mest hårdföra bourbonfansen uppskattar ålder, precis som man gör i maltwhiskykretsar.

Ett nytt begrepp som också har dåligt eftersmak är TATER. En opportunist som skor sig på bourbonkategorins hype. Så fort en whiskey får höga betyg i ett test köper tatern på sig en låda eller två för att sedan tjäna pengar på värdeökningen. Ännu värre är FLIPPERS som köper whiskey i andra hand och sedan direkt, i rent spekulationssyfte, kränger vidare objekten i Facebook-grupper och i andra forum på nätet. En flipper är en lågstatusmänniska i bourbonkretsar.

Mer grundläggande uttryck som även förekommer här i Europa är WHITE DOG eller White Lightning. Vit olagrad sprit som för amerikaner i gemen är mer känt som moonshining.

Eller de av naturen snåla skottarnas favoritämne ANGEL’s SHARE. Begreppet som betecknar avdunstningen i fat finns i staterna också. Men när skottarna årligen tappar 1,5-2% av volymen i ett fat förgås i mellanvästern 2-5%. När vi i Europa även tappar alkoholhalt stiger den i Kentucky eftersom klimatet är så torrt. Vattnet dunstar fortare än alkoholen.

När diskussionen är igång ordentligt hör man allt oftare uttrycket THE HUNT. Alltså den där eviga, strapatsrika jakten på extra åtråvärda flaskor. Till exempel DUSTIES, som helt enkelt är gamla utgåvor, eller lådor med för länge sedan utgiven whiskey som samlar damm i någons förråd, eller gömmer sig på hyllorna längst in i spritbutiken där ingen längre letar.

Att jaga dusties är en allt hetare sysselsättning i bourbonsvängen vilket kräver historisk kunskap om tidigare utgivning och vad flaskorna kan vara värda idag.

Nu är du rustad för att lira med bourbonvärldens allra skönaste dudes. Lycka till!