Reviews Det är fantastiskt vilka möjligheter fatlagring innebär. Ingen annan dryckestyp får mer karaktär av faten än maltwhiskyn. Kornmaltdestillat är så pass robusta och motståndskraftiga jämfört med vin- eller melassdestillat att det ger mycket att brassa på och släppa loss ekkrafter.
Maltwhiskyn har också en unik feature som är svårslagen i dryckesvärlden i stort. Naturliga omständigheter i Skottland och på Irland har gjort maltwhisky rökig. Frånvaron av andra bränslen än torkade torvkakor från mossen nära gården gav spritkoket röksmak.
Andra dryckestraditioner har inte haft det ”problemet” utan kunnat tillgå andra bränslen. I whiskyn gör sig fenolerna bra, för att inte säga väldigt bra. Även om det bara handlar om en rökskyla som knappt märks, utgör den en kontrast i en tablå där andra aromfärger kan appliceras.
Agitators nya specialutgåva kallas Småfat. Inte de där pyttesmå på 30 liter som de ”dyra” svenska destillerierna säljer till privatpersoner. Utan mer rymliga kvartsfat på 130 liter. ’Quarter casks’ är skottarnas ord för en butt på 450-550 liter som byggts om i mindre storlek från 100 liter och uppåt.
Ännu mindre kaggar har nyttjats däröver förstås, framförallt under smuggel-eran kring sekelskiftet 1800 då man från Högländerna lät Highland-ponys bära småfat på öms sidor på väg ner mot Lågländerna för kommers.
Whiskymakare Oskar Bruno har använt rejält rökigt maltkorn på 30-40 ppm i sin whisky. Och utöver vanlig destillerijäst även en öljäst av saisontyp för att åstadkomma fylligare öl. Det är mestadels de konventionella lågrefluxpannorna som jobbat fram spriten för att få mer tyngd och skona fenolerna.
Att lagra whisky på mindre fat med liten volym ger i praktiken en större ekyta vilket ger mer kraftfull lagringseffekt. Whiskyn mognar fortare, men är faten väldigt små á 30-40 liter blir whiskyn dessvärre ekstockad. Destillatet kvävs under ektyngden och obalans uppstår.
130 liter är en rimligare storlek förutsatt att spriten inte får ligga i alltför många år. De fat som Småfat legat i har dessförinnan mättats med sherry men också med Islay-whisky. Dessutom har specialbyggda kastanjefat nyttjas.
Som du förstår är detta ett synnerligen exklusivt whiskybygge som kostar pengar att göra. Omöjligt att göra i större upplaga. Man ska förstå värdet av insatsen och skaffa en flaska av denna 100% hantverksmässiga singelmalt. Det ringa priset på 599 kr är i sammanhanget en gåva.
En sidoeffekt av hög ekkoncentration är att aromen stängs in. Eken står i vägen för de glada estrarna och aldehyderna som annars släpps fria obehindrat. Småfat har därmed en liten arom av maltkorn med sockrigt skumgodis på djupet. Runtom gummipackning varvat med bacon. Som man kan förvänta sig, torvröken har transformerats av eken.
I munnen mer gummitoner som rider på härlig maltsötma. Blommiga toner adderas med baconsötma i botten, mot slutet slipper torvröken ut inklusive garvat läder. Som väntat har frukten trängts undan men sötman är stor vilket parerar den ektyngda röken. Smaken är utsökt balanserad.
Eftersmaken savar på och är långsint. Sockrig torkad frukt med sega råttor följs av saltbestänkt torvrök och syrliga charkuterier toppat med lite syrlig espresso.
Styrkan på 46% inbjuder till vattning. Någon droppe i glaset räcker för att skifta aromfokus. Doften blir ljusare med äppelpaj och honung plus vanilj.
Smaken blir sötare och godare överlag. Maltsötma i starten med tobak och blommiga toner därefter, mot slutet gummi och surt läder. Fortfarande savande eftermäle som är lättare och luftigare i insmickrande rökfruktig stil. Strax garvat läder och salta katten-tablettask. Whiskyn stannar charkuteriflämtande efter en imponerande språngmarsch.
En intensivt tätt packad smak. En eggande ekstockad rökröra som är uppiggande stökig med plats för maltsöta blommig noter. En riktig nördwhisky för fans av Nya Världen-stilen. Argument Småfat liknar inget skotsk – bravo!
