Jack Daniel’s är whiskyvärldens Coca Cola. Alla känner till JD, men ingen känner honom, på riktigt alltså. En av Amerikas mest kända män var en remarkabel liten karl. Han flyttade hemifrån som sexåring, började göra whiskey 13 år gammal. Efter guldmedaljer i tvenne världsutställningar dog han 1911 av kallbrand i benet. Och där skulle historien ha slutat (Tennessee drogs nämligen in ett 28-årigt förbud mot alkohol) om det inte varit för hans systerson Lem Motlow som 69 år gammal kandiderade till delstatssenaten för att ändra lagarna. Han lyckades och Jack Daniel No 1 Distillery kunde 1938 återuppstå i Moore County.
Historien om Jack Daniel är whisk(e)yvärldens saftigaste story. Läs den, annars kommer du att ångra dig resten av ditt liv!
Har du någon gång varit i Lynchburg, Tennessee vet du att stan inte kan existera utan Jack Daniel Distillery. Det upptäckte en journalist från affärsmagasinet Fortune redan 1951. Hans stora scoop inleds med orden: ”Ett rykte surrade i luften, folk sa: Smaka på det här. Gjort i en bortglömd gammal panna i Tennessee av samma familj sedan hundra år tillbaka. Dyrt och svårt att komma över, liknar ingen annan whiskey i världen.”
Fortune-artikeln följdes av reportage i True Magazine och The Man’s Magazine. I oktober 1954 kontrade Jack Daniel’s med att fylla amerikansk dagspress med annonser.
Motiven var glimtar från vardagslivet i Lynchburg. Det stora Amerika påmindes om sin uppväxt i en småstadsidyll och förälskelsen blommade upp. En lavin av uppmärksamhet rammade destilleriet.
Egentligen var väl Lynchburg-folket de enda som inte rycktes med av uppståndelsen. Fortfarande bor där ett par hundra själar, stadskärnan är densamma, en handfull hus runt ett litet torg.
I järnaffären, Lynchburg Hardware & General Store (som ägs av Jack Daniel’s) säljs verktyg och friluftsutrustning, buteljerat vatten från destilleriets kallkälla och självklart en uppsjö av Jack Daniel-prylar.
Fram till 1989 låg White Ribbon Saloon mittemot, en saloon utan alkohol (!) eftersom Moore County är torrt och nyktert. Kommunen införde totalförbud mot alkohol 1909 och det gäller ännu.
Nu finns den anrika saloonen innanför destillerigrindarna i lagerhus 1 och är en del av besökscentrat. Efter rundturen får du släcka törsten i baren med limejos över is.
Bakom ett inglasat bås i hörnet tronar de eftertraktade flaskorna – besökare får köpa med sig en flaska Jack Daniel’s hem. Inte den vanlige Jack utan ’commemorative limited editions’ till dubbla priset i replik-flaskor från svunna tider.
En ny lag antogs 1995 för att överhuvudtaget möjliggöra försäljning av sprit i det nyktra countyt. En liten skylt bredvid kassaapparaten meddelar att det är brottsligt att öppna flaskan i bilen så länge man befinner sig inom kommunens gränser. All misstänkt alkoholkonsumtion på öppen plats är illegal!
Daniel-dynastins anfader, engelsmannen Joseph Daniel, var kusk i en välbärgad skotsk familj. År 1772 förälskar sig Joseph i familjens 15-åriga dotter Elizabeth Calaway och paret rymmer kärleksrusigt till Amerika och hamnar först i North Carolina där Joseph slåss mot sina forna landsmän i Frihetskriget för att slutligen bosätta sig i Franklin County i Tennessee.
År 1846 föds sonsonen Jasper Newton Daniel (kallad Jack), yngst i en syskonskara om tio barn. Fadern Calaway Daniel förestår en plantage med dussintalet slavar. Året därpå dör Jacks mor Lucinda.
Faderns omgifte passar inte unge Jack som 6 år gammal flyttar till granngården. Med gråt i halsen förklarar lille Jack för grannen Felix Waggoner att han inte drar jämnt med styvmodern: ”Jag är rädd för henne”.
Calaway Daniel samtycker, familjen har det kärvt ekonomiskt, ett frikostigt lån till en god vän som hamnat på obestånd har ställt till det.
En dag rider unge Dan Call in på Waggoners farm. Dan och Mary Ann är farmare med egen gårdsbutik. Nere vid vattendraget Louse Creek har de en whiskeypanna.
Dan Call är även en duktig talare och frilansar som pastor i den lokala lutheranska kyrkan. Med nyanländ ettårig dotter är det svårt att få tiden att räcka till.
Dan undrar om han inte kunde få ”låna” Daniel-pojken som hjälpreda i affären. Jack själv samtycker entusiastiskt inför utsikten att få stöka runt i en affär.
Sju år gammal flyttar han in hos 17-årige virvelvinden Dan Call som redan kan titulera sig handlare-pastor-destillatör-farmare. Av fru Mary Ann lär sig Jack räkna, läsa och skriva.
