BJUD IN TILL HEMMAPROVNING av maltwhisky! Vi handlade ett provningskit och samlade några nybörjare för att se vad som skulle hända. Platsen var exotisk, långt ut i Stockholms skärgård på en kobbe. På eftermiddagen vedeldad bastu och iskalla dopp i havet.
När älgskavsgrytan puttrade på spisen dukades glasen fram och Loch Lomond-setet med fyra småflaskor packades upp. I stearinljusens sken lyste förväntansfulla ansikten, en whiskyprovning, så spännande!
Introduktionen hölls kort. Whiskyn emanerar från stranden av Skottlands största sjö Loch Lomond. Där i Alexandria byggdes 1964 en whiskyfabrik. Skotsk whisky handlar ju främst om blended Scotch. En whiskytyp som består av 30-talet singelwhiskies från ställen som det här. En blandning av maltkornswhisky och grainwhisky (av vete och maltkorn).
Men Loch Lomond skiljer sig från alla andra destillerier eftersom man direkt från starten eftersträvade att göra en singel-blend. Alltså koka all behövd whisky själv under ett och samma tak. Idag har man följaktligen nio skilda maltwhiskystilar och ett par grainwhiskyvarianter. Med andra ord är man självförsörjande när det kommer till att sätta ihop en blended Scotch!
Det unika med Loch Lomond är att man kokar sin maltwhisky med två olika tekniska apparaturer. De svanhalsade kopparpannorna alla andra använder i branschen som kallas ’pot stills’ för att de liknar kaffe/te-pannor. Men också ovanliga kolonnformade lomond-pannor som ger en lättare spritkvalitet. Sättet man kokar spriten på varieras också, oljigheten styrs för att få fram medelfylliga varianter. Maltkornet är antingen helt rökfritt eller så dryper det av fenoler.
Alla dessa parametrar frammanar olika karaktärer i faten som får vila orörda i stora lagerhus i minst 3 år. Den man som håller ordning på allt och väljer vilka fat som ska ingå i en färdig whisky har titeln Chief Blender och heter Michael Henry. Det är hans ande som svävar över provningen. Blender Henry ger förutsättningarna och hans ord om intentionerna kring varje produkt ger provningen kropp och form.
Loch Lomond må ha varit mest känd för sin koppling till serieskaparen Hergé och Tintin. Kapten Haddock kom ju in på Loch Lomond mot slutet av sin whiskydrickarkarriär. Men idag är destilleriet mer förknippat med världsgolf. Sedan 2018 sponsrar whiskymärket The Open, världens mest berömda golftävling. Så det är lite golfwhiskylyx som vankas i skärgården denna kylslagna vårvinterkväll.
“Vi sitter i köket och blickar ut över en kulen havsfjärd. Brasan i stora rummet sprakar stillsamt. Trivselfaktorn är hög.”
VI SITTER I KÖKET och blickar ut över en kulen havsfjärd. Brasan i stora rummet sprakar stillsamt. Vinden viner runt husknuten, en fönsterlucka i ett av uthusen står och slår. Ute är det någon minusgrad men härinne är det det är varmt och skönt. Trivselfaktorn är hög. Whiskyprovningen är en överraskning och när jag ställer i ordning glasen byggs förväntningarna upp.
Varken Cecilia och Anna är några whiskydrickare att tala om, de dricker hellre vin. Pelle som är urstockholmare väljer bärs och har redan knäckt några ipor. Han är rätt galen i whisky också och hade på känn att överraskningen skulle handla om whisky. Pelle ser väldigt nöjd ut.
Provningen handlar om ålder, i alla fall till det yttre. På flaskorna står det Original, 12 år, 15 år och 18 år. Siffrorna anger den tid spriten legat på ekfat. No Age-varianten Original är 5-8 år gammal med några skvättar äldre whisky i sig. Hur var det nu med de där nio maltstilarna? Jämfört med ett ”vanligt” maltdestilleri som oftast kokar en bestämd spritsort blandar ju Loch Lomond sina stilar vilket gör att ålderskriteriet bara är en del av matrisen.
