Reviews Lågländaren Glenkinchie skriver historia med den äldsta utgåvan utgiven av destilleriet självt. Tillika enda långlagrade utgåvan i årets Special Releases från Diageo. Destillatet har tillbringat hela 27 år på återanvända refillfat, barrels och butts av amerikansk resxpektive europeisk ek.
Ett drömformat som Diageo är fanbärare av. Den mesta whisky man har i lager ligger av förklarliga skäl på begagnade tunnor. Vi pratar ju om miljontals fat i totalen. Att inte behöva förhålla sig till färskare dominant ek eller vinfatsek är en drömsits för destillatet som i lugn och ro kan utveckla sin inneboende talang.
Den här typen av whisky var kutym när jag kom in i whiskysvängen på 1990-talet. Äldre och yngre utgåvor hade beg-ek i sig. Då när singelmaltboomen just kommit igång tog man faten ur blendingkarusellen där normen var refill-ek.
Glenkinchie-utgåvan kallas The Floral Treasure och är en energisk gamling. Livfull citrus möter mintig ek med blommig eterisk espri! 27-åringen är citrusdoftande med härligt tangerine-gung, i kanten blommig, och på djupet dröjer stimorolsvärta.
Täta smaker i munnen som börjar maltsöt, innan småcitrus exploderar, koncentrerat mandarinsyrlig. Mot slutet drar mintchoklad in följt av lättare blommiga rosenblad. Lång sugande fruktkake-exit som är eukalyptus-frisk med sötsyrlig baston av citrusmarmelad.
Whiskyn är lika komplex vattnad då eken blir strävare, tuffare. Lågmäld arom av exotisk guava-jos dämpas av chokladpralinig ek och vanilj, på djupet besksöt fallfruktsmarmelad.
Komplex exotisk smak, guava och nektar breder ut sig, följt av kärva trätoner som tar på svidande mineraler. Dessutom blir citrusen bitande, varpå limejosbeska rullar ut en värkande bitig eftersmak. Småcitrus och mandarin bäddas ner i äppelkaka på fallfrukt, mineraler drar. Efteråt ekon av torkad frukt och mentolek.
Jojo, vilken final, munhålan ömmar minsann. En enastående gamling där syran står i centrum och eken sekonderar på ljuvligt vis.
Kungsdestillatet Mortlach är en stadig medlem av Special Releases sedan 2019. Vi har fått två gamlingar, en 13-åring och de senaste två åren NAS:are med åldersmix. NAS-formatet är optimalt om man tillåter sig att stoppa in färdiglagrad whisky istället för ungsprit, som ju har givit beteckningen dåligt rykte.
2023 års upplaga av legenden verkar kombinera ungt och gammalt, det spretar (liksom ifjol). Ett märkligt stolpskott. En Mortlach bortdribblad till oigenkännlighet.
Det biffiga destillatet har badats i japanska whiskyfat från Kanosuke i Kagoshima men också pinot rödvinsfat. Lekstugan går överstyr så pass att whiskyn känns som en alltför ung NAS:are, vore det inte för all ek som mullrar i bottentonerna.
Stor vulgo-odör av sockerlag/spunnet socker med gräddkola (ungkola) under. Gräddkolan anger tonen i munnen med blommig accent, följt av alltför gladlynt fruktkola som dämpas hovsamt av polerad ek. Halvlång till lång utgång över konfekt, eklager varvas med drottningssylt. Stannar i munkänsla av fudge/kola.
Det som fick blenderkollegiet att göra tummen upp är såklart skiftet halvvägs in i munnen, där en lättare ton av polerad ek bryter fram mitt i all sötbråte. Plötsligt blir whiskyn sofistikerat elegant.
Lite vatten förbättrar aromen som rensas upp en smula. Choklad-wafers ovanpå sockervadd. Savande sockerpillermun tar på syrligare fruktkola mött av strama mineraler. Sötare ek i längre eftersmak med värmande ekbeska, bitterskalv anas som skvallrar om att det finns hög ålder i fatblandningen.
Det är alltid bra att en gammal whisky bekänner sin ålder. Men i övrigt ack så obalanserad och ytlig med sin billiga sötma.
