Reviews Connoisseurs Choice är whiskyvärldens första mer lätttillgängliga independent-serie. Släppt av Gordon & MacPhail på 1960-talet. Från början 40/43%-ig whisky från Skottlands destillerier. När konkurrensen ökade hängde man inte med, särskilt oviljan att gå vid starkare 46% låg serien i fatet. Men på senare år har man satt vissa sorter på 46 när det har förbättrat smakleveransen.
När jag testade hela serien 2016 var jag förvånad över kvalitetslyftet, mycket var rejält bra. Nu gör man en drive i Sverige med några utvalda destillerier. Tappningarna är lite ojämna, ingen fullträff. Förvisso är väl Strathmill knappast en karaktär man minns. Destillatet bjuder vanligen på grästristess men 14-åringen från 2016 grävde ner gräset under god citrus som blev tropisk med en droppe vatten. Dagens 13-åring från 2017 överraskar igen med en tropisk mun som börjar i äppelskal och tar på kanderad ananas innan torrare ek-tobak får whiskyn att tyna bort med skalbesk lätthet. Smaken på 23 poäng är en juvel men en icke-existerande doft sänker helhetsbetyget.
Caol Ila ska vara 13 år enligt G&M. 2016 års version ur bourbonfat bjöd på fint samlir mellan frukt och rök, spännande dieselrök i starten och Fruxo-finish. Rökbolmande jucy fruit-doft. Värd 90 poäng. Den här har legat de sista 3 åren rödvinsfat vilket skapar en tillknycklad rökare där destillatet göms av vineken. Neutral fruktsötma i munnen med stigande calvados och syrlig rom samt en viskning av tobaksrök som blir bacon/rökskvalpande i eftersmaken. Med lite vatten utvecklas en finstämd vintema i munnen med smygande gummiaccent. Avslutet blir tuffare åt jodhållet. Kul experiment men vanlig ek levererar bättre.
Glen Elgin lägger G&M gärna på sherryfat, spriten har ju energi så varför inte. Nya omgjorda Connoisseurs Choice har introducerat fatstyrka i sin range. Min förra Glen Elgin var 16 år och kom vid 46% och där var nosen nedstängd (som vanligt) men munnen var helgod utan att utmärka sig. Nu 20 år och ett gammalt kronvrak till sherrywhisky som är förförisk… Beter sig mer som en gammal rom med sockrigt djupa estrar. Långsamt kravlande gammelestrar i munnen uppenbarar ett kungarike av exotisk frukt och pirrande ek som tågar ut över savande oloroso i eftersmaken. Oj vad gott, synd att doften är så nedtryckt, men vad annat är att vänta.
