Henrik Aflodal gästar Aftonbladet och berättar om smakerna i världens äldsta whisky:
Reviews Världens äldsta whisky. Nu sitter den här i glaset och väntar på att undersökas. Destilleriet heter passande nog Glenlivet. En legend i whisky-Skottland.
George Smith var bonden i 1800-talets mest berömda smuggeldistrikt som tog mod till sig och skaffade licens. Från 1824 och framåt mättes all annan maltwhisky mot denna förebild.
På sin tid en något rökig maltwhisky. En rökighet som helt försvann från den mesta Speyside-whiskyn under efterkrigstiden.
Sitter man på en whiskyskatt ska den användas. Generations kallar Gordon & MacPhail sin pågående utgivning av världsrekord-gammal whisky.
Det är inte första gången oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail (G&M) slår rekord. I sitt lagerhus i Elgin har man ett världsunikt förråd av gamla whiskyfat. Framförallt av Glenlivet verkar det som.
Man kan misstänka att Chivas Bros som sedan länge äger destilleriet har försökt köpa över faten. Som Edrington-gruppen lyckades med, vilket blev basen i deras Fine & Rare-serie med whisky som gick tillbaka till 1920-talet.
Det misstaget gör inte G&M om en gång till. Sitter man på en whiskyskatt ska den användas i eget namn. Generations kallar firman sin pågående utgivning av världsrekord-gammal whisky.
2010 gjorde man en 70-årig Mortlach som knep titeln äldst hittills. 2011 följdes förstlingen av en lika gammal Glenlivet. Som i kölvattnet ynglade av sig med en Decade-serie där destillat från 1954, 1963, 1974, 1980 samt 1991 visades upp.
Glenlivet må vara äpplig i sin ungdom, likt majoriteten av ung maltsprit. Men som 16-åring är det citrus som gäller.
Som vi fått bekanta oss med i form av cask strength-utgåvan Nàdurra. Och det är citrustonerna som dominerar i nyss nämnda 1990-talsutgåva, trots den förmildrande lagringen på 1st fill sherry.
36-åringen från 1970-talet lutar mer åt sockriga rom-toner med syrliga undertoner och storslagen oloroso sherry-finish.
Medan 56-åringen nedlagd 1954 på en sherry-hogshead trycker till gommen omedelbart med vass citrus innan körsbärslikör och en jordig rökighet breder ut sig. Åldern märks på en unken ton av vindsloft mot slutet av smaken som motas bort av oloroso i eftersmaken.
Mellanflaskorna kanske är intressantare eftersom de lagrats på vanlig ek utan starkvinspålägget. 30-åringen från 1980 är mer marmeladig i frukten med lite syrlig lime efterhand som spjärnar emot.
47-åringen från 1960-talet har de där tropiska tonerna som finns i destilleriets egen 18-åring. Kryddor och beska från eken växer till och tillverkar björnlim.
Det är ju därför man långlagrar på sherryfat, för att i möjligaste mån neutralisera bitterheten från eken. Skottarna är pragmatiska. En whisky ska behaga, inte uppröra. Bättre att vara på den säkra sidan från början.
70-åringen lades ner 3 februari 1940 på ett nytömt sherryfat med nummer 339. Whiskyn hade en lång fet smak. Smörig start följt av apelsinsuckat och mandarinlikör och en intensiv kryddpush.
Gräddigt fet eftersmak med smygande espresso-beska. ”Man kan undra var all ek är,” skrev jag för 10 år sedan och la till: ”70 år verkar ha svalt starkvinsaromerna också.”
Paradoxalt nog är detta vad som händer. Bitterheten klingar av när tiden får gå och ersätts av en tilltagande oljighet, och i värsta fall en intighet, alltså att whiskyn börjar tyna bort.
Och den där sherryn som efter 20 år dominerar, och fortfarande så tydligt märks bortom 50 år har integrerats. Istället är stiger övervintrande citrustoner fram igen.
“Rund tjock sötma i doften, helt enkelt distingerad simmig ålderdom när den är som bäst.”
Scenen är lagd – nu vet vi vad vi kan förvänta oss av en 80-årig Glenlivet. Men självklart kommer förutsägelserna inte att slå in utan gör något helt annat…
Strålande tung, rik bouquet. Som helhet blommig arom med torkad frukt och parfymstråk. Gammelestrarna gömmer sig bakom strama eksjok i form av gödsel och pepparkaka.
Centralt simmig oloroso sherry. Och ibland tunna torvröksträngar. En rund och tjock sötma, helt enkelt distingerad simmig ålderdom när den är som bäst.
Av dofterna kan man ana sig till smaken. Det är ju egentligen två sidor av samma sak, fast i munnen får man tampas med alkoholen också, samtidigt som spriten gör upplevelsen tätare och mer intensiv. Att dricka känns alltid i hela kroppen, doftandet berusar främst knoppen.
Oväntat simmig sötmäktig, tjock start i munnen. Gammelestrar drar igång det trögstartade whiskyskeppet med engelsk fruktkaka och torkad frukt som dadlar, fikon och sultanarussin.
Men strax blir whiskyn torrare, överraskande med tanke på inledningen. Pirrigt stramare, sandelträ föregår torr ekkrydda som blir eterisk åt myntahållet med savande bittermandelstråk och faktiskt lite torvrök.
Lång sprakande efterklang av marmeladig tjock oloroso med kliande krydda och torr sandel under. En grön tobakston vinner med blommiga övertoner. Kanske lite defensiv, men whiskyn är trots allt 80 år.
Regin kan man inte klaga på. Mäktig tjocksöt start som blir pirrigt stram. Fruktigt god och samtidigt ek-euforisk utan att bitterheten slår sönder smakerna.
Whiskyn är väldigt gammal men mullig och fyllig. Precis som en 80-årig Glenlivet ska smaka där citrusen ersatts av rundare gammelestrar.
“Med vatten torrare aggressivare smak. Mest överraskande är skitigheten som rasar in alldeles mot slutet – motorolja och bitter salmiaksälta.”
44,9% inbjuder till försiktig vattning. Doften blir rikare med kolanöt och hasselnötskräm och samtidigt stramare när eken kommer ut med sandelträ och ek-knäcke. Centralt tobak och aprikosmarmelad.
Överlag torrare aggressivare smak. Halvtorr start av syrliga gammelestrar och fyllig oloroso. Kryddor varvar upp, oljig apelsinkrokant dyker upp.
Men mest överraskande av allt är skitigheten som rasar in alldeles mot slutet – motorolja och bitter salmiaksälta. Fartig eftersmak med bitter-pirrig ek a la stimorol och bränd karamell. I basen torkad frukt som mynnar i en munkänsla av gammelestrar och lakrits samt grönt äpple i toppen.
Oregerlig men själfull – de 80 ek-åren friläggs och uppenbarar en hetsig viril krigswhisky med en svidande saltsvärta som känns obehagligt autentisk. Närvaron är imponerande, inget göms men det söta sherryfatet lyckas hålla mörkret i schack tillsammans med Glenlivets inneboende syrlighet.
Detta fat lades ner 3 februari 1940. Från samma whiskykok som 70-åringen. Beställd av George Urquhart från Gordon & MacPhail. Bara några ögonblick skiljer de båda faten i . Man kan hoppas att det finns ännu ett fat nr 341 kvar från samma dag. Som väntar på att fylla 90 år 2030. Eller är det en omöjlig ålder för en whisky?