Blender Michael Henry kommenterar sin skapelse så här: “Original ligger nära destillerikaraktären med samma fruktighet som finns i nykoket. Åtta av tio delar är 5-åriga. Basdestillatet är vår lätta fruktiga Inchmurrin, ynka 2% är den jätterökig Croftengea.”
Alla får en skvätt Loch Lomond Original i sina glas och nosar försiktigt. Damernas ansikten skrynklas ihop.
– Det luktar starkt, menar Anna. Mandelaktigt.
– Skarpt, verkligen skarpt, fyller Cecilia i.
Pelle ler stort och säger:
– Oj vad fruktigt. Det luktar päron. Väldigt fräsch doft.
Vi väntar med att smaka på whiskyn. Istället hälls nästa sort upp, 12-åringen. Tanken är att spara smaklökarna och börja utforska dofterna. Kan vi mäta åldern på något sätt genom att enbart lukta? Original mixar maltstilar från destilleriets olika pannor och var tionde skvätt är hårt torvrökt.
“Jämfört med standardversionen är 12-åringen mer ekig och något sötare,” menar Michael Henry. ”Samtidigt bättre balanserad och fruktigare. Mestadels refill-fat med ett mindre inslag av 1st fill barrels.”
Fat handlar inte bara om ålder. Varje gång ett fat används tröttar man ut eken som då förlorar en del av sin förmåga att bearbeta aromerna under lagringstiden. Refill betyder återanvänd och 1st fill är nyare fat så 12-åringen varvar ekfat som är både pigga och tröttare.
När man pratar fattyper i whiskysvängen handlar det oftare om före detta starkvinsfat som sherry och portvin. Men i dessa fyra Loch Lomond-varianter finns inget sånt. Bara vanliga ekfat med olika kondition
– Den här doften är mycket mindre, konstaterar Anna som börjar komma in i spritdoftandet. En sorts fruktighet. Jag säger plommon.
– Det är mer mandelblom, kontrar Cecilia som tycker att whisky nummer två är torrare. Här finns grönt te och hö-toner. Det här luktar gott.
Pelle ser konfunderad ut:
– Fy fan, den här var jobbig. Skitig på något sätt, är det rök? Men visst, fruktig är den, jag säger körsbär, eller kanske plommon ändå?
“Det luktar gott. Sommar med tjära och ammoniak – att andas in grejor som inte är bra!”
MAN KAN JU UNDRA vilken skillnad 3 år gör. 15 eller 12 år, det kvittar väl? Det visar sig att den äldre utgåvan är ett beställningsjobb för den svenska marknaden som kom hösten 2018. Tappningen leder på det lätta fruktälskande whiskykoket Inchmurrin men har en del oljig rökfri maltwhisky a la Glen Douglas i sig också.
Men framförallt har blender Henry laddat på med mer av det tunga rökdestillatet Croftengea: “Jag använder en större andel destillat från de vanliga svanhalsade pannorna. Denna tyngre sprit behöver längre tid i fat för att mogna så eken tar inte över efter 15 år. Och genom att använda rökig sprit från lomond-pannan får jag med fler tyngre röknoter som lyckas överleva alla år i faten vilket märks i eftersmaken.”
Faten är återigen mest refill, alltså återanvänd ek. Receptet liknar ändå 12-åringens rätt mycket med en andel röksprit i sig. Men märks röken?
– Det luktar ju båtfernissa, utbrister Cecilia. Den godaste doften hittills med lite sötlakrits i kanten.
– Ja det här luktar gott, håller Pelle med om. Sommar med tjära och ammoniak. Att andas in grejor som inte är bra, säger han flabbar.
Anna rynkar på näsan och ser konfunderad ut:
– Simhall. Det luktar fluor och klor.
