HÄROMVECKAN ÖPPNADE Glenmorangie dörrarna till sitt nya experiment-destilleri där dr Bill Lumsden får fritt utlopp för sin passion att lära sig mer om Scotch.
Fyren kallar man projektet, alltså Lighthouse. Det upplysta centrat där whiskykreationsgänget ska skapa underverk under ledning av oraklet Lumsden.
61-åringen var ju mannen som gjorde ’wood finish’ till ett begrepp. Alltså att slutlagra whiskyn på ett annat fat. Oftast starkvinskärl som tidigare innehållit sherry, portvin eller madeira. Viner som passar bra ihop med maltwhisky.
Med Signet introducerade dr Lumsden den konservativa whiskyvärlden till hårdrostad chokladmalt som används till stout-bryggning.
Doktorstiteln handlar om jästutforskande så han trivs bland jäskaren. Men i rollen som blender är det ändå i faten miraklen sker. Båda delarna av produktionskedjan påverkar utfallet fundamentalt.
Det pratas ju mest om pannorna annars. Att karaktären formas av formen och hur pannorna körs, när klippen sker i spritkörningen.
Men för ett stort destilleri som Glenmorangie är dessa parametrar ganska låsta. Men jäsprocessen är öppen för experimenterande, liksom fatlagringen.
Lighthouse kan beskrivas som ett labb-destilleri. Byggnaden ser ut som ett rymdskepp som kraschat mitt i en 178-årsidyll.
– Om jag fått bestämma skulle det ha varit ett fönsterlöst korrugerat plåtskjul dit inga besökare var välkomna, grymtar Lumsden.
Nybyggnationen har designats av franko-uruguanske arkitekten Barthélémy Griño mer känd för kreationer för Dior och Louis Vuitton (som ju äger destilleriet).
Inspirerad av de fyrar som står längs kuststräckan i Northern Highlands består utformningen av ett 20 meter högt glasparti. insprängt i huset finns gamla murblock från befintliga byggnader i närheten. Träpaneler med ekträ från faten smyckar.
Men på håll är det den svarta spegeleffekten som dominerar där molnen rusar förbi panoramat, en som alltid blåsig dag. Då är det som att destilleriet försvinner trots sin tydliga närvaro.
– Här inne ska vi göra saker som aldrig gjorts i den skotska whsikybranschen, säger Bill Lumsden. Inga gränser finns.
I hjärtat av destilleriet står de 8 meter höga pannorna som spränger sig upp genom tre våningar. Exakta repliker av de höghalsade girafflika pannorna i originaldestilleriet som från början var gin-pannor.
Ut kommer ’new make’ i den välbekanta Glenmorangie-stilen – fruktig, elegant, lätt. Men pannorna kan manipuleras med kylmantlar så temperaturen inuti kan kontrolleras.
– Vi kan lura pannorna att de är mycket kortare och göra en oljigare mer kraftfull sprit som Ardbegs. Eller för den delen ännu högre så de producerar en sprit som är ännu lättare än original-Glenmorangie.
För första gången i Glenmorangies historia ska annat än kornmalt användas i produktionen. Lumsden vill testa vete, majs, havre till att börja med.
Och helt bryta med traditionen inom whiskyvärlden globalt och testa att destillera grödor som inte klassificeras som säd.
Men det stora djupdyket ska göras i nästa led av produktionskedjan, mäskning och jäsning. Bryggningen ägnas lite uppmärksamhet i Skottland. Den del som bryggare och vinmakare lägger ner sin själ i.
Själv är Bill Lumsden intresserad och kunnig i vinmakande vars idéer han nu kan omsätta i praktiken. Så kanske kommer man att koka brandy på druvor här uppe i Norden också!
Längst upp i fyrtornet ligger labbet. Där whiskydoktorn och hans team kommer att sitta och nosa på alla de brygder som kokas fram under deras fötter.
– Det är så inspirerande att vistas här uppe bland molnen. Vi har ett så rikt naturliv här i trakten. Sälar som ligger och solar sig på sanddynerna, flockar av delfiner som dyker i viken, havsfåglar och självklart hjortar. Vi kommer att trivas förträffligt här uppe.
De första whiskykoken sker nu i höst men det kommer att dröja några år innan vi får smaka något från de nya pannorna, meddelar Bill Lumsden:
– Vi pratar minst 3-5 år innan något vi gör här kan användas i produkter. Jag fyller ju 61 år så det mesta kommer inte att ges ut när jag är här. Projektet kommer att förvaltas och utvecklas av nya generationer whiskymakare.
Man kan dock fråga sig hur mycket som kan ges ut. I alla fall under epitetet Scotch Whisky. Branschen i Skottland är känd för att vara den mest konservativa i världen.
Där mallen för vad en whisky är utgår från storsäljande blended Scotch. Avvikelserna från den strömlinjeformade mallen förkastas ideligen av branschorganisationen SWA. Kanske kan en person som Bill Lumsden och bolaget Glenmorangie göra skillnad.
Att vara craft-destillatör i Skottland är annars dödfött med tanke på det rigida regelverket kring whisky. Det enda som hänt de senaste åren är liberaliseringen av fatanvändning som ger branschen friare tyglar.
Under ytan sprudlar det av kreativitet. Tongivande bjässar inom SWA har sina egna experimentverkstäder. William Grant testar gränserna på sitt Kininvie.
Och Diageo ska bygga ett experimentdestilleri på Islay inom ramen för pågående Port Ellen-projekt som man lovar ska öppna våren 2023. Progressivt nytänkande behövs, anser Bill Lumsden:
– Vi känner oss jagade av andra whiskykategorier här i Skottland, det ska erkännas. Men jag ser det som positivt att konkurrensen hårdnar. Reglerna binder oss hårt vid traditionen men jag tror att vi de närmsta åren kommer att få en rad produkter från stora spelare som inte kategoriseras som Scotch whisky.
Så kan man se det. Den som är villig att bryta sig loss från nomenklaturen och kalla sin produkt för bara spritdryck av olika slag har ju fältet fritt. Då finns inga begränsningar alls längre.
30 000 besökare kommer till Glenmorangie normalt sett (förutom pandemiår). Men ingen kommer att släppas in i fyrhuset. Förutom speciellt inbjuda VIP-gäster såklart. Men vanliga whiskyturister får snällt beskåda det ”hemliga” destilleriet från utsidan.
