Reviews Hur gammal ska en maltwhisky vara? 10-12 år var det givna svaret ett årtionde bort. Den skotska singelmalten säljs fortfarande främst när den är dubbelt så gammal som den whisky man använder i blended Scotch.
Men för nystartade destillerier gäller andra regler som inte bestäms av smakpreferenser utan ekonomiska villkor. Svensk whisky är inte olik andra nya världen-producenter. För att överleva den döda perioden efter en nystart då man bara kan vänta på att produkten ska bli klar att säljas krävs en riklig kassa.
Om man inte har andra födkrokar. Som Hven och finska Teerenpeli. Bägge får inkomster från restaurangverksamhet. Då har man råd att vänta tills den egna produkten matchar ens egna smakpreferenser. För nästan alla nordiska whiskyentreprenörer har från början närt en dröm att göra en whisky som kan utmana just skotsk singelmalt.
Norrländska High Coast lever under andra förhållanden. Destilleriet pressas av ekonomin på ett annat sätt än ovanstående exempel. Man lever på sin försäljning (kompletterat av turism och besöksverksamhet).
När Hven i veckan släppte en whisky som lagrats i 9-13 år har övriga svenskar stannat på dryga 6 år. Alltså maltwhisky som i Skottland är tänkt att användas i blended-produkter.
6-årig whisky matchar ju knappast potentialen i det destillat High Coast-destilleriet är riggat för. Man byggde enligt skotska principer och har en anläggning som siktar mot en närapå dubblerad lagringstid. Vilket har märkts i tappningarna genom åren som såklart bär spår av ungdomstoner.
Men nu har erfarenheten lärt folket i Ådalen hur de ska skruva ihop sina produkter. Ungkolan finns ju kvar men däri ryms mycket annat också. Det börjar ”likna kärlek banne mig”, eller rättare sagt, mer professionell kvalitet.
Altitud, framtagen för SAS flygresenärer, är en fantastisk whisky men bara om man förstår hur den ska hanteras i dricksituationen. Den där lilla vattendroppen får aromerna att veckla ut sig. I luften i trånga utrymmen med små möjligheter till mixtrande med vatten missar 99% av köparna den STORA upplevelsen.
Serverad vid 46% får man en rund bakad radiatorrökig whiskydoft med lite kaffe. I botten fet kakig sötma, ibland äppelglimtar.
I munnen söt honung och tjära med syrlig citronmarmelad. Halvvägs fet ricinoljig smörig smak som förebådar stickig kreosot mot slutet. Eftersmaken av bränd ved är halvlång och inbäddad i smörkaka. Rätt lätt och ren ändå.
En bra whisky men lite bökig med den där oljiga röken som delvis ställer sig i vägen för frukten. SAS-resenären i gemen får nog en chock men whiskydrickaren i samma stol tycker nog att Altitud ändå är rätt snäll och flyganpassad.
Vatten höjer nivån på rökstänkaren. Doften blir torrare, smaken fruktigare, eftersmaken längre. Allt blir ”more-ish” liksom. Mer frukt i nosen med fruktkaramell och lätta rökskyar. Som sagt snäppet torrare samtidigt som aromerna sorterar bättre.
Rundare smak av syrlig citrus med toner av hibiskus. Efterhand utvecklas en frisk röksötma som är utsökt. Dessutom längre sötrökigt efterspel med en syrlig underton. Stannar i sur ved = läckert!
Häromveckan kom destilleriets andra solera-tappning. Solera är ju det spanska systemet av fat där man flyttar vidare en del av sherryn till nästa fat för att blandas med äldre vin och i sista fatet tappar ur den färdiga produkten.
Solera-systemet i Bjärtrå består av sex våningar där fem befolkas av 200-liters bourbonfat och den sista nivån är 225-litersfat av svensk ek. Yngsta beståndsdel i flaskan är 6 år.
När första soleran kom var jag tvehågsen. Gröna syltade aromer men tropiska smak med färska vedträn. Påträngande eknärvaro, noterade jag 2020 men menade också att med tiden borde ekskärpan slipas ner. Faten förnyas ju inte och nu har ytterligare ett år gått där vätskan kunnat hitta balanserna bättre?
Doften är mild och ren. Man tänker på honungsmelon med lite limekräm och pikanta torkade tranbär. Aromen har en örtig blommig karaktär. Eken är där men kommunicerar bättre med destillatet.
Rund, mogen, tät smak. Savande fruktmarmelad möts av äppelmust och parfym-ek. Eftersmaken är segsöt och fylligt varm av fanér med mullig godisfrukt. Skalbeska växer till och förlänger.
Två snäpp bättre än förra utgåvan. Men fortfarande hålls frukten i schack av eken, nästa år blommar den ut? Vatten kan förstås lösa upp spänningarna.
Aromen får en mer fragrant sötma som är pikant av örter som timjan och lavendel. Därunder lime-socker. Smaken är STOR med päronfrukt i starten och mineraler som river. Aromatiskt läskande och Läkerol-lik!
Eftersmaken är lång och skarpare varmkryddig. Fanér med stigande skalbeska bärs upp av söt fruktkola. Vattnet triggar eken som kryddar på förnöjsamt. Visst stannar whiskyn i ungkola men prestationsnivån är hög.
Mastigt efterspel som får whiskyn att bottna i sig själv. Så här vill jag att 2022 års Solera 03 ska smaka, fast med ännu mer frukt, tack.