Den fjärde och ”finaste” whiskyn spills upp. Alla ser förväntansfulla ut. Det är med andakt man ger sig på en whisky som faktiskt legat till sig i hela 18 år. Hälften är skirt fruktiga Inchmurrin, 35% lite rikare Glen Douglas och 15% rökmurriga Croftengea. Åldersspannet är 18-21 år. En tiondel är 1st fill barrels, resten refill.
Så här förklarar blender Henry skillnaden mellan en 12- och 18-åring: “Längre interaktion med träet ger varmare kryddigare noter. 12-åringens söta karamell- och toffee-toner antar med tiden mer finstilta kryddnyanser som cederträ, piptobak och syltad ingefära.”
– Den här var snäll. Härliga frukttoner. Kastas tillbaka till båtfernissa och gamla båthus. Cuprinol eller tjära i gamla plankor som börjar smälta lite en varm sommardag med salta vågor, säger Pelle.
Verkligen ordrikt, sällskapet börjar komma igång. Men sådan inverkan har whisky, sinnena livas upp och livsanden fattar eld. Pelle förlorar sig en stund i utsikten högt ovan fjärden där havsbrisen driver gäss i skymningen.
– Storslagen, utropar Cecilia och rycker Pelle tillbaka till stugan som knakar trivsamt av vindarnas krafttag. En harmonisk outtröttlig arom. Jag menar att man inte kommer att tröttna på den här!
– Å gud den är faktiskt inte stickande, den är underbar, menar Anna nöjt. Sötlakrits och lite eukalyptus. Den absolut bästa doften för mig, ler hon och myser.
“Alla skrattar och faller varandra i talet när beskrivningarna avfyras kors och tvärs. Att det här med whiskyprovning kunde vara så kul!”
EN KONTEMPLATIV TYSTNAD sänker sig, alla vänder inåt för att fånga dofterna i det mest komplexa av fyra glas. Det märks tydligt att whiskyn blivit äldre till och med på doften. Stämningen känns i luften, gänget trivs.
Alla skrattar och faller varandra i talet när beskrivningarna avfyras kors och tvärs. Att det här med whiskyprovning kunde vara så kul!
Nu är det dags för avsmakning. Cecilia börjar och studsar till när hon får Original i munnen:
– Oj vad starkt, det är för skarpt. Men smakerna sitter kvar jättelänge.
– Det smakar karamelliserad frukt, fantastiskt good, kontrar Pelle entusiastiskt.
– Lite kola-smak, mmm vad gott, svarar Anna och kommer på sig med att hon som aldrig gillat whisky kanske får tänka om. Alltså det är ju faktiskt gott, särskilt eftersmaken är såå god. Jag börjar visst gilla det här!
I 12-åringen använder Michael Henry de olika spritstilarna för att balansera smakprofilen: “Jag vill ha frukt, lagom sötma och en del rök. Helt enkelt samla allt vi har i en flaska. Något som får representera hela destilleriet.” Whiskyn är mer än dubbelt så gammal som Original vilket gör att åldersfaktorn blir att räkna med.
Det eken gör med med en whisky är framförallt att öka beskan men också öka kryddigheten. Whiskyn blir helt enkelt tuffare och svårare att dricka. Men det är förstås en vanefråga. Pelle som är en rutinerad maltwhiskyräv vet att det är nu det börjar, det är med åldern whiskyn blir godare:
– Den här är rundare och betydligt fylligare, sötman går djupare. Men Original var faktiskt godare, konstaterar han snopet.
– Den är skarpare och inte lika god, håller Anna med om. 12-åringen är inte lika fruktig helt enkelt.
– Den känns lite giftig faktiskt, säger Cecilia. Jag får svartpeppar mot slutet, det bränner. En strimma av rök också? Men det är bra, jag gillar det.
“När det handlar om doft och smak är svensken fullständigt hänsynslös. Där avslöjas vi som de utpräglade egensinniga individualister vi är.”
