VISST GILLAR DU irländsk maltwhiskey? Vem har inte sippat på en Bushmills i sina dagar, och på senare år en god Teeling, samt däremellan en Tyrconnell. Det går knappt längre i monopolets Sverige. På Systembolagets hyllor finns normalt sett inte en enda Irish Malt Whiskey.
Totalt tomt, nästan. I somras sprakade det till. Junis stora nyhet på whiskeyfronten var Writer’s Tears. Systembolaget satsar hurtfriskt och yrvaket på den irländska whiskeyn som sedan 1 juni finns i över 70 butiker.
“Sverige är ett U-land när det kommer till irländsk maltwhiskey.”
Det handlar om en sorts blandmalt. En mix av både vanlig maltwhiskey på 100% mältat korn och pot still-whiskey som blandar in omältat korn i receptet. Den gemensamma nämnaren är kopparpannorna vilket fastslås på etiketten där WRITER’s TEARS får underskriften COPPER POT.
Produkten hamnar i det tuffa prissegmentet 349 kr och får möta konkurrenter som MACK by Mackmyra och Tamnavulin. Här finns inget irländskt alls. Närmaste kollegor är Clontarf på 309 kr och åt andra hållet Tyrconnell på 389 kr – men båda dessa produkter är beställningsvaror.
Faktum är att konsumenter som är insnöade på Irish Malt Whiskey lever i ett u-land. Nyanseringen är den enda som står på hyllan i det fasta sortimentet.
Förklaringen är att Systembolaget har en tvivelaktig strategi där målet med nylanseringar verkar vara att de ska ”självdö”. När detta skrivs finns två Teeling-flaskor med maltwhiskey att köpa i det tillfälliga sortimentet.
Det är på det här sättet monopolet vill jobba. Att hela tiden förnya sortimentet – vilket The Spirits News förvisso tackar för eftersom vi hela tiden får nya saker att skriva om.
“Systembolaget har en tvivelaktig strategi där målet med nylanseringar är att de ska självdö.”
Men för importörer och de konsumenter som fastnar för nykomlingarna är det ett elände. På en riktig marknad har aktörerna helt andra föresatser. Där ska nylanseringar såklart etablera sig och stanna på hyllan, vad är annars meningen med att ens bedriva kommers om ens produkter inte får säljas efter ett halvår.
Finns det någon tillverkningsindustri som skulle ställa upp på att produktutveckla för miljoner och sedan tillåtas sälja produkten under en begränsad period?
Det svenska systemet är diaboliskt. Centraliseringen med en inköpare spelar ut importörerna mot varandra. Betet i gatuslagsmålet är en hyllplats. Insatserna är höga. Man måste pressa priset i botten för att vinna listningen, vilket kräver insatta förstående producenter.
Lanseringen måste bli en pangsuccé, konsumenterna ska stå i kö och köpa, och komma tillbaka kommande veckor och göra återköp. För om försäljningen sviktar ens det minsta rasar produkten snabbt genom Systembolagets poängsystem (styrt av sinnrika algoritmer) och hamnar i sinom tid på gatan.
Alltså i beställningssortimentet. Där flaskan kanske hänger kvar ett tag tills importören tröttnar och listar av helt. Och då försvinner produkten helt och hållet från den svenska marknaden.
När man försöker förklara detta för utlänningar fattar de inte, de tror att vi svenska är galna! Vi får se hur det går för nye irländaren men oddsen är höga att vi redan om ett år får åka utomlands för att få fortsätta dricka whiskeyn. Så heja på Writer’s Tears men sannolikt är du dödsdömd.
“Heja på Writer’s Tears men sannolikt är du dödsdömd.”
Writer’s Tears levereras av Walsh Whiskey som började destillera i egen fabrik sommaren 2016. Man kör i tre pot stills och tar emot besökare på sitt Royal Oak Distillery, som stället heter.
Firman är bäst känd för The Irishman, en whisky introducerad 1999 som numera finns som blended och maltwhiskey. I starten köpte man en färdig produkt från Irish Distillers. Men 2006 började Bernard och Rosemary Walsh lägga ner egna fat med Midleton-kokad whiskey.
Writer’s Tears innehåller whiskey från båda anläggningarna men mest från Midleton såklart. Royal Oak-whiskeyn står på vänt för att så småningom ta över helt och hållet.
Destilleriet beskriver smaken som fruktig med ekkänsla och toner av torkad aprikos, honung, halm, vaniljfudge, nötter, pomerans.
““Det är väldigt trist att vi inte kan dricka irländsk maltwhiskey till vardags.”
Alla ni som nu fastnar för denna irländare måste vara beredda på att den försvinner från hyllan om märket inte lyckas etablera en trogen följarskara. Om det bara var upp till smaken så är jobbet gjort, för Writer’s Tears är en smäktande äppellycklig whiskey alla borde ha hemma, jämt. Bortsett från detta ”konstruktionsfel” i det svenska systemet är det väldigt trist att vi normalt sett inte kan dricka irländsk maltwhiskey till vardags.
Irland är ett av världens största whisk(e)y-länder som dessutom ligger geografiskt nära. Det borde Systembolaget ha i åtanke när de konstruerar sina offertförfrågningar.
