Reviews För ett antal år sedan hintade Ardbegs dåvarande blender Brendan McCarron om att Islay-legenden skulle återinsätta 17-åringen. Alla destillerier har sina ”gudar” och 17-åringen var på 1990-talet den mest omtalade whiskyn från destilleriet.
Den gick snart ur lager och det skulle dröja till sent 2010-tal innan man orkade med att sätta en ”gammal” Ardbeg på banan. Svaret var Traigh Bhan och 2019 års premiär-batch kokad år 2000 hade precis fyllt 19 år.
Tri-van som Traigh Bhan ska uttalas är en sandstrand på Islay där sanden ”sjunger” när den virvlar runt i blåsten. Den här tappningen sjunger också vackert men orkar inte riktigt ljuda tills ridån faller.
Vilket är förståeligt. 25-åriga Lord of the Isles var på sin tid briljant i allt utom den döende finishen. Man undrar ju varför Lumsden och kompani inte bara återskapade 17-åringen?
Traigh Bhan blandas till utifrån bourbonfat och en mindre del oloroso sherryfat. Faten till batch nr 4 lades ner år 2003. Mellan årgångarna finns en variation men jag kan inte släppa att tappningen känns gammal. För mycket gammal ek?
Det doftar torvrök skuggad av engelsk fruktkaka. Runtom ansamlas fruktkola och trocadero-lik sötma. Det är väldans trevligt och hemkärt.
En distingerad gammalrök som är piggt godisartad. Det som både stör litegrann men samtidigt gör aromen intressant är drag av grönsaksavkok som dyker upp i blickfånget då och då.
Smak av bakad rök är precis vad man förväntar sig i den här åldern. Läder och saltat fläsk varvas med fruktkola. Lagom sur torvrök bubblar upp.
Ardbegs typiska kålsopperök är bärande bjälke i munnen. Mot slutet breddas sötman av torkad frukt a la katrinplommon.
Lång eftersmak av plommonkompott blandas med sur-rök och fet oljig trasa. Finishen är defensiv och lite för trött. Precis som vanligt.
Ardbeg känns instängd, destillatet bågnar under all ek. Lite vatten ställer mycket till rätta. I näsan mer av torvröksdunster som omges av pear drops och kokt stjälkselleri. Runtom rik fruktkaka.
En molande mörk och fetlagd Islay-nos som känns gammal men relevant. Det här kan jag sitta och sniffa på länge.
Smaken blir överraskande nog lättare. Det verkar som vattendroppen till del skingrar ekdimmorna. Begynnande komplexitet anas till och med.
Den bakade rökigheten fördjupas av mastig fruktkaka innan tungroddheten lättar i grönssakssoppa och våt tobak med inslag av frisk citronpaj.
Eftersmaken är lugnare halvsöt med torvrök som blir fetare jodlik av den där oljiga trasan. Men balansen finns där.
Visst tunnas smaken ut en smula med vatten men det kan behövas när eken håller så hårt i spriten. Helt klart en fin distingerad gammelwhisky som minner om fornstora dagar.
