Reviews Rozelieures är fransmannen som är stor på hemmaplan men okänd i omvärlden. I den lilla byn med 200 invånare i nordvästra Frankrike började Hubert Grallet att koka whisky i sin likörfabrik. Sedan 2007 avsätter man 200 000 liter per år vilket inte låter mycket men i Nya världen är det en rätt imponerande volym.
Kornet odlar man själva och sedan 2018 har man även eget golvmälteri med en kapacitet på 2000 ton. Här kokas rökig whisky av hög kvalitet vilket vi fann när premiärutgåvan Fumé Collection kom till Sverige.
Nu är det dags för deras lågrökta varianter. Portvinstappningen är bäst. Malten röks till 12 ppm. Först får brygden jäsa två dygn i stängd tank sedan ytterligare två dygn i öppet jäskar. Spriten läggs på bourbonfat och slutlagras på portvindito.
Gräsig bladig arom som är ihålig, det luktar rå kallkällare. Jag snappar upp en bränd ton av vintage-port, men de gröna toner märks mest. I basen sockrat äppelmos. En ung men balanserad arom.
Smaken är rund och ungfruktig med försmak av honung. Halvvägs stramare aspartam och värmeutveckling. Mot slutet gummitoner och mineraler. Halvlång till lång eftersmak av gummiband och knäckebröd. Sockerlag drar iväg med ungkola.
En bra whisky. Smaken har integritet från eken, men minuspoäng för att ungkolan släpps upp i eftersmaken. Jag provar att vattna. Aromen dämpas och blir renare. Äppliga toner av fruktsoda med gröna blad. Liten men i alla fall bättre.
Ljus fruktig smak av lychee, strax ökat rökpåslag, en sorts rökbeska. Kakig final med behaglig fruktbeska och bra svärta i basen, en trivsam rökröra som slipper rökbeskan. Värme döljer delvis ungkolan. Frisk men murrig avslutning som känns mognare och vuxnare. Snäppet bättre nu. Köpvärd för frankofiler!
Romfatsversionen nyttjar torvrökt malt med ett fenolvärde på 15 ppm. Åldern anges inte här heller. Efter bourbonfat läggs whiskyn över på romfat från Habitation Saint-Etienne på Martinique.
Sockrig vag arom av ungkola på en maltbas. Jämn och ren, och rätt ointressant. Mild maltsöt smakstart, nästan direkt skalbesk med bittermandel (som inte gör saken bättre). Brister ut i äpple mot slutet men kämpar alltjämt med en brötig beskröka. Eftersmaken har en burkig radiator-rök som övergår i ren ungrök samtidigt som beskan tilltar.
Usch vad jobbig att dricka. Inte särskilt sällskaplig, mer intressant.
