Reviews Indisk whisky har tagit täten och drar idag det asiatiska whiskytåget. Först kom ju den japanska whiskyn. Som numera dras med lagerproblem då hemmapubliken druckit upp det vällagrade. Sedan kom indisk och taiwanesisk.
Asien har tjusat oss med sina smakbomber där estrarna detonerar hejvilt. För det är just så det blir, framförallt för de senare varianterna som lagras under extrema förhållanden i tropisk klimat. En holmgång utan dess like för vätskan i faten.
Indiern Paul John är precis sådär sprängfull av smaker som det ska vara i en österländsk whisky. Glöm allt europeiskt du smakat på, den indiska whiskystilen går inte att reproducera här. Det är på riktigt terroir. Klimatet som formar smakerna i faten är det som allra mest påverkar vad du får i glaset
“Vilken fenomenal asiatisk rökwhisky. Den smakar tropisk rökelse med sotig exotisk frukt i eftersmaken.”
Bold är den rökiga indiern gjord på hårt torvrökt malt med ett fenolinnehåll på 30-35 ppm. Kornet är 6-radigt och har växt i norra Indien. Whiskyn har legat på en mix av 1st fill och 2nd fill bourbon barrels.
Åldern är som alltid när man talar indisk whisky ringa. Anledningen är avdunstningen på dessa breddgrader. 8-10% försvinner ur fatet varje år.
Trots att Paul John gjort en grej av att gräva ner sina lagerhus halvvägs nere i marken, för att mildra bortfallet något. Destilleriet ligger ju i Goa invid Arabiska Havet där dagstemperaturen kommer upp i 28-30°C varje dag året runt!
Vilken fenomenal asiat! Jag faller pladask för nosen = rök på gammal frukt. Det luktar torvrök och bacon och gammalt läder. Röken struttar omkring på en rund syltig bas av jordgubbar och björnbär. Tillsammans en sorts frisk sumpighet.
I nästa steg en välansad rökmun med fint balanserad tropisk frukt. Whiskyn får en oljig torvrökstart, strax smöriga BBQ-toner, halvvägs tropisk rökelse. Mot slutet mer krämig men samtidigt ramlar torra fenoler ut. Renare sötrök i eftersmaken som stannar i sotig exotisk frukt.
“Jag faller pladask för nosen = rök på gammal frukt. Röken struttar omkring på jordgubbar och björnbär.”
Trots sitt namn är Bold ingen risktagare utan istället synnerligen välbalanserad. Men med vatten blir stämningen allvarligare. Whiskyn blir sotig med bränd ved och får en bastantare kropp, samtidigt som den blir storrökig. En betydligt tjockare rökstil än den skotska Islay-tolkningen bjuder på.
Vattnad mer frukt i doften, vingummin sticker ut och dämpar röken. Fräschare men lite plattare. Smaken blir långsammare. Det smakar fruktsallad och sotig torvrök, sent alltmer bränd ved och även tropisk lemonad.
Avtoningen är allvarsam och långsint. Det rasar runt brända vedtoner som tas ner en smula av vingummin. Annars blir finishen renare och mer avskalad, och därmed godare.
Paul John kan man köpa osedd helt utan risk. Kvaliteten är som sagt grundmurad. Den här utgåvan är rasande grann. Men framförallt brutalt prisvärd.
439 riksdaler för en indier som dessutom är rökig (alltid lite dyrare att tillverka) är ett kap prismässigt. Fast tidvis har hyllorna gapat tomma på grund av det stora intresset för asiaten.
Lite frustrerade för fansen som fått vänta på att fylla på sitt förråd av Bold. Men nu är lagren fyllda till bredden, Sverige är en prioriterad marknad för Goa-destilleriet. Det tackar vi storligen för.
