Halvsekelgammal maltwhisky från 1960-talet får man inte smaka på särskilt ofta längre. Kan en 52-årig whisky vara njutbar med så mycket ek i smaken? Och hur kan man ta in en whiskyupplevelse som kostar över 65 000 kr flaskan?
Reviews 1966 befann sig whiskybranschen mitt inne i en omställningsperiod. Tekniken uppdaterades, fabriker växte. Försäljningen av blended whisky gasade på. Effektiviteten måste bli bättre och volymerna blåsas upp.
Glen Mhor var ett av ett par destillerier i Inverness. Stället skulle komma att stängas på 1980-talet likt många andra fabriker. Men på 1960-talet var det full fart.
Idag finns av förklarliga skäl inte många 60-talsfat kvar. Därav priset på denna utdöda whisky: 65 256 riksdaler. Vad får vi för pengarna?
Blommig arom med bladbeska inslag. Man känner direkt att det här är urgammalt. Moteld anläggs av torra gammelestrar och ibland tropisk syrup. Aromen är egen och trots hotande bitterhet sitter allt där som det ska.
I munnen kakifrukt-estrar som breddas med tropisk nektar. Halvvägs eterisk mynta som snabbt övergår i skarpare eukalyptus. Det bittra pareras av gammelestrar och sträv sherry.
Eftersmaken är lång och lågmäld. Eukalyptus fyller munhålan, späda gröna kvistar med sav förstärker. I botten savande estrar och torr tobak.
Det är gammalt och vackert. Ingen skugga faller på smaken trots den svarta sinnesstämningen. Man vill ta en sipp till bara. Men först ska whiskyn vattnas för att se hur gamlingen reagerar.
Jag tar risken trots den ringa styrkan. 50-plussaren har bara 44% kvar och faran med att vattna gammal whisky är att fruktsötman tappas bort och ekbitterheten tillåts ta över.
Doften förenklas och blir mer utgående. Druvmust och videkvistar med sherryn på djupet. Massor av ek drar in tidigt i munnen och stoppar upp fruktigheten. Mot slutet björnlim och friska minttoner. Tjock smörfet exit med värme och tyngre sherryanslag som ändar i söta mintpastiller.
Whiskyn klarar sig från att tippa över ättestupan men tjockheten gör den tung att dricka. Om du någon gång får smaka den här whiskyn, håll dig borta från vattenkannan!
Glen Mhor-reliken från 1966 ska drickas ren och det är den pigga fruktsmaken jag kommer att minnas. Den förväntade ekmyntan och sherryn håller sig i skinnet och kommer först efter en stund.
Och den där coola (avkylande) gröna kvistigheten i eftersmaken är också något att minnas. En suverän både-ock-whisky där det gamla bittra får gå sida vid sida med pigga frukttoner utan att man som whiskydrickare besväras.
Smaker går aldrig att prissätta. Prislappen beror på vad folk är beredda att betala. Och just nu går whiskymarknaden på högvarv. Man kan säga att maltwhiskyn slutligen slagit igenom med sitt smakomfång likt parisiska parfymer som vida överstiger allt vad vinvärlden ens kan drömma om.
Det unika med denna tappning är ju inte de dryga 65 000 kronorna utan åldern. Allt färre människor kommer att få smaka halvsekelgammal whisky framöver. Och dessa smaker går inte att åstadkomma efter 30-40 år.
Dumbarton var ju Ballantine’s ståtliga graindestilleri vid inloppet till Glasgow. En bra grain som vi saknar. Den åldras väl i Gordon & MacPhails lagerhus. Den här rariteten från 1975 har lagrats på sherryfat av hogsheadstorlek.
Whiskyn handlar inte alls bara om sherry, det finns mycket under huven, vilket inte minst den något aggressiva aromen illustrerar.
Grain i normal ålder kan vara rätt påklistrad. En limton som hänger med upp i åldrarna. 45-åringen har en vass limliknande graindoft. Citrus-dunster med eteriska inslag av färsk salvia. Under mjukgörande torkad frukt.
Smaken har inga problem med skrikig grainwhisky. Kakiga estrar i munnen samt citrus som i förstone biter ifrån men mjukas upp och drar mer åt citruslikörhållet när estrarna hinner ifatt. Samtidigt vinner mörk choklad mark i takt med att eken tar över kommandot.
Innan allt går överstyr kickar sherryfatet in och rullar ut en lång sherryimpregnerad sorti där fruktkaka med syrup och grästoner passerar revy.
En fin liten berättelse som börjar med ursprunget och de aggressiva graintonerna, tar på ålder och djupare estrar och planar ut i välkomnande söt sherry.
Vatten lockar fram mer farinliknande sherry i näsan tillsammans med lite tobak. Smaken blir också mer sherrylik med fruktsyrup bakom ratten. Halvvägs vaknar kryddan till liv samtidigt som citrusen biter ifrån.
Mörkare ek ansluter senare vilket är bra. Värmande sprakande eftersmak med färska frukttoner. Citrus varvas med exotiska gammelestrar som bär.
En sherry-däven grainwhisky som sprudlar vattnad och blir riktigt häftig. När man dricker känns det faktiskt mer som en maltwhisky än en grainwhisky.
