Reviews Santa-utgåvan från Bergslagen tillhör traditionerna inför jul. I år får vi en julmustvariant. Igen ska sägas. Santa-versionen från 2018 var en 6-åring som legat ett år på sherryfat som preparerats med julmust.
Den whiskyn var en lyckträff. Årets upplaga är en 10-åring tagen från bourbonfat för att få ytterligare ett år på svenska ekfat som innehållit julmust. Årets betydligt äldre Santa är en knepigare historia.
Man kan säga att Santa anno 2023 ballar ur. Som i filmen Bad Santa med den där suputen till varuhustomte.
Den här gången slår must-tricket bakut, måhända på grund av att den svenska eken strular till det, ihop med att sturig Grythyttan-sprit krånglar.
Resultatet är en kvistig odör med portvinsfeeling plus vitmögelost under och en söt tjär-air runtom, mitt i kardemummakaka förklädd som mumma. Kul arom som är lagom oren på typiskt Grythyttan-vis. Motstridiga signaler med tanke på att whiskyn i tunnorna är orökt.
I munnen söt mumma och (orena) toner av hälsoblomma, följt av karamellsoppa och mot slutet stramare whiskytoner. Halvlång banal eftersmak av sockerdricka med kvistiga undertoner, samtidigt platt mustig.
Med vatten i glaset kantig fruktkaramell-arom. Rätt banal med underströmmar av margarin. Ung sötkantig smak som är lagom sturig och sötlallig med trocadero-toner.
Fenolig besksötma i avslutet som blir julmust/läsk-simpel. Finishen är ostrukturerad. Knasfenolerna får ingen hjälp av de karamell-lalliga läsktonerna. Bagatell.
Det ska smaka jul om Bergslagens jul-rom. Det är själva utgångspunkten när man väljer fat till utgåvan. I år får vi en blend från olika karibiska öar lagrad på amerikansk nyek och madeirafat i 6 år.
Elf -23 är en karaktärsfull julrom, förvisso rätt banal men personlig. Aromen lovar mycket i överdådig romsöt stil med luftig ek.
En stor bouquet som är starkvinsrik och sockerlagssöt. Nyeken frammanar cigarrslingor som förstärker arrakstänk a la söta fenoler. Kunde varit billig men starkvins- och ekinfluenserna gör doften lyxig rent av.
Smaken är sötsaftigt läskande och karamellig, halvvägs lättas söttrycket upp av polerad ek och fanér med lätta cigarrskyar. Mot slutet nougat och stilen blir sockerlagsung igen.
Sötlallig långvarig vaniljsoppa i refrängen understödd av karamell/arrak. Stannar i mjölkchoklad. Känslorna är blandade. Käften räddas av ekfanér som trycker tillbaka sötmuren.
Lite vatten gör aromen än mer bedårande. Nu punschpraliner i en demeararrik romnos med avgas-vibes tillochmed. Smaken är varierad och tät. Praliner tar fart ihop med arraksrulle, halvvägs luftigt ekair á la fanér.
Sötare sluttamp, då kvistig vaniljsoppa tar över. Halvlång, halvsöt sorti där vaniljen dämpar ihop med karamelltoner men efterhand lättas allt upp av fenoler. Enklare avslut som ändå är bra.
Obalanserad rom men skön att sippa när julstämningen infinner sig. Öppnas lämpligen några helgen in i advent, när glöggdrickandet klingat av. Då vill man sippa på torrare dryckjom som ändå står stadigt i den söta juliga traditionen.
