Bombay Sapphire heter ginmärket alla känner till men inte vet särskilt mycket om. Visst, det är en London Dry Gin från England med någon koppling till Indien. Säkert ett gammalt varumärke eftersom en drottning är avbildad på etiketten? Lite överraskande uppfanns Bombay Sapphire först 1986 men vätskan i den safirblå flaskan har anor från 1700-talet. Här är den fascinerande berättelsen om premium-produkten som gjorde ginmarknaden spännande igen.
FÅ INTERNATIONELLA ginmärken har ett eget hem. De flesta bara kokas ihop på någon fabrik någonstans. Men Bombay Sapphire görs på ett enda ställe. Laverstoke Mill ligger 90 minuter med bil från Londons centrum.
Ett gammalt pappersbruk som en gång gjorde pundsedlar på uppdrag av Bank of England. Branschfolk säger ”Laverstoke Mill Distillery” men det officiella namnet är ”Bombay Sapphire Distillery”. Ett stycke industrihistoria invid floden Test på den sydengelska landsbygden.
Det är verkligen en speciell känsla att besöka stället. Bland de globala ginmärkena är det väl bara Beefeater som gjort sig besväret att bygga upp besöksverksamhet. Vit sprit behöver ju likt en whisky inget ursprung, en gin kan göras var som helst.
Och likt en vodka har ginmärken sällan någon egentlig ’brand story’ att luta sig mot. Moderna varumärken skapas som en punkt på dagordningen i ett styrelserum. Ingen mödosam envis tillblivelse född ur en familjs strävanden i generationer som det var förr.
Bombay Sapphire skulle ha kunnat välja den vägen. För varumärket skapades nästan ur tomma intet år 1986. Som ett beslut på högsta nivå inom International Vintners & Distillers (IDV). Men eftersom varumärket skulle ha premium-feeling döptes projektet efter en uppmärksammad händelse i tiden.
Grundberättelsen om Safiren från Bombay har inget med starksprit att göra. Den involverar juveler och Hollywood-kändisar med rötter i stumfilmseran. På etiketten avbildades dessutom 1800-talsikonen drottning Victoria.
I ett nafs hade man placerat sitt varumärke i historiens romantiska skimmer. Bombay Sapphire står för tradition och kvalitet. En London Dry Gin djupt nedbäddad i den victorianska eran. En av de ursprungliga ginsorterna från England!
Allt detta stämmer faktiskt men historien vindlar sig fram med oväntade vändningar. Bombay Sapphire som varumärke må vara en 1980-talskreation men anorna går tillbaka till 1700-talet.
Första länken till det förflutna är Bombay Gin född 1961. Då såddes fröet till dagens produkt. För det geniala med associationen till safiren är egentligen den indiska kopplingen.
I Indien drack de brittiska undersåtarna inte gin för den goda smakens skull utan som en del i förebyggande medicinering. Malarian tog liv men kunde hållas stången med kinin-bark som läktes ut i vatten.
Den bittra smaken kamouflerades av socker och gin. Så föddes drinken Gin & Tonic. Men det har inget att göra med vår historia. Dock tror många det.
Början till allt var 24-årige Thomas Dakin som 1760 byggde ett gin-destilleri på Bridge Street i Warrington, norr om London. Importtarifferna hade nyligen avreglerades vilket fått priserna på säd att falla rejält.
Första året blev det ingen produktion eftersom skörden slog fel vilket kanske var tur. Nu kunde Dakin testa fram ett optimalt recept i sin nya fabrik. Warrington Dry Gin döptes på 1960-talet om till Bombay Gin och detta recept övertogs när Bombay Sapphire föddes 1986.
Det var Dakins barnbarn Mary som skulle revolutionera tekniken när hon 1831 bytte ut svanhalsen på kopparpannan mot en kolonn med perforerade plattor inuti. Irländaren Aeneas Coffey kläckte idén på 1820-talet.
Det Mary Dakin ville med sin variant på kolonnpanna var att åstadkomma renare alkohol så att kryddorna i ginen skulle skina på egen hand och inte mest kamouflera den orena spriten. Tekniken utvecklades ytterligare 1834 av en kopparslagare vid namn Carter.
Carters nya konstruktion var så pass effektiv att även aromerna från kryddorna som simmade runt i botten av pannan också kokades bort. Den kostbara lösningen på problemet var att destillera ytterligare en gång i en vanlig pot still.
Carter ändrade därmed processen och introducerade kryddorna i en korg placerad utanför kolonnpannan då ångorna var på väg till kondensorn. Då skulle ju den förgasade alkoholen ta med sig aromerna på vägen. Det fina med den här tekniken är att man inte behöver koka kryddorna och förgripa sig på de eteriska oljorna.
Det var denna gammalmodiga men geniala teknik som fortfarande användes av Warrington 1961 när det nya gin-märket Bombay skulle framställas. 1957 bestämde sig nämligen en advokat i New York som arbetat för Seagram’s att göra en egen gin.
Allan Subin var romantiskt lagd och längtade tillbaka till 1920-talets England. Han visste att inflytelserika eliten i hemstaden New York skulle gilla en sådan gin.
Allan Subin åkte till England för att hitta en partner och fastnade för Dakins 1700-talsrecept gjort med förångningsprocessen. Viktigt var att basspriten skulle göras på säd precis som originalet och inte på melass (som var billigare).
Märket döptes till Bombay helt enkelt för att minnas det brittiska Raj-styret av Indien under Victoria. Drottningen själv skulle vara med på etiketten.