Han hamnar i destilleriet där slaven Nearest Green basar och får lära sig whiskeymakandets grunder. Tillsammans med jämnåriga Button Waggoner kuskar snart Jack trakten runt med häst och vagn för att sälja whiskey.
Första resan går i oktober 1859. Främlingarna betalar mer än den dollar per gallon Call tar i sin affär. Jack börjar smida planer för framtiden.
En kringresande kvinnlig evangelist skapar oväntat möjligheter för Jack. Lady Love predikar att folk ska älska varandra och förlita sig på Gud som vägvisare.
När hon gästar Dan Calls församling kritiserar hon öppet hans whiskeykommers som fördunklar familjelivet med fulla (och ofta elaka) äkta män. Den whiskeymakande pastorn uppmanas att kasta ut sin panna.
Dan Call erbjuder Jack att på avbetalning ta över destilleriet. Jack med kompanjon Button får fyra månader på sig att hitta andra försäljningskanaler än Calls butik.
13-årige Jack tar över pannan samtidigt som inbördeskriget bryter ut. Stridslinjen skär genom Tennessee, även om inga slag utkämpas i omedelbar närhet rör sig konfederations- och unionssoldater i området.
I denna turbulenta tid härskar laglöshet, hästtjuvar och rövarband drar runt, gör räder mot farmer. För att få fart på affärerna åker Jack och partnern Button till närmaste stad, Huntsville.
Innan avfärd köper de upp torkat kött från gårdarna för att dölja whiskyfaten som baxas upp på vagnen. Över köttet läggs hö och överst säckar för att hålla allt på plats. Ekipaget far genom oroshärdar utan att en enda gång bli attackerade.
När de anländer till staden inväntas mörkret eftersom sheriffen förbjudit handel med whiskey så länge lagens väktare är i tjänst. Efter midnatt sker leveranserna till salooner och butiker.
Jack gör en egenartad karriär på whiskey. Hans unga ålder tvingar fram smarta allianser med vuxna. När inbördeskriget är över söker han genast upp traktens store krigshjälte överste John Mason Hughes vars plantage förstörts under kriget.
Snart är Hughes & Daniel Distillery igång, här görs betydligt mer än Calls 110 liter whiskey per dag. Överste Hughes är lika beslutsam i affärer som på slagfältet och slår upp ett garveri bredvid destilleriet.
Efter några månader meddelar Jack Hughes att han vill starta sitt eget destilleri i The Hollow vid Cave Spring i Lincoln County där rikligt med rent kalkstensfiltrerat vatten springer i dagen. “Vattnet har rätt temperatur, mellan 12-14 grader,” konstaterar Jack genom att känna på vattnet.
Detta var platsen för Alfred Eatons legendariska panna, mannen som sägs ha uppfunnit Tennessees berömda filtreringsprocess. Med lite tur lyckas Jack komma över arrendet för marken och bygger en kopia på Calls anläggning vid Louse Creek, fast lite större.
Till hans hjälp skyndar Nearest Greens söner George och Eli. Slaveriet är avskaffat men 70-årige Green väljer ändå att stanna hos sin forne husbonde Call.
Enligt planerna ska dagligen 33 säckar majs omvandlas till 280 liter whiskey, ett mål som tar flera år att uppnå. Jack delar vatten med två andra whiskeymakare i närheten, bland annat Jack Eaton (son till Alfred).
Från 1877 basar han över Lincolns största destilleri där 98 säckar majs omvandlas till 1100 liter whiskey dagligen. Därnäst kommer Jack Daniels Hollow Distillery.
Totalt finns 13 destillerier i kommunen som i snitt förbrukar 23 säckar majs per dag. När alla går för fullt produceras 5000 liter whiskey. På fem månader gör man tillsammans drygt 5000 fat á 2 dollar och omsätter den svindlande summan 400 000 dollar!
År 1866 döper 19-årige Jack sin första whiskey till Belle of Lincoln (efter kommunen). Några månader efter premiären dyker federala agenter upp i trakten för att driva in skatt.
Leende tar Jack emot dem och fyller utan knot i ansökan. Jack Daniel No 1 Distillery blir Amerikas första registrerade destilleri.
Konkurrenterna vänder i förstone ryggen åt den nya spritskatten (som ska betala krigsskulden) och fortsätter göra ’moonshining’.
Jack å sin sida gör whiskey sex dagar i veckan, vilodagen respekterar han. Det sägs att fabriken verkar felfritt i 35 år utan avbrott. Tre kopparpannor (pot stills) avverkas under tiden.
På sin 21-årsdag åker Jack till Tullahoma och ekiperar sig. När han återvänder känner ingen igen honom. Den lille karln, 155 cm lång och 54 kilo tung, kommer iklädd en skräddarsydd svart knälång rock och bredbrättad plantageägarehatt, därunder en stilig brun silkesväst och linneskjorta av finaste kvalitet krönt av en bred fluffig fluga.