VISST ÄR DET SPÄNNANDE hur smak delar folk. Vi svenskar trivs bäst i med konsensus, att bilda majoriteter och vara överens. Men när det handlar om doft och smak är svensken fullständigt hänsynslös. Där avslöjas vi som de utpräglade egensinniga individualister vi är. Låt oss se vad som händer med den där ”svensk-designade” 15-åringen. Ges den nåd eller bannor?
– Ja denna är det drag i, vilket sting, hostar Pelle. Tänker på peppar, den har styrka. Känner sötman också, är det honung? Absolut bäst hittills!
– Den är bitter som grapefrukt. Jag tänker på en aperitif som Aperol, säger Anna drömmande med en imaginär söt-bubblande Aperol Spritz-drink för ögonen.
– Grapefrukt håller jag med om men också frisk citron, fyller Cecilia på. Lite för besk för mig.
Styrkan på whiskyn är ju 46% (utom Original med 40%). När spriten läggs på fat håller den 63,5% så inför buteljering vattnas styrkan ner. Spädning betyder också att smakerna glesas ut. Därför ger 46% mer smak i glaset än 40%, whiskyn blir intensivare och mer alert med sina aromer.
Och lite starkare whiskyn kan också vattnas. Men trots att alkoholstyrkan går ner brukar vattnet trigga aromerna som blir livligare. Och det är framförallt eken som triggas, ofta lever kryddorna upp men också fruktsyran får en kick.
– Nu bränns det på tungan. Whiskyn får eldsvåda, skrattar Cecilia och höjer på ögonbrynen.
– Jag tycker den jämnas av lite, kommenterar Pelle som ju var inne på kryddspåret från starten. Den känns mildare, man känner de underliggande smakerna tydligare. Fortfarande fantastiskt bra grejor, fortsätter han och ler stort.
– Så underligt, menar Anna. Vattnet verkar uttorkande, whiskyn skrynklar ihop tungan, den blir kärvare och lite syrligare.
Förväntningarna stiger när det är dags för 18-åringen igen. Som alla tyckte luktade så gott och varierat. Ska doft-kalejdoskopet gå igen i smaken också?
– Vilken mirakulös smak, ler Cecilia stort. Rostat bröd med apelsin- och morotsmarmelad. Syrlig mer än söt smak. Det finns allt möjligt här. Är det så här en komplex whiskysmak ska vara? frågor hon retoriskt och utnämner genast 18-åringen till kvällens höjdpunkt.
– Jag som såg fram emot den sista whiskyn så mycket, mumlar en mer dämpad Anna. Den luktade ju så otroligt gott. Men smaken var inte särskilt fruktig, inte tillräckligt söt för mig. Ändå mild även om den frätte lite och smakade tjära. Jag gillar den första allra bäst!
– Oj! Många olika smaker, utbrister Pelle. Plommon och andra frukter, rundare än de andra. Den fyller munhålan. Smaken liksom bara säger poff, allt sitter där samtidigt på något sätt. Fascinerande!
“Det här var verkligen en jättekul grej. Jag har aldrig varit på en whiskyprovning förut. Det första glaset, vilken whisky! Den måste jag skaffa.”
NÄR DENNA ROLIGA TIMME nalkar sig sitt slut infinner sig den stora frågan: Vilken whisky är bäst? Det är ju ändå syftet med en whiskyprovning. Att ta reda på vilken sort man gillar och varför. Samtalet flyter iväg och gänget landar i vilka preferenser man har.
– Det här var verkligen en jättekul grej, säger en glädjestrålande Anna. Jag har aldrig varit på en whiskyprovning förut. Jag vet ju att jag gillar söta saker som drinkar. Whisky kan visst funka men då i en cocktail. Så har jag känt.
– Men det första glaset, vilken whisky! Den måste jag skaffa. Den var lagom söt med sin kolasmak men all den där eken som dök upp i de andra glasen störde jag mig på. Loch Lomond Original skulle jag till och med kunna sitta och sippa på som den är. Och det är en tanke jag aldrig haft om en whisky förut!
