Reviews Den svenska whiskyscenen är mer oväntad än vad man kan föreställa sig. Att svensk whisky skulle vara copy-and-paste på skotsk whisky är inte riktigt sant. Trots att eldsjälarna som startat destillerier med få undantag haft den skotska whiskytraditionen som förebild. Projekten har de facto utvecklats olika.
Gotland Whisky är ett typexempel på hur det oftast gått till. Man enrollerar ett gäng skottar som får rigga utrustningen och trimma den. Sedan lämnas lokalbefolkningen åt sitt öde för att forma en egen stil.
Gotlänningarna gjorde precis så. Utgångspunkten var att göra en så gotländsk produkt som möjligt. Varandes bönder sa man att uteslutande korn odlat på ön fick användas. Kornet skulle av praktiska skäl mältas på ön. Sålunda sadlade en sysslolös bonde om och började mälta säd.
En grundpremiss var också att kornmalten måste vara rökig, eftersom skotsk whisky ju är rökig, vilket var grundarnas grundmurade uppfattning. Sagt och gjort. Kornet torkades över torvbrasa i Ronehamn på södra Gotland.
Det är nu det bli intressant. Råwhiskyn som kokas i Roma är inte alls så rökig som den borde vara. För när inhyrd skotte var över och gjorde den första batchen 2012 arbetade han utifrån premisserna att man skulle göra rökfri whisky på ön. Klippet han gjorde i spritpannan var anpassat för en rökfri whiskystil.
Instruktionerna var tydliga: ”Ta tillvara den första delen av körningen med estrar och frukter, satsa på ett rent destillat och lämna den senare delen därhän.” Fast det är ju där fenoler och rökpartiklar ansamlas.
Men det förstod inte gotlänningarna. Det märkliga hände alltså att man trodde sig göra en rökig maltwhisky på osande rökigt maltkorn men lyckades ”tvätta” bort rökigheten i pannan!
Nu släpps de första spritkokarförsöken från grundaråret 2012. Två stora bourbon barrels som legat i över 10 år. Fyllda under hösten. Udda nog fick man tag på ex-Laphroaigfat. Vilket understryker ambitionen att göra rökwhisky. Utfallet är alltså inte typiskt för den whisky man givit ut under åren, som är betydligt mindre rökig.
Hursomhelst handlar det om unik samlarwhisky. Min rekommendation är att köpa. Den ena flaskan ska öppnas och provas, den andra ska sparas. Det var här allting började för Gotland Whisky. Den ena är bra, den andra mindre bra.
Spriten är densamma i båda faten men utfallet blev alltså väldigt olika. Det här första koket är ett borderline-destillat. Inte egentligen flygfärdigt, utan valhänt och gjort på chans. Senare kok har man säkrat på en helt annan nivå.
Fat nr 7 är det ofärdiga förstlingsverket som uppvisar bristerna. Trots de 10 åren i fat är aromen ung och kola/fudge-belamrad med kaffesump i gumpen. Under cigarrök och torvrök.
Över allting hänger en odör av härsket smör gränsande till finkel. Orent alltså. Vilket tyder på att fatet i sig inte var i toppform. Eken har inte gjort mycket med spriten.
Smakerna i munnen är röriga i kornrökig stil. Efterhand oljiga ungfruktiga toner, mot slutet garvat läder. Omoget, osorterat. Fast whiskyn vänder upp i en halvlång avslutning som är bättre. Kärnhusbeska och ren torvrök tar på sötaktiga tobakstoner.
Hade man träffat på ett sånt här fat i ett skotsk lagerhus hade vätskan omedelbart tappats om i en ny fräsch ektunna för att slutföra mognadsprocessen och göra whiskyn hel. Men sådana extravaganser är det långt till när nedlagda fat under ett helt år kan räknas på båda händeras fingrar. Alltså: nedlagd tunna ligger.
Låt oss fortsätta utforska Gotlands sprit. Lite vatten i glaset gör aromen stor. En spetsig odör av fruktkola växer ut kringränd av ostyriga aldehyder, under marsipan. En klar förbättring jämfört med nyss.
I munnen sockerlag med lätt anslag av rökmalt. Luftig, torrare fortsättning i aska och salmiak. Halvlång ren finish som är sötrökig – en mix av tablettask, tobaksrök och sötlakrits.
Ett historiskt snapshot värt hur mycket som helst för en svenskwhiskyentusiast. En samlarflaska som ska stå orörd, ety innehållet inte motsvarar förväntningarna.
Bättre har det gått för fat nummer 8. Samma sprit fast lagringsmässigt ett annat DNA. Det här fatet är fräschare och piggare och har gjort sitt jobb och omformat ett bråkigt destillat. För Gotland gjorde en fyrkantig sprit i början, ett ångestfyllt borderline-destillat.
Nosen är dämpad här. Det är locket på. Choklad och mocca tar sig ut, en känsla av aska från en slocknad inrökt pipa. På djupet anas salladskål och vitkål samt sega estrar.
Smaken är simpel med torvrök dämpad av mäskig mossa. Strax cigarr och aska understödd av vanilj och fruktkaramell. Halvlång till lång sötrökig eftersmak. Bränd vitkål och torvrök samt grillade marshmallows. Stannar i pyrande äppelträ.
Smaken är visserligen ihålig och lite väl luftig. Lite vatten länkar ihop elementen bättre. Allting sker långsammare i munnen. Sötaktig torvrök blandas med björk/sälg, därpå fragrant rökelse och vaniljstång med fruktkräm. Sent mycken sötaktig torvrök.
I eftersmaken sävlig fruktbeska som är citrusspetsig, plus tobaksrök och mer torvrök. I näsan en mild odör av rökt smör, samtidigt sötaktig fruktkaramell och gödsel.
Detta fat rymmer Gotland Whiskys livshistoria. Det förklarar varifrån gotländsk whisky kommer och var man är på väg. Och det är till en plats där allting är bra.