Reviews Hampden-rom som man vill ha den, varken mer eller mindre. Kanske inte djupsinnig men full utdelning stilmässigt. Lagom nos där sötma bäddar in avgas-viben snyggt, ingen märkvärdigt, bara skönt ’plain’.
Karamellklubba a la lollipop i käften med typiska jamaicanska avgaser. Fetare mjölkchokladrefräng med tropiska övertoner och krispig avgas-vibe. Voilá hemma!
Hampden Estate var länge en bulkrom-leverantör. Man sålde sin sprit till andra. Men 2009 ändrades allt när familjen Hussey förvärvade destilleriet från staten på offentlig auktion. Egna fat lades ner som började skördas 2018. Då kom de första officiella buteljeringarna med Hampden-rom.
Ett enastående tillskott i elitrom-genren. Det är ju framförallt Jamaica-romen som jämförs med maltwhiskyn tack vare de intensiva estertäta smakerna som ger en impact ingen annan romproducerande region riktigt kan åstadkomma.
Hampden gör en högester-rom i den engelska skolan. Spriten kokas i små ’pot stills’ på surmäsk ”infekterad” med dunder från muckhålet på baksidan. I det övergivna jäshuset får brygden spontanjäsa med vildjäst som sitter i väggarna.
Det är klart att den här romen bara kan göras här på denna plats. Självfallet eftersötar man inte, det vore ju att tillintetgöra de naturliga processerna dessförinnan. DNA:t skulle destrueras och bli till en Disney-karikatyr. Det vill ingen.
Den här utgåvan har legat 8 år på barrels vilket Hampden själva likställer med tredubbla tiden i Europa. Det kanske är att ta i, men 18-20 år i ett lagerhus i Frankrike är nog jämförbart.
Fast nog känns det bättre att få dricka en rom där allting gjorts på plats. Ursprungstypisk terroir är ett begrepp som blir allt viktigare i spritvärlden överlag. Man vill ha originaliteten som bara platsen och människorna lokalt kan infusera.
Så här ställs aromerna upp, mer i detalj: Stor socker-skarp arraksodör. Hampdens avgas-vibe har drag av dammig grusväg en het sommardag. Skenbart enkel men 100% Hampden Estate, fast aningen sötare denna gång.
Fruktig smak av lollipop-klubba. Täta smaker av tobak och avgaser som tappar trycket litegrann mot slutet, då enkel syrup släpps ut. Lång fyllig finish, märkbart fetare med kokos och mjölkchoklad. Efterhand tropisk fruktmarmelad inbäddad i en krispig avgaston.
Vatten ska man undvika, 46% är redan på gränsen strukturmässigt. Doften jämnas ut men blir ändå rätt skön. Överlag vingummin med sötaktig gummivibb och radiatortorra övertoner.
Saftig smak av fruktsyrup, halvvägs gummi och lite lovande avgaser. Som pyser ut i lallig sockerlag mot slutet. Långt avslut men lite ihåligt. Savande saftsoppa, fast på tomgång. Räddas ändå av lite muckhålsgenerade avgasångor.
Vattning förråar och avlivar eftersmaken som saftar bort sig och fördummas, ej värdigt nobla Hampden Estate. Låt vattenflaskan stå, smutta på härligheten som den är. Hämtad direkt från plantagen på Jamaica!