– Verkligen kul att dofta, jag gillar ju egentligen inte smaken hos whisky, fortsätter Cecilia. Men jag har lärt mig att jag tycker om sånt som är kryddigt och inte så sött. Bästa smakerna fanns hos 12- och 18-åringarna.
Pelle går igenom alla fyra sorterna pedagogiskt och redogör för brister och förtjänster:
– Jag håller med Anna om att Original var väldigt god. 12-åringen gillade jag inte men 15-åringen var ju supergood. Och i 18-åringen kom allt på en gång, det sa bara poff, men den var inte för den skull godare än 15-åringen. 18-åringen bara växte i munnen och kändes överallt på ett mer avancerat sätt än de andra. Men för mig är 15-åringen kvällens vinnare. Den hade en härlig sötma och jag gillar kraften och styrkan från eken som finns där.
“Mest intressant är att doften inte alltid stämmer överens med smaken. Det var lite oväntat, en överraskning.”
DET HÄR MED ATT HÅLLA en hemmaprovning är en strålande idé, tycker alla. Avspänt och kul med många skratt men samtidigt stimulerande och utmanande att få anstränga sinnen och hjärna. Man lär sig mycket om sig själv och vad man tycker om. Ett perfekt sätt att börja en kväll på. En sorts ”mångkampslek i smakletande” som sedan glider över i skumpa eller cocktails för att landa i en vällagad middag med goda viner till.
– Jag gillar att man kan kläcka ur sig vad som helst och att det funkar! skrattar Pelle som varit på en hel del provningar genom åren och träffat rutinerade ”proffsprovare” som han med sina associationer vunnit respekt hos.
– Mest intressant är att doften inte alltid stämmer överens med smaken, konstaterar Cecilia. Det var lite oväntat, en överraskning.
– Det var spännande att whiskyn med den bästa doften inte hade bäst smak, fortsätter Anna. Och det var ju såå stor skillnad mellan sorterna. Det hade jag aldrig trott. Jag lärde mig vad jag gillar och inte, det blir väldigt tydligt när man kan jämföra sinsemellan.
• Loch Lomond Single Malt Kombipack 4×5 cl | SB-nr 363, 228 kr
LÄS MER: Kameleonten Loch Lomond återuppfinner sig själv (hela storyn)
LÄS MER: Fruktälskande Loch Lomond-oljig 15-åring
Checklista för hemmaprovning
- Beräkna 1 provningskitt för 2 personer. Loch Lomond kombipack innehåller 4 småflaskor om 5 cl.
- Duka upp med whiskyprovarglas eller vinprovarglas, helst inte cognacskupor (blir för spritig doft). Ha vattenglas och skedar till hands (för att vattna droppvis) och en spottkopp. Att spotta håller huvudet klart under sessionen och provandet blir roligare.
- Häll upp en whisky taget (2 cl) och dofta. Snusa några ögonblick var och en och börja sedan prata och hjälp varandra att hitta orden. Gå vidare till nästa glas när ni är färdigpratade.
- Smutta på ett glas i taget. Dosera väldigt försiktigt i munnen så inte spriten tar över. 2 cl ska räcka till 5-6 sippar. Smakerna radar upp sig i munnen. Eftersmaken är helt annorlunda och utvecklas länge efter att alkoholen lämnat munhålan. Det som händer efteråt är nästan mer spännande än själva drickandet.
- Efter 1-2 sippar prova att vattna whiskyn (ifall styrkan är 46% eller uppåt). Bara någon droppe. Doften ändras, och smaken får ny skjuts.
- När alla fyra glas är provsmakade, gå tillbaka och jämför sinsemellan. Vilken doft respektive smak gillar du bäst? Fundera över hur whiskyn ska användas. Är det en provningswhisky (mer krävande och komplex). Eller en drickwhisky som man kan dricka till vardags.
- Köp en helflaska av din favorit! Eller en av varje. Den godaste kompletterat med den mest intressanta. Eftersom du medvetet testat sorterna vet du att whiskyn passar din smak!
