Reviews Hur gammal kan Loch Lomond bli? Fat finns det gott om, likaledes rikhaltiga fickor av gammal whisky. Det var ju inte så längre sedan destilleriet bestämde sig för att på allvar bli singelmaltwhisky.
Men det fruktinriktade grunddestillatet är egentligen ingen långkörare. De äldre faten är nämligen rätt trötta, i starten lades destillatet på sliten ek vilket gör att whiskyn lätt fastnar i ett stas-läge som kan vara svårt att ta sig ur.
Tid nöter också ner den färska frukt Loch Lomond är så beroende av, de där speciella bedagade äppelestrarna fansen är som galna i.
Det patenterade knepet för whiskyhus som gillar att långlagra sin maltwhisky är att använda sherrytunnor. Men det funkar inte heller i detta fall, destillatet skulle drunkna och då kvarstår bara en ointressant sherrysoppa.
“21-åringen är oförskämt pigg och ljushyllt i sin fruktighet medan 30-åringen tar sig fram saktare tack vare åldern och sherryfaten.”
Det är dags att presentera blender Michael Henry som närmast vuxit upp i lagerhusen där han höll till den dag fabriken behövde en blender, och jobbet var hans. Ovanstående egenskaper som Loch Lomond-familjen av destillat begränsas av är naturligtvis möjligheter för den som vet att navigera förbi grynnorna.
Michael Henry utför som vanligt uppdraget med måttfull exakthet. Loch Lomond-åldringarna är varandras motsatser. 21-åringen är oförskämt pigg och ljushyllt i sin fruktighet medan 30-åringen tar sig fram saktare tack vare åldern och sherryfaten.
21-åringen använder torvrök för att höja temperaturen lagom mycket. Två av tre destillat i receptet är rökiga. Spriten har kokats enkom i de speciella lomond-pannor man själva kallar ’straight neck stills’.
Ryggraden är rökfria husstilen Inchmurrin. Eken är en välvald mix av refill-fat som skonar äppelelementet utan att tillföra för mycket bitterhet
Den yngre upplagan är härligt äppelpigg på klassiskt Loch Lomond-manér, lite bedagat fallfruktsaktigt. Ek-påhänget är självklart enormt vilket gör smakupplevelsen annorlunda.
Självfallet överlever fräschheten, något annat skulle blender Michael Henry inte ställa upp på, hans mission är att i alla lägen framhäva destillatets fruktdimension. Men det här är en tung Loch Lomond som tar tid att dricka. Smutta i sakta mak, långsamt, långsamt.
“21-åringen är en tung Loch Lomond som tar tid att dricka. Smutta i sakta mak. Långsamt, långsamt.”
Medelstor clean arom. Fikonmarmelad och praliner nedsänkt i Loch Lomond-äpple och den patenterade ”skosulan”. Ibland söta gödseltoner, i kanten torvrök/rökrock.
Maltstart i munnen, väldigt eterisk. Nästan direkt äppelton som blir smörig och cigarrökig. Under tilltar skalbeskan.
Lång marsala-vinig finish med Loch Lomond-fenoler av gammal hatt. Värme och beska bär och marmeladtoner gör det gott.
Vatten gör doften bättre, ljusare och renare samt mer ungdomlig. Det luktar smultron och hallonsoda med äppeldryck under. I basen fenoler åt läder-hållet. Whiskyn är annars stabil och tål vatten bra.
Smaken blir längre. Äpple tar på fallfrukt men framförallt saltkorn. Det smakar sötsalt äppellemonad. Mot slutet torrare torvrök samt läder/tobak.
Lång äppelserenad efteråt med saltskvalp och rökslingor. Säregen reaktion på vattnet. Rökinfluenserna vid 46% sänks nu i bräckta salttoner. Kul med varierat uttryck, det gör bara drickandet roligare.
”Whiskyn bågnar under 30 års ek-ok men lyser av egen kraft. Den säregna Loch Lomond-frukten slår igenom. Magnifikt.”
30-åringen är gammal. Här handlar det uteslutande om orökt Inchmurrin-sprit gjord i ’straight neck’-pannorna. Michael Henry var tvungen att åtgärda anrättningen. Loch Lomond har svårt att klara så många år i fat.
Sålunda lämpades hälften av innehållet över i nya sherryfat som på 8 månader skakade liv i whiskyn och fick upp syran som delvis motverkar eklämporna och dämpar beskan.
Vid 46% är doften det bästa. Stor sherry-sockrig arom som är pigg! En mix av sherry och årgångsportvin. Centralt mörk choklad och torkad frukt. Tobak med drag av Loch Lomond-radiator spelar in. I kanten mentolfläktar och äppelsoda.
I munnen honungssötad lemonad, strax småkakig med toner av mjuk pepparkaka och fenoler. Halvvägs lyfter eterisk beska. Halvlång halvtorr final, lowkey krämig sherry bär. Det blir aldrig åka av, vatten behövs för att lyfta ekipaget.
Men med vatten doftar whiskyn mindre när sherryn aktiveras. Mer syrliga sherrytoner sugs in i sockerkaka. På djupet chokladfondue och mineraler. Vattnet får igång smaken i alla fall.
Saftig äppellemonad i munnen. Syrligare sherry tar sig in med skarpare ek i släp. Mot slutet kärvare körsbärsvin och vingummi. Lång ekstram och körsbärssyrlig final. Loch Lomond-äpplig accent a la gummislang skiner igenom. Basen är aromatiskt savande örtig.
“Att äppelsignaturen orkar bryta igenom 30-åringens ekdimmor är en prestation värd att skålas för!”
Den vattnade smaken är väldigt intressant eftersom sherrysötman skingras samtidigt som eken aktiveras, kryddiga örter lever om. En avancerad smakupplevelse som är både god och ek-krävande.
Att Inchmurrins äppelsignatur orkar bryta igenom ekdimmorna är en prestation värd att skålas för! Måste-köp för de mest fanatiska Loch Lomond-fansen.