92,5p Yoichi Single Malt 45% 
11358, 405 kr
Whiskytipset Japanen Masataka Taketsuru byggde sitt drömdestilleri i den lilla fiskebyn Yoichi på 1930-talet.
Efter att ha konstruerat centralt belägna Yamazaki (mittemellan storstäderna Osaka och Kyoto) tio år dessförinnan begav han sig hit, så långt norrut han kunde komma.
Yoichi skulle bli så traditionellt som möjligt, modellerat efter 1910-talets skotska maltdestillerier, alltså en lätt rökig maltwhisky.
Sålunda installerades små knubbiga pannor med korta halsar kopplade till gammaldags ’worm tubs’ där nästintill inaktiv koppar låter bli att rena spriten för mycket under avkylningen.
Pjäserna eldas dessutom med kolbrasa under, vilket numera är mycket ovanligt. Och lyne-armen i toppen av pannan sluttar nedåt för att få med oljor och fenoler.
Men nyckeln till Yoichi-koket är förstås den moderata röknivån i kornmalten. Stilen skulle efterlikna den tidens Speyside- och Campbeltown-whisky.
Yoichi nyttjar alltså rökkorn med 10-15 ppm, i paritet med kvarvarande skotska fastlandsrökare som Ardmore och Springbank.
Fast en sak har förändrats i vår tid. Jäskaren matas med en specialdesignad jästkultur.
Jäsprocessen är mer utdragen, och även temperaturkontrollerad, för att förmera estrarna. Japansk whisky behöver vara sötaktigt fruktig för att gå hem bland japaner.
Yoichi hade premiär som 10-årig singelmaltwhisky i juni 1996. En whiskytyp som förstås var dyrare än tidens blended whisky så utgåvan gjorde karriär här i Europa där den fick representera det japansk whiskyundret.
Men på 2010-talet fick japaner i gemen upp ögonen för landets singelmaltwhisky och rensade lagren. 2015 gjorde så Yoichi comeback med en NAS-whisky som anlände till Europa året därpå.
Så här tio år senare är utgivningen fortfarande strikt allokerad. Hit till Sverige kommer utgåvan stötvis.
Yoichi Single Malt är lagrad i drygt 6-8 år på lite större sherryfat samt nya fat av amerikansk ek (som sparar fenolerna).
Utgåvan gör små kvalitetsförflyttningar för varje år. Lagom till att tappningen firar 10 år har formen satt sig.
Efter att ha provat årets utgåva undrar jag om NAS-varianten är bättre än ursprungliga 10-åringen? De senaste åren har nämligen flaskan levererat på en ny nivå.
Jämförelsen är förstås inte möjligt, det här är en annan varelse. Som produkt är den kanske bättre med sin enastående integration av smaker, ett blending-mästerverk där olika åldrar och destillattyper kommer samman.
Intressant är att röken inte märks, men ändå är en omistlig del av kompositionen som gör whiskyn till ’something else’.
En mångbottnad bouquet fångar mig, ett doftkrus att sitta länge med. Det första som dyker när jag närmar mig glaset är en öligt maltig rökair.
Närmare glasmynningen fylligare aromatisk fruktkaka med citronmaräng-stänk. På djupet chokladfondant och paranötfetma. Däremellan cigarrök/rökrock.
Doften är för mig utgåvans höjdpunkt – föränderlig, tät och komplex, i ölmaltigt rökdäven stil.
Smakmässigt har Yoichi typiskt sett, en lagom citron-spetsig stil. Men här serveras en rundare, mer inbäddad och kakig karaktär.
Citrusfrukt inleder på fyllig ekbas, strax flairs av blommighet som möter savarängsöt lime mot slutet. Samtidigt svävar spridda fenoler ut och landar i bedagad torvrök liknande rökrock.
Långt avslut med vibrerande citronkaka och eteriskt ekpuffande, som lugnas av smygande sötsotig torvrök. Stannar i en märkvärdig torr känsla av gammelestrar.
Regin är effektfull: Från den citrushoppiga käften med överraskande blommig mittpunkt på en fyllig ekbas som är lagom rökig. Till den bedagade, sofistikerade rökrocksexiten.
Eftersmaken har sin egen mood, i laidback citronkakig stil där eken kommer och går i djupet, varpå söttorvrök lugnar. Allt stannar i en sorts torr gammelestrig munkänsla där frukt, ek, rök sammanstrålar.
Excellent kontemplativ rökupplevelse som till sin natur ändå har likheter med 10-åringen som i somras gjorde en bejublad snabbvisit med 2024 års utgåva.
Det fina med medelrökaren från Hokkaido är att den också passar för rökskeptiker tack vare sin modesta, inbäddade rökighet. Kanpai!
