
SKOTTLANDS FÖRSTA whiskypanna kan ha stått på Finlaggan Castle på rökön Islay. Finlaggan har idag inget destilleri men det var härifrån makten över det skotska öriket utgick.
Och enligt historiker var det förmodligen på Islay den första whiskyn i Skottland gjordes. Med benäget bistånd från makthavarna på Finlaggan.
Mången whiskyälskare har varit på Islay, världens centrum för rökwhisky. Väl där är det destillerierna som drar. Vid nästa besök rekommenderas omvägen förbi Finlaggan för att få en inblick i hur maktcentrat Islay fungerade.
Ta sikte på Loch Finlaggan som är en tjärn belägen 4 km väster om Islay-sundet, där destillerierna Caol Ila och Bunnahabhain kokar whisky. På en ö i insjön reser sig Finlaggan Castle, eller snarare ruinerna av den medeltida befästningen.
Grunden till Eilean Mòr Castle lades på 600-talet av irländske munken St Findlugan. 1138 flyttade vikingen Somerled in här i ett nybyggt trähus. Och utropade sig till förste Lord of the Isles med herravälde över Argyll, Kintyre och Hebriderna.
På 1200-talet uppfördes ett riktigt fort i sten på den lilla ön där Somerleds arvingar i Dugald-klanen framgent styrde över öarna. Byggnaden fungerade både som domstol och mötesplats för underlydande klanhövdingar. Stridigheter om makten förekom regelbundet.
Klanledare Iain Mor MacDonald som satt på Dunnyveg i Lagavulin Bay fälldes i slutet av 1400-talet för förräderi och spärrades in i Finlaggans källarvalv innan han fördes till Edinburgh för att hängas. Då hade också öarnas klaner resignerat och makten över öriket tillfallit James IV av Skottland.
Under medeltiden var det öarna som kontrollerade handeln och sjöfarten. Kungamakten på fastlandet hade inget att säga till om. Och makten utgick från denna befästa ö i sjön Finlaggan där Lord of the Isles styrde med fast hand.
Brittiska BBC har gjort en dokumentärserie kallad Scotch! The History of Whisky som försöker utröna varför whisky blev så viktigt för skottarna.
Det var förstås först på 1700-talet drycken fick genomslag i folkdjupet. Då kunde folk samlas i större sällskap och dela en gemensam skål med whisky som skickades runt i sällskapet.
Styrkan gjorde att man fyllnade till men viktigare var samvaron kring en spritdryck man själv gjort. Whisky som socialt kitt och glädjeskapare spred sig i de breda folklagren.
Idag hålls whiskyn från Islay högt. Om naturen kan influera hur någonting smakar så har whiskyn på Islay formats längre än någon annanstans. Enligt legenden är det här några av de första skotska dropparna av livets vatten rann av en panna.
Det är på Islay BBC:s ciceron David Hayman börjar sin resa i TV-serien. Skotten står invid Islays sydkust och pekar ut mot havet:
– Segla in i dimman där ute så når du Irland. Den mest romantiska berättelsen om hur whiskyn kom till Skottland börjar här. Islays kustlinje var en portal för de gamla kelterna som kom för att predika konsten att destillera.
Skottarna var ju på inga sätt först med att koka sprit. Andra tar åt sig äran att ha uppfunnit destillationskonsten. Irländarna fick det från romarna som lärde sig av perserna. Och på andra sidan jorden knäckte kineserna koden helt på egen hand.
– Whiskyn ursprung är lika komplex som en fin blend, säger David Hayman träffande.
Men det är när programledaren tar sig till Finlaggan det börjar bli intressant. Just för att fortet en gång var hem för Lords of the Isles. Vill man veta hur kunskapen att destillera kom till Skottland är det här rätt ställe att leta på, menar David Hayman:
– När Angus Macdonald år 1300 gifte sig med Áine Ní Chatháin från irländska Ulster förde hon med sig konsten att destillera. Vi vet inte exakt när och hur men snart hade tekniken spridit sig. Det var en primitiv form av whisky som gjordes här på ön.
Áine Ní Chatháins entourage bestod av 140 män från faderns territorium. En remarkabel hemgift som var ovanlig på den tiden och stärkte hennes man Aonghus Óg Mac Domhnaills maktbas ordentligt.
Just numerären talar för att hon hade med sig folk som visste hur man gjorde brännvin. Eller så kom hantverket dit senare. De nära banden och täta utbytet med Irland var etablerat.
Det tog ett tag innan bruket att destillera spred sig på fastlandet, påpekar David Hayman. Den första anteckningen om destillering görs på 1390-talet av Geoffrey Chaucer i The Canterbury Tales.
– Här i Skottland är det munken John Cor i Fife som 1494 noterar i kung James IV:s räkenskaper att han tagit emot ’8 balls of malt’ för att göra aquavita. Det är tillräckligt för att göra över 1000 flaskor whisky!
Finlaggan kan mycket väl ha haft en liten panna som stånkade fram whisky under tidigt 1400-tal. Destillering var tillräckligt vanligt för att omnämnas av Chaucer dessförinnan, och hundra år senare var storskalig sprittillverkning vid hovet utanför Edinburgh ett faktum.
Numera finns det ju en whisky som heter Finlaggan. En singelmaltwhisky från ett icke namngivet destilleri på Islay. Osande rökig med koncentrerade smaker som det blir med en högre styrka på 50%.
Visst känns det rofyllt att sippa på whiskyn med denna förhoppning i sinnet – att whisky kan ha gjorts i trakterna av Finlaggan i över 700 år!
Jag gillar whiskyn bäst med en liten skvätt vatten i glaset. Inte för att rökwhiskyn lugnas ner utan för att vattnet väcker besten som slumrar.
Med vattnet reser sig en vidunderlig sälle ur djupen. Aromen tätnar med tutti frutti åt Fanta Tropical-hållet. Runtom varm torvrök och söt salmiak.
Stor expanderande smak. Fruktkola med friska toner av grönt äppelskal möts av bolmande söt torvrök. Mot slutet sträv salmiak och bränd ved. Whiskyn stegrar sig och får energi.
Lång halvtorr eftersmak med bränd rökighet och salta kex. Under ljunghonung och fanér. Whiskyn stannar i en härlig segbeska och bränd sötma.
Med lite vatten går whiskyn upp i elitdivisionen med parallella rökskikt i munnen. Fast utan vatten är den nästan smarrigare med en charmigt rökgod smak som vinner i längden.
Hur som helst en whisky värdig en Lord of the Isles. Må vara modernt uppstädad men kraften i röken hade Aonghus Óg Mac Domhnaill och hans irländska gemål Áine Ní Chatháin känt igen sig i.
För en sak är säker. På den tidens fanns precis som idag bara torv att elda med när maltkornet skulle torkas. Ett faktum som förklarar varför en Islay-whisky är och förblir rökosande som ingen annan whisky här i världen.