Glenmorangie-QUIZ!

 Whisky-QUIZ    Glenmorangie betyder ’glen of tranquillity’, lugnets dal. Här görs whiskyn av tiden. Och av mannarna, The Sixteen Men of Tain. Singelmalten är förstavalet bland skottarna själva, nationens bästsäljare. Orökt och mild till karaktären, en elegant bland maltwhiskies. Som också gillar att bada i främmande fatmiljöer. Glenmorangie är mästare i ’wood finish’ eller ’extra maturation’ som man kallar det idag. Alltså att slutlagra whiskyn på vinfat av olika typer. Northern Highland-whiskyn har många ansikten.

Glenmorangie känns som allmän egendom, därför ansträngde vi oss för att ställa lite svårare frågor. Många var kallade men färre prickade in alla svar korrekt. Vem som är Mr Glenmorangie var inte självklart. Maltwhisky-utgåvorna sätts ju ihop av ett Whisky Creation Team på tre blenders. Den karismatiske chefen är ingen mindre än Dr Bill Lumsden med titeln Master Blender. Trogna fans som reser till destilleriet träffar ju aldrig blendern som håller till i lågländerna, vilket förklarar att Lumsden är rätt så anonym. Nästa fråga handlade om utrustningen. Glenmorangie använder faktiskt gamla gin-pannor som grundaren William Matheson köpte billigt vid starten 1843. De är fortfarande Skottlands högsta med sina 8 meter totalt. Men hur högresta är halsarna? Jo, det som gör destillatet unikt är att whiskyångorna måste färdas så högt som 5 m och 14 cm genom en smal, närapå kolonnformad hals innan avkylning sker i kondensorn.
Sista frågan tog sikte på Extra Maturation-produkterna. Efter 10 år på bourbon barrels flyttas whiskyn till Sauternes-fat för ytterligare 2 års lagring varpå whiskyn får namnet Nectar D’Or – den gyllene nektaren (efter franskans Or som betyder guld). Redan på 1990-talet kom ”Sherry Wood Finish” med kvinnor som målgrupp. Men starkvinsvarianterna omfamnades såklart mest av män.

Vi har valt tre vinnare som bjuder på målande beskrivningar av minnesvärda smak-möten med Northern Highlands-malten.
– Signet tog mig med storm, menar Örnsköldsviksbon Mikael Hörnlund. Förväntningarna var höga och buteljeringen lite lurig att få tag i. Så fick jag helt ovetandes plötsligt smaka den blint av en vän och oj vad den gick hem. Några tydliga noter har jag inte av mitt första möte med Signet men aha-upplevelsen var total när jag fick veta vad det var och den gick inte att missta för att vara något annat.
I andra änden av landet berättar skåningen Bo Wilén om en vandring i de småländska skogarna:
– En afton längs en av vandringslederna satt min son och jag vid lägerelden. Vi var klara för natten, nästan. Det fattades något, men vad? Jo, en riktigt bra dram för far och son, en Glenmorangie Tarlogan. Vi drack låååångsamt och njöt länge. Och sov gott!
Men vad kan toppa whiskyupplevelser på plats i Skottland. Hans Appelgren från Gävle minns ett särskilt destilleribesök med värme:
– Efter en kall och regnig färd upp mot Orkney, stannade vi till på Glenmorangie och fick en minnesvärd provning och värme under västen.
Jörgen Rantala från Bredbyn får ett hedersomnämnande för en synnerligen god historia (tyvärr missade Jörgen en av frågorna):
– En whiskyprovning med mat där vi åt fläskfile marinerad med Glenmorangie Quinta Ruban och där såsen gjordes på marinaden. Fick även de som inte gillar whisky att omvärdera smaken.
Hur kan man tacka nej till en dram efter en sådan måltid!