Whiskymakande Fatrullning till skepps har gjort Løitens Linie Aquavit känd. NI vet, det norska brännvinet som redan på 1800-talet tappades på begagnade sherryfat som agerade barlast i fartyg som trafikerade Australien, namnet kom av att man passerade ekvatoriallinjen. Idag tillbringar brännvinet 3-5 månader på sherryfat. Whiskyfirmor har på senare år lånat beteendet från norrmännen. 2012 placerade amerikaner fem bourbon barrels ombord forskningsfartyget MV OCEARCH i tre år för att kreera Jefferson’s Ocean: Aged at Sea.
Nu upprepar australiensarna bedriften. Starward Distillery lagrar ett whiskyfat ombord kryssningsfartyget Queen Elizabeth som reser jorden runt. Resultatet ska buteljeras och auktioneras ut, pengarna går till välgörenhet. Melbourne-whiskyn har redan lagrats i 2 år på franskek som innehållit Shiraz-vin. Barrique-fatet från vingården Penfolds i Adelaide som döpts till Seafarer placerades på båten i februari för ytterligare ett års lagring. Whiskyn har redan hunnit besöka Japan, Sydostasien, Kapstaden samt UK och är på väg till USA innan man återvänder hem till Melbounre om ett halvår.
– Jag kan garantera att klimatet har stor betydelse för lagringen, säger grundaren David Vitale. I Melbourne är det torrt, så vattnet avdunstar hellre än alkoholen. Fatet är fastsurrat på bakre däck så det är högst troligt att vi förlorar mer alkohol på grund av fuktigheten till havs.
Manskapet öser fatet med havsvatten regelbundet så inte träet ska torka ut under seglatsen där det ligger exponerat för den heta solen. Destilleriet har tappat upp ett systerfat som väntar på destilleriet så när sjöfararen återvänder ska man testa de båda mot varandra. De sippar man dragit på båten hittills vittnar om ”en vinig whisky med greppig textur och nötig smak samt portvins-karaktär.” Behållningen från auktionen ska gå till Scarf, en välgörenhetsorganisation som hjälper handikappade att hitta jobb inom turistnäringen. Vitale hoppas att kunna upprepa övningen på årlig basis, fast med olika fattyper.