Det här med att avbilda kungligheter på produkter var sedan 1934 förbjudet enligt brittisk lag men den här ginen skulle ju säljas i USA så därför gick det bra! Bombay Dry Gin lanserades 1960. 10 år senare omsattes 100 000 nioliterslådor.
Nästa steg i varumärkets historia togs på 1980-talet när IDV (dagens Diageo) köpte Bombay Gin. I sig ingen stor sak men det som hände sedan förändrade allt.
En viss Michel Roux på importören Carillon som 1979 förvandlat Absolut Vodka till en stormsuccé i USA såg sin chans att skapa en ny vinnare, fast på ginsidan:
– Varumärket Bombay befann sig i ingenmansland, inklämd mellan Beefeater och Tanqueray. Försäljningen tickade på och vi insåg att märket skulle självdö om ingen gjorde något.
IDV gav Roux fria händer att göra om kassakon Bombay. Roux utmanade chefsdestillatör Ian Hamilton att skapa en verklig premium-version av Bombay. Det gällde att behålla känslan i originalreceptet från 1761 men utveckla det med några välvalda ’botanicals’.En rad provbatcher kokades fram och slutligen bestämde sig Hamilton för två extra ingredienser – menguettepeppar och kubeberpeppar. Effekten var en mer livlig gin med en tilltalande blommig kryddighet.
Ian Hamilton ändrade inget annat. Nivåerna av enbär och koriander från Dakins dagar är desamma. Det räckte med två nya element i den stora korgen inuti ångmolnet för att ändra kemin och skapa en annan smakinriktning.
Med receptet definierat viftade Michel Roux med sitt trollspö. Alldagliga storstaden Bombay gavs ett skimmer av exklusivitet med hjälp av enastående storytelling. Genom att addera Sapphire till originalnamnet gavs varumärket den knuff in i glamour-världen som behövdes.
Star of Bombay kallades den magnifika violettblåskimrande safiren på 182 karat som uppdagats i en gruva på Sri Lanka och sedermera hamnat i new York. Där stumfilmsikonen Douglas Fairbanks köpt ädelstenen infattad i en ring som han gav till sin fru Mary Pickford, tidens största stjärna.
Där kunde ju historien ha slutat om inte Mrs Pickford donerat ringen till Smithsonian Museum i New York vid sin död 1979. Cirkeln slöts sju år senare.
Michel Roux tonsatte sin nygamla gin med den här mångfacetterade storyn. Safirens färg fick i sin tur färgsätta flaskan som ihop med Hamiltons lyxigare recept utgjorde en ny storts lyxgin som jetsetfolket i New York omedelbart tog till sina hjärtan.
Bombay Sapphire gjöt 1987 nytt liv i en insomnad ginkategori och banade väg för den flora av ginmärken som sedan dess ploppat upp.
Hemma i UK skapade bartendern Dick Bradsell den numera världskända Bramble-cocktailen med just detta nya ginmärke.
– Bombay Sapphire fick massiv impact, minns Michael Roux. Den nya ginen var vägledande i att ta hela ginmarknaden in i en ny era. Vi träffade helt rätt med den innovativa och lyxigare förpackningen som fångade känslan hos en ny sorts premium-gin.
Fortsättningen är lika rafflande. 1997 skedde sprithistoriens mäktigaste ’merger’. IDV slogs ihop med United Distillers varpå Diageo skapades. För att affären skulle godkännas av myndigheterna tvingades man avhända sig en del varumärken.
Bombay Spirits Company och whiskyhuset Dewar’s såldes för 1,94 miljarder USD till romfirman Bacardi. New York Times betraktade affären som en whisky-deal (vilket det ju också var). Gin-delen beskrevs som en mindre detalj, förvisso snabbväxande men inget stor sak.
Bacardi visste vilket guldägg de hade förvärvat och satte all sin kraft bakom för att ge varumärket global spridning. Vid millenniumskiftet sprängdes drömgränsen 1 miljon nioliterslådor.
Samma år släppte William Grant & Sons en premium-gin kallad Hendrick’s Försäljningen stod rätt stilla på de första åren och det var först 2008 märket började växa på allvar.
Just Hendrick’s ses som den första boutique-ginen som inspirerat många av dagens lokala märken. Men det var Bombay Sapphire som satte snöbollen i rullning, slår Bacardis Brand Director Valerie Brass fast:
– Jag är inte orolig över konkurrensen. Bombay Sapphire är världens största premium-gin, och vi fortsätter att växa.
2019 såldes 4,7 miljoner lådor, en ökning med 7,9%. Bombay är tvåa i världen efter Gordon’s som omsätter 6,7m lådor. Man flåsas i nacken av Diageos Tanqueray på 4,5m som har raskare tillväxttakt på 11,9%. Premiumtrean Hendrick’s är en bra bit efter på 1,4m och uppvisar stadig tillväxt på 8,5%.
Prisskillnaden är dock stor. I Sverige kostar Hendrick’s 459 kr jämfört med Bombays 299 kr. Att betrakta som ett superpremiummärke snarare. Att den skotska ginen är sjua på världslistan med den prisbilden är imponerande.
Det är mot Asien allas blickar riktas idag. Kineser och japaner ska lära sig att dricka gin & tonic på allvar. Filipiner är galna i gin, bara britter är värre. Att asiater efterfrågar lyx och prestige är välkänt.
Kanske är det så att en ”indisk” story slår London-bon Charles Tanqueray som var samtida med en viss Mary Dakin. Kvinnan som introducerade den unika förångningstekniken som gör Bombay Sapphire unik.
