Reviews Lika bra att säga det direkt. Den här whiskyn får du inte vattna. Det är inte värt tappet på 4 poäng. Så stor är skillnaden. Och till novisen som antar att man inte kan dricka 56,8%-ig whisky som den är. Jodå, lagringen mjukar upp alkoholen men kom ihåg att dosera i munnen med väldigt små sippar.
Faktum är att de flesta cask strength-whiskies spricker upp med vatten, alltså ekkryddor och syror från destillatet förlöses och whiskyn upplevs starkare. Så blir det inte här. Tvärtom, vilket är whiskyns akilleshäl, fräschören dör lite vid spädning.
Men vi börjar med förutsättningarna. Detta är höstens andra fatsläpp från The Glenlivet (och i särklass det bästa). Kokad sommaren 2001 och rutinmässigt lagd på en 1st fill bourbon barrel.
Alltså ett fat av amerikansk vitek som redan gått i 4 år med bourbon i sig. Väldigt fräsch ek med andra ord som gör avtryck under 18 långa år i ett lagerhus i dalgången Glenlivet.
“Whiskyn spelar på hela den klaviatur destillatet Glenlivet förfogar över.”
Visserligen är doften ingen absolut fullträff (som hos 17-åringen släppt i augusti). En medelstor blommig arom av kanderade citrusskal dämpas av choklad-ek.
Men smakmässigt är detta en skönhet vid styrkan 56,6%. Rika smaker i den starka munnen som är lång, lång. Citrus breder ut sig från start följt av tropisk frukt, apelsinfromage mjukar upp halvvägs tillsammans med violblommighet, därunder söt lakrits från eken.
Rund krämig eftersmak som är lång och avancerad. Meringuepaj (citronmaräng) samsas med Viol tablettask och lite Fruxo citronkola. Munkänslan efteråt är friskt eterisk av äppelskal.
“Man känner sig utvald som får smaka på detta. Men för allt i världen: Vattna inte!”
Whiskyn spelar på hela den klaviatur destillatet Glenlivet förfogar över. Man känner sig utvald som får smaka på detta. Men för allt i världen: Vattna inte! Eken blockerar frukten och förtar komplexiteten och dränerar en del av energin. Fortfarande god men också mer ordinärt vanlig.
Att doften närapå dör ut är ett varningens tecken. Storleken minskar och uttrycket mjuknar. Citronkaka med slängar av sött kaffe, under murken ek.
Smaken är långsam och här finns nu mycket mer ek. Marmeladtoner kravlar sig fram, tung tropisk frukt lossas, och mot slutet, mullrande ekskalv (rätt tufft faktiskt). Men oj vad ljus och fruktig refrängen är. Fruktsoda/Fruxo bär skeppet med stadig ek i barlasten samt viss krydda.
Det funkar fortfarande finfint, whiskyn är god även vattnad. Men det allra bästa är att eken gör avtryck. Om du köper en 18-årig fattappning vill du känna ektonerna, annars ska du leta efter kickar i det korttidslagrade NAS-segmentet.