Jack Daniel visar sig aldrig igen i annan mundering, vid grovarbete i destilleriet tar han bara av sig rocken och kavlar upp skjortärmarna. Garderoben rymmer flera uppsättningar av ”kostymen”.
Kläderna är en del i lille Jacks strategi att ”komma upp sig i livet”, att få respekt och vinna förtroende i såväl affärer som privatlivet. En tidlös figur som ända till slutet svärtar hår och mustasch för att konservera sin ungdomliga fräschör.
Trots manér och stass förblir Jack Daniel ogift livet igenom. Han har enligt uppgift fyra romanser men väljer att förbli ungkarl. Kanske för att han delar hushåll med sin syster och hennes man, en bekväm tillvaro som är onödig att rucka på.
Jack vinner damerna med en blandning av artighet, humor och naturlig värme. Han uppvaktar gärna unga kvinnor med det smickrande tilltalet ”fair damsels”.
Men ingen fru ger heller inga barn och därmed inga arvingar. Storhushållet bubblar förstås av liv, Jack är populär bland systerbarnen. Och frågan om succession ska lösa sig automatiskt.
I början av 1880-talet ger Jack sin systerson Lem Motlow jobb som springpojke på destilleriet. Lem är Finetta Daniels och Felix Motlows äldste son. Innan året är till ända har Lem äntrat kontoret för att lära sig bokföring och fyra år senare sköter han hela destilleriet.
Morbror Jack är fortfarande boss men ägnar sig alltmer åt PR. Jack visar besökare runt destilleriet, besöken avslutas med att alla får en miniatyrflaska med whiskey.
Han tillbringar gärna heldagar i storstaden Nashville där han i nöjeskvarteren slinker in på någon saloon och bjuder laget runt av sin egen whiskey.
Jack är omtyckt, inte minst för att den kände whiskeymakaren verkar känna alla han möter. Knepet är att en god vän agerar förlöpare och hälsar på personen ifråga strax före Jack som då snappar upp namnet.
Lem Motlow strukturerar upp affärerna och effektiviserar. I takt med tiden kastas den traditionella kopparpannan ut på 1890-talet och ersätts av en modern kolonnpanna som underlättar produktionen avsevärt och tillåter ökad volym (samtidigt som whiskeyn rensas upp och blir renare i smaken).
Produktionen tredubblas inom några år till 99 säckar majs. Jack vägrar öka mer eftersom han då tvingas hysa ytterligare en statlig tillsyningsman. “Stället är trångt nog som det är,” påpekar han.
År 1885 övertalar Lem Motlow Jack Daniel att börja buteljera sin whiskey istället för att sälja på fat eller i lerkrus. I första vändan buteljeras 200 lådor Jack Daniel’s Old No 7. Varje fat avsmakas av Jack personligen och bara den bästa whiskeyn hamnar på flaska.
Jack vill använda fyrkantiga flaskor, Lem som vid ett besök i St Louis sett att all annan whiskey säljs i runda flaskor argumenterar emot.
Men Jack ger sig inte: “Lemmie, min whiskey är annorlunda och mycket bättre än andras. En fyrkantig flaska är perfekt eftersom den skiljer ut sig!”
Folk i trakten nickar gillande åt de fyrkantiga flaskorna. Jack hade nämligen rykte om sig att vara rakt på sak, en riktig ”square shooter” vilket bekräftades av de fyrkantiga flaskorna!
Flaskorna sprids över landet och snart strömmar beundrarbreven in. Bland de mer prominenta anhängarna märks en kongressledamot som skriver:
”Igår kväll firade jag och mina vänner att min låda med Jack Daniel’s Old No 7 whiskey hade kommit. Mot slutet av kvällen var alla övertygade om att Jack Daniel borde ta min plats som senator. En man som kan göra så här bra whiskey är värd all erkänsla och uppmärksamhet.”
I nästa brev från samme senator uppmanas Jack att skicka en låda whiskey till Världsutställningen i St Louis 1904: ”Jag är säker på att whiskeyn imponerar storligen på domarna.”
Lem som får se brevet blir entusiastisk och vill delta. Flera Kentucky-whiskeys och även europeiska bidrag väntas. Fler brev på samma tema dyker upp, från andra inflytelserika personer, Jack verkar dock inte särskilt intresserad.
Men en morgon strax före utställningen stegar han in på kontoret: “Lemmie, jag åker till St Louis nu.” Lem svarar: “Roligt att höra, men ska vi inte skicka över lite whiskey?”
”Det har jag redan gjort, jag ville inte oroa er andra i onödan,” biter Jack av och fortsätter: “Hör på här Lemmie, jag vill inte att folk ska få reda på att jag åkt ända till St Louis ifall jag misslyckas.”
När Jack återvänder fyra dagar senare är det i triumf. Domarna föll pladask för hans whiskey, Jack visar stolt trofén: “Lemmie, här är den! Världsutställningens guldmedalj för världens bästa whiskey!”
