Reviews Svensk whisky börjar mogna. Både stilmässigt och i faten. Här är två nysläpp som bjuder på varierade smaker och bra kvalitet.
Häftigast är Hvens nya tribut-whisky som whiskymakare Henric Molin tillägnat sin son Charlie. Som fick banka i pluggen i sitt eget fat som fylldes 7 maj 2008. Därifrån har man tagit en matsked whisky. Resten är alla slattar som blivit över vid buteljering av firmans alla utgåvor i Seven Stars-serien samt Urania, Sankt Ibb och Sankt Claus.
– Det har faktiskt varit en av de roligare whiskies jag jobbat med, säger Henric Molin. Det blev så oerhört smakintensivt.
Varje gång man gör en buteljering blandar man till lite extra whisky så det ska räcka till beräknat antal flaskor. De överblivna skvättarna har genom åren sparats på fat likt solera-sherry i väntan på denna utgåva på dryga 3000 flaskor.
– Charlies Wagon är en vagn man inte vill trilla av, en vagn där alla får följa med.
Detta är en galen slatt-whisky med regnbågens alla rökfärger. Aromen är fyllig och simmigt likörlik med enbärskvistar och en ton av kolsyra liknande bubblande fruktsoda. En frisk odör av skogsland. I munnen torvrök och söt lemonad, mot slutet verkstadsgolv och jod samt torra BBQ-toner. Lång tunn avskalad rök-finish med basturökt skinka som stannar i medwurst. Whiskyn förlorar sin kropp mot slutet.
Allt förändras med vatten, plötsligt mer tjärtoner a la båthus. Doften skvallrar om jod och sockerkaka, i botten en kvalmig ton av tjärad eka. Smaken är lång och fruktig, båthus och oljad brygga, under torvrök, mot slutet sötare syrup. Avslutar i äppelspad med torvrök och tunnare tjärpastill.
Såå häftig, en själsfrände till Smögen.
Gammelstillas senaste släpp Isaak Kock sålde slut på en timme! Det var femte utgåvan på 960 flaskor som snappades upp av trogna fans. Whiskyn har legat på 200-liters bourbonfat i 3 år och sedan flyttats till mindre 100-litersfat av amerikansk ek för en slutputs på 1,5 år.
Fansen vet vad de får, en kvalitetswhisky helt visst. Men bångstyrig och viljestark. Eken stramar och drar i Gammelstillas egensinniga destillat.
Mild doft av fruktkola och peach melba. Okomplicerat sötaktig och därför publikfriande. Man anar inte åkturen som väntar i käften. Smaken startar i söt frukt men tar på aromatiska vedtoner a la cellulosa som sveps in i honung och ökad kryddighet. Eftersmaken är aromatisk med rivi värme och mastiga honungstoner samt ungfruktkola. Whiskyn har en ungbrutal charm.
Vatten renar nosen och minskar frukten med metallisk sötma i basen. Smaktempot sänks. Syrup störs av brötig krydda. Eftermälet bjuder på kakig ungsötma/fruktkola med underlig munkänsla av brända mandlar/rostat bröd.
En okontrollerad obalanserad whisky. Men den där fruktkolan gör den sött charmig. Som sagt, fansen kommer att gilla den.


