Reviews Kommer du ihåg 12-åringen? Jag blev så glad när nyheten briserade 2010. Smakturen närapå knäckte mig. Springbanks sköra trippeldestillat dränkt i 100% sherry, vilken huvudlös våldtäkt!
Hazelburn utplånad, inte ens ett spår av destillatet, bara tokmycket sherry. Dessutom helt värdelös som sherrytappning betraktat (80p).
Det som började så lovande med en 8-åring dessförinnan, det sista vi fick se av den utgåvan kom i slutet på 00-talet. Sockerpiller till mun, snyggt ihopsatt fruktpaket, godisestrar blandat med kastanjer (vatten ökade fruktgaloppen). Värd 88 poäng. En medelväg fatmässigt: sex delar bourbonfat och fyra delar sherry.
Nu kommer 10-åringen och cirkeln sluts. Hazelburn retirerar till 100% bourbonfat, inga vintoner kan skymma sikten. Vi spanar ivrigt efter destillatets själ?
Och får en rökskadad Hazelburn?! Vem hade trott det. Fenoler från eken måste ha läkt ut och kontaminerat spriten. Mycket bra tappning, helt enkelt.
Vid 46% vibrerar det tunna trippeldestillatet av energi. Bitig citrus med krydda i mun, följt av tunnare skarpare bett med blommiga övertoner. Lång stram sotig epilog – häftigt!
Vatten sötar till smaken och ger den efterlängtad kropp. De läskande tendenserna vid 46 förstärks och eftersmaken blir en enda lång saliverande fest; ren sötma och salmiak-fenoler.
Praktstandard av Hazelburn vi hoppas blir en institution. Eller inte, tyvärr har Springbank rykte om sig att aldrig göra något i stor skala. Så räkna inte med att 10-åringen är här för att stanna…
